Allergitråden

Buljong:
http://storkok.campbellsoup.se/sv/sortiment/buljong/bong-buljong-5kg-0-5-salt/2390-groensaksbuljong-salthalt-0-5/
Denna verkar vara väldigt ren (den har köpts till skolan för min son). Nackdelen är dock att den inte finns i annan förpackning än denna jättestora... Känns som om man inte kan få allt man vill när det gäller buljong!

Jag förstår att detta är synnerligen jobbigt och tar på krafterna. Jag tänker såhär: Ge honom falukorv, blomkål o gurka om han tycks må bra på det och vill äta det. Jag tror att du för en period (några veckor) helt kan släppa tankarna på att maten måste vara nyttig, varierad och näringsriktig osv. Om du känner att falukorven är för salt så koka den, gärna skivad, så går det mesta ur. Du kan då koka den tillsammans med potatis (är potatis i korven om jag inte har fel för mig) så sugs saltet upp av den.
Sen det här med att hitta en ersättning som fungerar: det måste vara hemskt att känna att man inte kan backa tillbaka till något säkert läge för att det inte verkar finnas något sådant. Hur är det med bröstmjölk, tycks han må bra av det? Orkar du själv gå på diet ett tag och amma honom? Bröstmjölken är ju fullvärdig för honom (som en ersättning) och då kan du själv styra innehållet (genom vad du äter). Jag vet, av egen erfarenhet, att det är väldigt jobbigt att göra detta, men kan vara ett alternativ. Jag helammade min yngste till han var 12 månader, så bröstmjölken räcker definitivt till, han var en riktig tjockis (hur jag var är en annan femma... jag åt dessutom lågallergen kost samtidigt, slutligen enbart ris o älg....)

Bara några tankar. Men framför allt: stort lycka till, ni kommer att komma ut på andra sidan!

Min äldste son är allergisk mot kyckling (kräks och får klåda i munnen). Nu undrar jag hur det kan vara med andra fåglar (gås, anka och kalkon). Kan det vara så att det är värt att prova? Han har aldrig ätit någon av dessa, men nu när han inte heller kan äta fläskkött eller fisk så vore det skönt med lite variation.

Jag håller lite med Bobbosmamma. Jag tror att vi föräldrar har lite svårt att lita på oss själva och våra instinkter. Ni vet ju faktiskt vad det är redan när prickarna och allt det andra diffusa kommer.
Jag hade gjort såhär:
Jag hade avbrutit direkt när de diffusa symptomen kommit, och lagt det livmedlet i en "kanske"-hög. Om det var något som är väldigt svårt att undvika hade jag undvikt några dagar (eller hur lång tid det nu tar innan symptomen försvunnit) och sedan provat en gång till, istället för att dra det för långt.
När jag sen hade samlat på mig en bra "ja"-hög, kanske även en säker "nej"-hög så hade jag gett mig på "kanske"-högen en gång till. För det kan vara så att det egentligen är ett enda födoämne som ställer till det och när man väl fått bort det så löser sig det andra. Eller också så är det lite olika reaktioner för olika saker och "kanske" kan förvandlas till "mildare reaktion" eller något...

Som jag svamlar...
Summa summarum så är min erfarenhet att man lätt tappar perspektiv när man kör med eliminationer och provokationer. Det viktigaste måste vara att försöka hitta en fungerande mängd livsmedel som faktiskt fungerar. Nästa steg är att försöka bli säker på viktiga livsmedel, sådana som är svåra att undvika, så att man inte håller på och undviker något knepigt i onödan. Exempelvis tycker jag det är dumt att undvika vete i onödan men kanske ingen fara att undvika oliver i onödan under en period.

Hoppas detta gav någon vägledning. Sonen backar i vikt skriver du (nu har jag inte orkat läsa bakåt här så jag har varken koll på ålder eller vad ni äter/inte äter). Jag vet att det är jobbigt. Om han äter hyfsat bra, men ändå inte går upp, som min yngste gjorde, så skulle jag rekommendera att ösa på fett helt enkelt. Det gjorde vi, smör och grädde på allt (vet inte om din son tål mjölk), annars fettranden på kotletten osv. Då vände det, och när det väl hade vänt så ordnade vikten sig... kanske för att jag slutade vara så hysterisk över just det.

Jag vet att detta inte är lätt. Jag vet att det nästan känns overkligt att reaktion ska ske via luften. Och man vill verkligen inte slå på stora trumman på dagis och säga att de måste se till att  barnet inte är med då det äts fisk, man är ju redan "jobbig" som har barn med specialkost....

Jag hade tolkat det som en fiskallergi. Och om du vill vara lite mer säker så hade jag provocerat hemma, men enbart luftburet, jag hade inte gett fisk att äta i detta läget.

Sen hade jag bett dagis att ordna så att han inte äter med barn som äter fisk. Detta kan vara knepigt men också enkelt. Kanske finns där något rum som är lite avskilt från de andra rummen där ditt barn kan sitta, tillsammans med några andra barn som serveras annan mat än fisk denna dag. Och så vädras rummet som fisk-ätarna suttit i innan ditt barn kommer in dit. Om man vill så kan man få hjälp, det brukar finnas någon form av allergi-konsulent på sjukhuset som finns till för sådant här, som kan komma ut till förskolan och hjälpa dom att allergianpassa.

Stå på dig. Din intuition stämmer säkert. De samband som vi föräldrar se är sällan en slump.

Nu vill jag berätta lite om läget här hos oss med sonen som reagerar med klåda på tungan för en hel massa livsmedel. Han reagerar även luftburet vid tillagning på fisk, fågel, ägg och fläskkött. (Detta är inte helt konsekvent men tillräckligt för att vi ska göra något). Detta har lett till att vi andra inte kan äta fisk, fågel o fläskkött om jag inte tillagar detta på kvällen efter sonen har somnat och samtidigt vädrar köket och har hans sovrumsdörr stängd.

Imorgon har jag tid hos dietist på barnallergimottagningen. Hon verkar väldigt gullig, bokade in mig utanför mottagningstid då hon förstod att det var väldigt besvärligt för oss just nu. Jag är dock rädd att jag har för höga förväntningar...

Jag ska ansöka om vårdbidrag. Främst för att vi har kraftigt ökade matkostnader nu när hela familjen hänvisas till att äta nöt, lamm och vilt. Inte ens vegetariskt fungerar särskilt bra då vi undviker baljväxter och tomat. Sen tänker jag också hänvisa till den ökade tiden matlagning och inhandling tar i vår familj, samt all tid för kontakt med andra som hanterar sonens mat och där han vistas. Känns lite tufft att se sanningen i vitögat och skriva ner hur jobbigt detta verkligen är. Vill ju så ogärna se sonen som ett problem, men det blir lite så i detta sammanhang.

Då han tycks tåla ägg och potatismjöl i små mängder samt behöver få i sig omega3 i form av rapsolja så har jag bakat "medicin-muffins". Enligt läkarna så ökar sannolikheten för att allergin växer bort om man, kontinuerligt, utsätts för så pass små mängder så att man inte reagerar. Därför har jag bakat muffins med lite ägg och lite potatismjöl, samt har tillsatt rapsolja så att jag slipper känna mig stressad över att han inte får i sig det han behöver. Sen får han en sån muffins varje kväll. En del av mig säger att det är fel att vänja ett barn vid att äta en söt muffins varje kväll, och en annan (något större) del av mig säger att detta är brilljant, dels för att det minskar min stress, dels för att vi gör vad vi kan för att öka toleransen och även för att han får avstå från så mycket så det här kan han i alla fall få.

Jag har hört detta från tre olika läkare, alltså att man ökar sannolikheten att tolerera livsmedlet om man ger en liten mängd, kontinuerligt. Mängden ska vara så liten att ingen reaktion uppstår. Studier har gjorts på både mjölk och ägg så vitt jag vet.
Själv håller jag på att hyposensibilisera bort min allergi mot gräspollen med hälp av tabletter som innehåller lite gräs som jag tar varje dag. Jag tänker att det fungera på samma vis (ungefär).

Nej! Absolut inte acceptabelt. Är man sju år så ska man absolut inte behöva ta ansvar för detta själv menar jag. Sonen får alltid sin mat separat, så att han ska kunna känna sig trygg o vara säker på att han liksom inte glömts bort. Det är ju även så att om barnet kan äta delar av det som de andra barnen äter (exempelvis potatisen men inte fisken) så finns det ju risk att de andra barnen har spillt eller så och då är ju inte potatisen i detta fallet ok för fiskallergikern. Därför förespråkar jag att barnets mat alltid serveras avskilt och väl markerad. Detta gör det betydligt tryggare, tydligare och enklare i längden menar jag.
Instämmer med tidigare inlägg om att det är dags att tuta på och prata med rektor och kostchef i kommunen. Ett enstaka misstag kan vara ok, men inte flera. Du kan absolut kräva vattentäta rutiner kring ditt barns mat!

Hur har det gått?
Håller tummarna!

Om man kan dela köksredskap beror helt på hur känslig allergikern är. Här verkar det gå bra med porslinet och besticken, men jag är lite mer försiktig med saker med "porösare yta". Exempelvis sådant som är av plast (bunkar, skärbräda osv) eller stekpannan. Dessa har jag särskilda till sonen. Jag räknar alltså med att material som porslin, glas och metall är ok, men andra inte.

Övriga familjens kost... Vi äter ibland olika och ibland lika. Att äta lika betyder enklare matlagning men minimalt utbud då vi har flera med specialkost i familjen. Att äta olika betyder krångligare matlagning men mer varierad och godare mat. Pest eller kolera känns det som ibland =(