Jag var tvungen att testa viktökningsgrejen jag också. Stod att jag skulle gå upp 6,8 kg. Tog från vikten vid plusset. Då har jag nästan 8 kg att gå upp nu på 18 v så det känns rätt vettigt. Vore gött om det kunde stanna vid det! 
Har känt av kotten nu ett par dar. Så att jag vet att det är den jag känner liksom! Myyys. Älskar när jag sätter mig ner efter massa rännande på jobbet och så kickar den till.
Å massa sparkar. Va gött. Jag känner ju också av min kotte men tycker fortf det är lite otydligt... Är 21+3 idag. Ibland känns det "tydligt" att det är en kick men oftast är det bara lite "obehag" i magtrakten. Haha.
Va många vi är med moderkaka i framvägg. Det ska ju va ovanligt men nästan alla mina vänner som har barn hade det också. Skumt. Hehe.
Är i v 23 och det är först efter RUL som jag själv vågat ta till mig graviditeten. Men jag säger som Odd, att man ropar liksom inte hej förrän kotten ligger där och gnyr på magen...
Maken har börjat ta till sig det sen han kunde känns sparka för ett par veckor sen... Så för oss både är den här graviditeten ung 20 veckor. Innan det var det bara 20 v ångest och oro... Är fortf nojig men inte alls som förut.
Idag jobbade jag trots att jag skulle varit ledig. Tänkte bara komma in och fixa det som måste fixas och va med på ett par möten och sen åka hem. Kom strax före 9 och satte mig i bilen hem kl 18...
En kille på jobbet sa till mig när jag tog en snabbfika: "Jag fattar inte att du orkar i det tempo du har". Och då insåg jag att nä, det gör jag nog inte länge till. Jag har inte ens tid att ta ledigt en dag! Jobbade hela förra veckan och i helgen så resten av veckan nu då. Ledig helgen dock men då kommer jag ha varit ledig en dag på 12 dar. Och jag jobbar inte några vanliga 8 timmars dagar oftast... Känns inte OK med tanke på all min oro över knodden i magen. Hade jag inte varit gravid hade jag inte brytt mig...
Jag grät hela vägen hem i bilen... Jag vet bara inte vad jag ska säga till min chef?! Jag har ju precis börjat min nya chefstjänst. Hade jag haft min gamla tjänst hade det varit hur glassigt som helst men nu är det så galet mkt att lära och jag har en tjänst som ingen annan kan ta över om jag är borta eller sjuk. Det mesta löser sig ju alltid men jag hatar att inte bli färdig nån gång, att jag råkar glömma ge info till nån eller att bara känna mig hopplöst usel. Jag vill vara ett steg före alla andra, imponera för att jag klarar av så mkt. Att sänka kraven på mig själv är så svårt. Jag känner mig bara deppig nu.
Alla på jobbet säger åt mig att ta det lugnt och inte stressa men det är aldrig nån som är villig att hjälpa mig när jag ber om hjälp för alla har alltid så mkt på sitt eget bord... Jaja, vi får se. Jag ville bara spy lite galla. Sorry!
Till nåt positivt så har min lilla prins sparkat massa idag. Blir så lycklig varje gång.
Kajsalisa: Tack för orden! Du har så rätt. Jobbet löser sig... Idag har jag haft ledarmöte hela dagen och haft jättetrevligt. Det går så upp och ner. Vet dock att stressen kommer tillbaka imorn MEN nu har jag bestämt att jag måste prata ut på jobbet om detta. Det värsta är att jag kommer ant gråta när jag ska prata om det men men, det får väl bli så då. Jag är ju så mesig. Haha.