Hjälp min 14 åring skiter i allt

Sätt dig med honom och gör läxan? Han kanske inte förstår den?
Men förklara att han behöver ha det för att någonsin kunna flytta hemifrån (alla barn kan inte socialreglerna hoppas inte han heller gör det). Kolla om det är något han vill i livet just nu för att hitta en motivation för honom att studera.

Lycka till!

Oj oj. Jag har just haft en dust med min dotter som påminner om det du skriver här. Nu har hon rusat ut genom dörren efter att vi suttit i timmar och försökt göra en av tre kompletteringsläxor som hon fått av sin lärare eftersom hon helt enkelt skitit i att göra alla läxor i det ämnet denna terminen. Hon har flera vgn och ett och annat mvg i andra ämnen så det är helt enkelt denna lärarens ämnen som dippat. Under terminen har hon sagt att läxor varit gjorda när jag frågat och jag har fått hjälpa henne med läxor i andra ämnen som hon gjort. Detta har inte kommit ut i ljuset för än nu när vi haft utvecklingssamtal och det visat sig att samtliga tre ämnen med den läraren backat till den gräns att betyg inte går att sätta. Det hjälper inte att sitta med och vara hjälpsam när hon inte vill ha hjälpen. Allt som händer är att hon förhalar och hittar på ursäkter för att inte göra läxorna och inlämningarna men jag blev nu så besviken efter utvecklingssamtalet att jag sagt att vi måste dra ner på fritidsaktiviteter och kompisar för att klara betygen. Det betyder ju att hon inte kommer att komma in på den gymnasielinje hon vill gå om hon inte har dessa betyg. Jag har försökt i två veckor nu och vi bestämde förra helgen att det inte skulle vara något mer ute med kompisar om inte inlämningarna var inne och ändå har hon "glömt" böcker i skolan och så stack hon iväg nu. Jag kan ju inte låsa in henne, binda fast henne på något annat sätt än resonera med suntförnuft om att detta inte fungerar.

Men det fungerar inte. Nu är jag så trött och uppgiven att jag bara vill skita i att hon inte får betyg och sitta där när hon går IV-programmet och säga "vad var det jag sa" även om det är mot mina principer som förälder.

Så jag förstår din frustration även om jag inte kan hjälpa dig med problemet.
Jag skickar en styrkekram till dig ändå!

vi har likadant problem med våran 14-åring. det heter att "jag orkar inte att gå till skolan"! orkar inte!!??. men hon orkar att vara ute sent på kvällarna, göra livet surt för oss genom att röka braj eller sitta på "donken"/Mc Donalds), det orkar hon.hon kräver att hon ska få gå i samma klass som sin kompis, som hon dessutom träffar dygnet runt ändå. va fan gör vi!!! jag är väldigt tacksam att höra hur ni andra gör

skönt att veta att det är liknande hos andra, hade utvecklingssamtal nyligen och det går åt rätt håll nu men det är långt från bra.  Visst låter det bra att sitta ner och samtala med tonåringen  men det funkar intre de kan inte se vad som detta leder till för de har inte samma erfarenhet av världen som vi vuxna har. Har testat att ta bort allt och berömma allt postivt men när han sätter negativa sidan till funkar nada. Att "chilla" med polarna är toppen kul men även det har dragits ner. han har problem med engelska så för att slippa sitta med böckerna har vi övat genomrent samtal om det som intresserar just nu, t ex film, data kompisar har använt enkla ord och uppmuntrat att prata åter och nu 2 veckor (jag vet kort tid men det är test) så har han facktiskt just fått sitt första G på provet denna terminen så yay bra resultat. nu ska bara resten av terminen fixas + massor av andra ämnen.

ja,till slut känner man sig maktlös. 14-åringens mamma(jag är styvmamma) skäller i ena stunden OCH talar sedan om att hon kan få något. det kallar jag för att muta, eller att inte vara konsekvent. men så här har mamman gjort i hela flickans liv.

har du några bra länkar eller något där man kan få lite mera hjälp, så vore jag tacksam!
kan tillägga att min man(flickans pappa) har gjort allt vad han kan. Möten, möten och möten.
 
jag måste säga att socialtjänsten är bra flata, vi ringer säkert om något som har hänt, kanske varannan månad. något måste det väll endå finnas att få hjälp med. hon skulle verkligen komma bort i från Stockholm och alla kompisar, vara ute på landaet och mocka skit! det skulle ses som en förmån i mina ögon, inte ett straff

Hej,

Har inga barn i den åldern men väl jobbat på IV-programmet i ett par år. Jag är glad att se att det är många föräldrar som redan nu fått veta och tar tag i problemen innan det är för sent. IV-programmet är inget kul program (åtminstone inte där jag var) och istället för att gå vidare till nästa steg i livet som sina klasskompisar får man istället "bli kvar" på samma ställe i livet. Lyckas man på IV-programmet (och det är en ganska låg procent som gör det) tar man studenten ett år senare än sina kompisar. Det är dessutom vanligare att tidigare IV-elever inte får slutbetyg från gymnasiet.

Så jag undrar, om det kanske skulle funka att försöka få till ett besök på IV-programmet. Träffa alla de där "coola" människorna som hamnat där. Och höra vad de ungdomarna säger om att vara där. Ett tips är dock att vänta till hösten när alla nya deltagare är fulla av hopp och inspiration efter sommarlovet. 

Ett annat tips är att försöka hitta konkreta positiva saker av att de börjar plugga, istället för att plocka bort allt när de inte gör något. Dessa saker ska ges i stort sätt direkt i anslutning till  pluggandet. Vi människor kan vara ganska besvärliga med att finna motivation till något där belöningen (bättre jobb och högre lön) kommer först om kanske 8-9 år. Kanske en snygg tröja om de pluggar i några dagar till kommande prov (koppla dock inte belöningen till resultat) eller ta en fika på stan med mamma/pappa/bästa kompisen. Eller varför inte en em ensam i huset om det är något sällsynt (något som åtminstone jag älskade).

Känner igen d här.. har haft åtskilliga möten på skolan m lärare, kurator och rektorn!

Vi tragglar m läxor men kommer d inte ens med hem i väskan är det svårt att hjälpa till hemifrån med att få dem gjorda.... så här har det hållt på ca; 2 1/2 år ... jag minns med fasa min egen skoltrötthet och har varit lite bitter över att mina föräldrar inte hade någon koll alls ! Vill inte se min dotter kasta bort obligatorisk skolgång på ingenting bara för att senare komma på att ojdåå.. öppnade jag bara boken och var närvarande på lektionstid så var d inte så svårt att få G VG och MVG ....

För ca; 2 månader sedan så sa jag till dottern vid ett av våra många lååååånga samtal att om hon bara kan bita ihop, anstränga sig och göra så gott hon kan ett par år till så kan hon ta ett sabbatsår efter 9,an ...

På KORT tid har hon gjort en helomvändning! En lättnad har hon sagt.. bara att VETA att hon inte behöver hoppa på och läsa tre, fyra år efter 9;an har gjort henne lugn..hon kan slappna av koncentrera sig och göra det hon ska här och nu...

Hoppas att det här kan hjälpa fler !

Att inte läsa vidare direkt efter 9,an kanske inte är hela världen ändå.. att ta ett sabbatsår, jobba och känna sig för kanske bara stärker viljan och önskan att bli nåt man brinner för ! *hoppas*

Hertha

ja, hon ska gå 10 år i skolan, om det är samma sak du tog upp. nu kommer hon att gå ut åttan, så hon har ju ett par år på sig. jamen att få något, en present eller bara en "liten" sak, måste man ju förtjäna att få. hon sätter sina egna lagar, vägrar att göra som vi tycker är bäst för henne.super sig full, eller röker en holk, och sen tror hon att hon ska "få" något.......för att hon har burit sig illa åt.vi, pappan och jag , tar nycklar, mobil, datorn ovs osv. men inget biter. mamman drar in på månadspengen......men köper sig fri sitt dåliga samvete.och detta är ju knappast flickans fel, det är jag väl medveten om.hur kommer jag kontakt med IV-programmet?
tacksam för ditt svar

Om hon har bra betyg i alla andra ämnen så beror de ju kanske på läraren och inte henne, var samma för mig med min matte/gympa lärare, han var otrevlig och mobba ut dem som han inte favoriserade. jag kämpa med matten innan och var rätt bra i idrott på den tiden men sket i allt, en kommentar han gav en gång var "varför går du här, du kan ju inget ändå" jag sa då till han att "de beror ju på att du inte kan lära ut, om jag nu är så kass!" han fokusera på 3-4 elever resten sket han i och dessa elever var ju rövslickare med, med alla lärare, vi andra var inte de utan kunde slänga ur oss kommentarer om saker ting vi tyckte var fel som inte alltid var så uppskattat. först inte så hårda ord utan mest funderingar och frågor som läraren tyckte var jobbigt, som han då fräste av oss och kalla vissa elever lite allt möjligt vilket gjorde att vi blev mer snäsiga och korta mot han till slut. lärare som mobbar elever är mer vanligt än man kan tro och vår klass var ingen så kallad "problemklass" vi var inte stökiga och bråkiga, vi hade funderingar och frågor som vissa lärare inte kunde svara på och de tyckte då vi var jobbiga. jag jobbade senare på den skolan som personlig assistent, satt i lärar rummet och fika och lyssnade på en lärare som tyckte hans elever i en viss klass var jobbiga på de sättet...jag förstog att de inte var eleverna de var fel på utna honom han beklaga sig för att försvara sig själv. jag kunde då inte hålla min käft och proklamera ut hur de kunde ligga till efter vad jag hört honom säga, de hade möte senare och tog upp vad han och jag hade sagt, han var skit arg på mig men de tyckte de lätt rätt vettigt de jag hade sagt, rektorn gick in och hade lektion med dessa elever istället och de visade sig gå jätte bra för den klassen efter de, och de tyckte de var roligt att gå till lektion efter de, rätt roligt att kunna hjälpa till på de sättet. så många som är lärare idag som varit i samma läge, men så tråkigt att de inte tar med sina erfarenheter från sin egen skolgång till läraryrket...eller så är de så förbannat rädda för att öppna sin käft. Jag menar man blir ju knappast av med jobbet för att man säger sin mening/åsikt!!

Så kolla upp om de kanske beror på läraren att din dotter inte gör läxor, de tror jag är en stor sannolikhet!

Men för flickan har det kanske kommit till den nivån nu att hon inte tycker det spelar någon roll. Det kan inte bli värre, straffen för hennes beteende är redan så hårda att  om än en gång gör något dåligt så händer inget. Det var det jag menade med att försöka vända trenden "sitt här och läs de här sidorna och skriv svaren till de här frågorna så får du en liten present". Men eftersom många av sådana här elever känner sig så dåliga och ofta presterar dåligt på prov om de saknar många av bakgrundskunskaperna pga av mycket skolk och tidigare ointresse så kan resultat på prov bli ganska dåliga trots pluggande. Därför är det inte så bra att koppla belöningar till just provresultaten. Först och främst är det ju beteendet ni vill åt inte MVG i alla ämnen.

Ta kontakt med skolan och be om att få låna en uppsättning böcker till så att hon inte kan "glömma" böckerna i skolan. Maila lärarna varje vecka om vilka avsnitt de håller på med så ni kan gå igenom det hemma, det behöver ju inte vara exakt på samma sätt som i skolan (läser de om Franska revolutionen så sätt igång filmen om Marie Antoinette med Kirsten Dunst ex). Som förälder har du så mycket fler redskap än vi i skolan (film ex är ju ganska begränsat).

IV-programmet är nog enklast att nå genom att söka på din kommuns gymnasieskola och ringa syo-konsulenten.