Inga spermier..

De kommer att ta fler prover för att försöka lista ut vad det beror på. I många fall så är det inte kört bara för att provet är tomt utan spermier kan hämtas direkt från pungen och användas vid en IVF. Om det inte går så finns spermiedonation som alternativ. Jag förstår att det käns superjobbigt just nu, men man vänjer sig vid det mesta och går vidare längs nya vägar mot barn.

Det är nog tyvärr inte så troligt att det löser sig så pass bra att de inte rekomenderar IVF eftersom det är enklaste vägen oavsett vad det beror på. Men om det blir donator så kommer de nog prova insemination först om du är helt ok.

Usch och blä vad ledsen jag var de första dagarna efter första spermieprovet. Jag kunde knappt fungera eller överleva kändes det som. Sedan hann jag bygga upp lite hopp till nästa prov och så sjönk jag igen. Fast nu, konstigt nog, har jag liksom vant mig vid tanken, nu har sambon just fått göra en biopsi och vi väntar på besked i fall provet innehöll spermier eller inte. Jag tror inte av vad jag fått lära mig under resans gång, att det finns någon möjlighet för er att bli gravida genom att bara ligga, om man säger så. Ni behöver nog assisterad befruktning där de plockar ut spermier på ett eller annat sätt och injecerar in demi ett ägg utanför kroppen och sedan petar in. Jag är ingen expert och kanse har fel men jag tror att det är så som ni kanske får göra OM det finns spermier alls. Lycka till!

Jag och min sambo har fått samma besked..det fanns inga spermier alls i spermaprovet. Min värld rasade samman och jag grät mycket och min sambo visade nästan inga känslor alls. Jag fick jättedåligt samvete som var så ledsen och tänkte att han mådde jättedåligt av detta och att jag skulle tycka att det var hans fel. Jättejobbig situation, men nu har det sjunkit in lite och vi kan prata om det och är helt säkra att vi kommer gå igenom allt som krävs för att vi ska få en bebis tillslut. Min sambo träffade en urolog för 2 veckor sedan och det som kunde ses var att han hade lite lågt testosteron, men det skulle inte ha något samband med att det inte fanns några spermier. Nu har vi fått tid till en infertilitetsexpert i Linköping dit vi ska om en månad. Han ska även göra biopsi för att se om det finns spermier i bitesiklarna för hittar man spermier där kan man använda dom. Enligt läkaren vi pratade med var det ca 50% chans att det fanns spermier där. Så nu går vi och håller tummarna för detta! Jag hoppas att detta även kan vara en lösning för er! Kram!

Ja, man önskar ju att ingen ska hamna i denna situationen, men samtidigt är det skönt att ha någon som förstår vad vi går igenom. Det är det stödet som betyder mest. Min sambo fick reda på av gynekologen som vi gick till under utredningen att hans testosteron var lite lågt, att det låg på gränsen till för lågt. Gränsen går vid 8 och han hade 8. Han blev därför remitterad till en androlog som även var urolog. Innan han kom dit fick han ta en massa blodprover bl.a ett nytt testosteron, FSH, PSA och blod- och elstatus. När han väl var där visade det sig att testosteronvärdet gått upp till 10 så han behövde inget testosteron tillskott. Läkaren undersökte hans testiklar utifrån, han klämde och kände på storleken på dem samt formen. De var tydligen lite små tyckte han. Det värsta av allt som min sambo tyckte, var att läkaren kände på prostatan och de görs ju via rektum, men den var "normal" ialla fall. Det var nog allt som gjordes på det besöket. Nu väntar vi på att få komma till en infertilitetexpert i Linköping och där tror jag även att de ska göra biopsin av testiklarna/bitestiklarna så småningom. Jag tycker att allt går så lååångsamt. Man väntar hela tiden på att bli kallad till olika ställen och sedan när man varit på ett ställe väntar man på svaret och efter det blir man remiterad vidare...jag skulle vilja att allt hände på samma dag helst. Men det krävs tålamod och det är bra att ha annat att tänka på så att tiden går lite fortare. Därför blir jag glad när jag har mycket att göra i skolan så kan jag koncentrera mig på det istället.

jag vet inte vad orsaken kan vara, han kanske har för låga värden av något, eller saknar spermiebildning eller har azoospermi eller något liknande. Ett tips är att kolla på fertilitetsguiden.nu de har mycket information och man kan få svar på många frågor som man har. Ett annat tips är att inte läsa för mycket på nätet för det gör nästan att man blir ledsnare. I alla fall har det varit så för mig. Det har varit skönt för mig att fokusera på annat och försökt att passa på att göra roliga saker som man kanske inte kan göra med en liten bebis. Så klart att jag hellre valt en bebis men ändå det finns saker som kan vara enklare utan en. För oss har utredningen tagit snart ett år. Men det är ju för att de började med mig och det som har tagit lång tid är ju att vänta på alla provsvar hela tiden och att få träffa de rätta personerna. Nu orkade vi inte vänta på att få tid  (minst tre månaders kö) för biopsi utan gjorde den delen privat. Men det här med tid och väntetider är otroligt olika. Vi bor i Stockholm och här är det långa köer om man gör det via landstinget. I efterhand hade jag kanske valt en annan väg redan från början. Jag vet inte. Jag hoppas också på att vi ska kunna få bli biologiska föräldrar tillsammans men jag börjar bli mer och mer inställd på att det inte går. Lycka till

Hej! Här har du en till som suttit i samma sits... inga spermier o en värld som rasade samman. Historien är låååång... (har en blogg här på FL som beskriver allt ). Men nu har vi en son som blivit till mha spermiedonation o IVF. Ge inte upp hoppet! //Solkatta

Jag vet inte om det är vanligt att det inte finns några, har faktiskt inte någon som helst aning om hur det kan tänkas se ut procentuellt men jag tror att det är ganska vanligt att det finns precisw som att det inte alltid finns några alls. De är ju fantastiskt duktiga idag och kan hjälpa par att bli gravida även om det bara finns en eller ett par spermier, men som sagt det gäller ju att de hittar några också. Vad gäller hormoner hjälper ju de bara om det saknas hormoner. Det gör det inte i vårt fall. Min sambo hade perfekta värden vilket gör att de misstänker att det är just något fel på ledningen ner till testikeln men vi vet inte säkert fören proverna kommer, förhoppningsvis i veckan. Läkaren trodde för övrigt att det nog fanns spermier kanske i ena testikeln men att det är rätt vanligt att när det är en skada på den ena av någon anledning så påverkar det visst även uttömningen från den andra också, varför vet man inte. detta är ju bara en eller två käkares åsikter som jag dessutom återberättar så du får inte lita för blint på vad jag säger. Jag är verkligen ingen expert. men jag vet att det känns riktigt jäkla hemskt den första veckan så jag försöker ge dig svar så gott jag kan.

TB1: Hej här har du en till som fått samma besked som er, alltså NOLL spermier på testet. Vi blev vidareremitterade från kvinnokliniken som vi gjorde utredningen på. Min sambo fick göra nya undersökningar. Vi fick oxå höra att hans testiklar var lite mindre än genomsnittet men det behövde inte betyda ngt. De kollade med ultraljud om man såg tumörer eller ngt annat som kunde hindra spermierna. Där hittade man inga fel. Han fick senare göra en biopsi där man hittade spermier i ena testikeln! :) Men med våran tur var det även ngt knas med testerna där det på ena "tråden" de tog ut visade spermier men på en eller om det var flera(?) av de andra trådarna INTE fanns några. Så efter att alla läkarna på avdelningen på Sahlgrenska tagit ställning så fick vi till slut godkänt för att göra en IVF. De anser dock att vi måste vara beredda på risken att de inte kommer hitta spermier vid nästa biopsi som sker i samband med äggplockning på mig. Detta problem var dock väldigt ovanligt! Vår läkare hade aldrig varit med om ngt liknande... :/ Som att inte DET är nog så har min sambo tydligen en kromosomavvikelse som visserligen inte är farlig eller konstig men det gjorde att vi blev pausade ett tag tills vi varit på besök hos en genetiker för att utreda vidare. Han har oxå låga halter av FSH hormonerna och JAG har för höga värden på TSH hormoner. Så jag behvöer oxå medicinering. Som sagt, det kan hända mycket på vägen men vårat fall är väldigt ovanligt och bör inte ses som ngt genomsnitt direkt. ;) Hur som helst så finns det andra i samma situation. Hoppas det går bra för er!