Blir så arg och besviken!

Jag har bara ett barn än så länge, vi vet inte om vi ska skaffa fler eller inte. Jag känner igen tjatet om när blir det syskon osv. Jag tycker att det är något privat och inte en fråga som man bara slänger ur sig hur som helst. För mig känns det nästan lika illa som när alla frågade om vi inte skulle skaffa barn snart (vi försökte, men hade jättesvårt att bli gravida).

Tack jason alla blir inte gravida så lätt och det är en privat sak och inte nåt man bara frågar i all hast.

Min farmor var ensambarn och hon sa alltid till mig att hon önskat att hon fått ett syskon. Hon var så ledsen för att hon var ett ensambarn. Hon tyckte att det var alltid HON,HON och HON. Hon sa sig också ha fått ett stort ansvar för sina föräldrar när de blev sjuka, gamla och så.
Själv har jag fyra stycken bröder och tycker det är kul och tryggt. Man har någon som upplevt någorlunda samma barndom, minnen och så. Alltid kul att träffas.

De ensambarn jag känner är jättefina vuxna människor men säger som många sagt ovan att de hade velat haft ett syskon om de fått välja. Man blir inte alls "förstörd" av att vara ensambarn, men jag tror det hjälper om det finns något barn i ungefär samma ålder i släkten eller i en mycket nära bekantskapskrets som man träffar ofta så man får leva ut lite "syskongrejer". (bråka, busa, tävla lite men också ha någon att leka, krama och skratta med)

Jag tycker också att det är en väldigt privat fråga som man inte tjatar in när man träffar någon med barn, vare sig det handlar om ett eller elva barn.
Vill man berätta varför man inte har barn eller varför man bara har ett eller flera så gör man det.
Har också blivit väldigt utfrågad om när mitt barn ska få ett syskon, och då är jag inte ens tillsammans med hennes pappa längre. Nu tycks det dock ha lugnat ner sig.
Jag har ingen aning vad man ska svara men man kanske ska börja fråga tillbaka. Varför personen i fråga har så och så många eller några barn.
Personligen är jag väldigt nöjd med mitt enda barn. Sen tar jag framtiden som den kommer.
Är äldst av sex syskon så jag har fått tagit hand om barn sen jag var väldigt liten och det känns som jag har varit mamma längre än dom här två och ett havlt åren med mitt eget barn.

syskon är inte alltid en glädje- det har det inte varit för mig personligen då jag har mycket litet gemensamt med min bror. Redan som barn var vi för olika för att fungera. Detta har gjort mig ledsen och jag tror jag hade mått bättre som ensambarn! Råder lite syskonhysteri i Sverige nästan - som den enda sanna vägen att gå. Känner man att man bara vill ha ett barn tar man ju ansvar för sin situation. istället för att skaffa massa barn som man inte orkar ta hand om.

Vi kan numera inte få barn naturlig väg, så vi skall försöka se om min kropp orkar med provrörsbefruktning till våren och det är den enda utvägen till syskon, det råder verkligen hysteri angående detta och alla förväntar sig att alla har två barn eller mer.

Vet inte om min kropp orkar en provrörsbefruktning pga olika omständigheter. Visst vore det kul med syskon, men tänker inte riskera min hälsa, om de anser att jag gör det gällande provrörsbefruktning, är t ex väldigt späd och smal av allt som hänt, har värk varje dag.

Men visst vill jag ge vår underbara dotter ett syskon, men det blir många år emellan, hon är fyra idag,så minst 6 år.

Man frågar inte om detta med barn till folk överhuvudtaget det är respektlös, inte nån frågar om ens sexliv eller varför man inte är gift, så varför lägga sig angående detta med barn.

Alla lever sitt liv och sluta bry er om andra.

Tråkigt att folk inte kan acceptera andra människors beslut. Vi har inte bestämt oss än om vi vill ha fler barn eller inte...det får framtiden visa.

Är själv ensambarn så jag vet både vad man vinner på det och vad man kanske ibland kan sakna. Kan däremot säga att den person som sa att ensambarn ALLTID blir egocentriska kan slänga sig i väggen. Jag bryr mig mer om hur andra mår än mig själv och jag är hundra ggr bättre på att dela med mig av saker än vad mina vänner är som har syskon.

Folk ska lägga sig i så himla mycket. En kompis till mig (som nu har 2 barn, men var så trött på frågan om när nästa skulle komma) började svara:  "Och hur vet du att vi inte har försökt?" på frågan om när nästa skulle komma. Det fick iallafall tyst på folk och jag hoppas att de tänkte efter lite längre innan de frågade nästa person.

Jag vet inte om min kropp orkar med att göra provrörsbefruktning och när vi inte kan få barn naturlig väg, så är det inte så lätt. Man måste ha en kropp som orkar och jag tycker det råder syskonhysteri i Sverige. Alla har inte så lätt att få barn.