Jag fashineras över människors rädsla för en liten spindel som aldrig gör något ont, utan bara går omkring och är, med sina med åtta ben (förvisso)!
Kan inte låta bli att le av ett minne (angående såna där bruna stora spindlar). Hade mitt ex föräldrar på besök och dem var lite "fina i kanten av sig" och dessutom var jag väldigt blyg. Skulle gå ut i köket och där står den! Stor som en tumme ungefär och jag utbrister: vad faaaaaaaan! De tittade konstigt på mig, och gjorde det fortfarande när jag pekade på spindeln!
Även om jag inte precis skulla vilja klappa dem, KAN jag inte slå ihjäl dem når de är så stora. Skulle höra ljudet i flera veckor efter. Har engång vaknat av av en sån, dock inte så stor, kröp på min arm. Flög instinktivt i taket, men fångade den aldrig.
Usch ja. De ser så otrevliga ut. Att vissa är giftiga struntar jag i för det är inte det man tycker är otäckt. Såna där långbenta däremot är inte så farliga även om jag inte vill ha nån på mig. Antar att det är för att de påminner om harkrankar.
Ja de är fruktansvärt äckliga. Är sååååå glad att jag bor i stan. Okej det kan dyka upp spindlar här med men det är ingenting motför där jag växte upp (på landet). Fy f-n jag är helt traumatiserad av långbenta spindlar i källaren och på duschdraperiet.
Nästan så jag måste forska vidare om det här, varför folk i alla tider varit rädda för spindlar. Var dem det på stenåldern också? Kanske beror det på det. 
Nepp, inte det minsta.
Även om jag inte tycker om att ha' dem i sängen, tycker jag änddå att de är vackra. Jag älskar deras spindelnät, och faschineras av dem. Jag tycker inte om att ta' i dem, men vill hälst låta dem vara i fred. Det som stör mig mest, är att de är så tysta, och plötsliga. De kommer plötsligt fram i en tråd, eller också går man rätt in i ett spindelnät, i källaren.
I somliga kulturer är de heliga.
Jag fick en polare som ville vara med och lösa korsord nu ikväll när jag satt på altanen. Pulsen ligger fortfarande stadigt runt 180 några timmar senare.
En fet spindelhona (tydligen honorna som är fetast så här års, och tanken på varför det är så vill jag helst inte tänka!) som slank mellan altanbrädorna när jag hysteriskt gallskrikande viftade bort den från tidningen.
Allvarligt, hur fan kan man tycka att varelser med åtta ben är vackra?! Fascinerande kan jag gå med på, och till viss del förstå, men never ever vackra/gulliga/söta osv.
Uttrycket "gullig spindel" är en oxymoron!
Jag tyckte spindlar var äckliga förut så en sommar "behandlade" jag mig själv genom att klappa alla spindlar jag såg.
Det hjälpte. Lika bra att jag gjorde det då för efter det flyttade jag till Australien under några år och där jag bodde hade vi en hel del stora spindlar inomhus. Skönt då att inte tycka illa om dem
Ja, jag är rädd för dem.