Smålands jänta i storstaden skrev 2011-01-31 22:33:43 följande:
Pinklove, förstår precis hur du tänker och känner igen mig så i allt du skriver! Kanske inte säte men tanken slog mig i helgen att det skulle vara "den lätta vägen". Hade inte haft en tanke på snitt innan BM inte kunde känna hur han låg, men nu är jag ändå lättad över att han ligger rätt. Ibland är inte fl bra, man läser så hemska historier ibland, förra veckan gick jag in i änglarummet och läste lite, slutade med att jag storbölade och var tvungen och putta igång lillen i magen. Kommer inte gå in där och läsa förens alla hormoner är ute ur min kropp!
Nej jag har inte pratat med min BM om tankarna på att han ska dö, svårt med henne då hon inte riktigt lyssnar och förstår ens oro (samma var vid min oro för att föda för tidigt) men jag ska nog nämna det nästa gång vi ses, då hon ändå kommer be om mina tankar då, då botde hon ju lyssna!
Så trist att barnmorskan inte riktigt lyssnar på dig, men bra att ni ska gå igenom allting nästa gång, försök vara så tydlig som möjligt, det har jag problem med, jag lyckas alltid linda in allting i ord som förskönar vad jag egentligen menar, jag kan säga att jag är "lite" orolig för förlossningen, när jag i huvudet tänker: "jag har PANIK, jag är säker på att det värsta kommer hända, Bebisen kommer dö och det kommer leda till att jag och min sambo kommer glida ifrån varandra och så kommer jag vara ensam och barnlös resten av livet osv osv osv" Jag bygger upp de största katastroferna i huvudet men det säger jag ju inte rakt ut. Jag har varit nöjd med min BM fram tills nu men nu tycker jag att hon gör allting lite slentrianmässigt och att hon typ blivit "van" med att jag är orolig. Eller så är det bara jag som misstolkar henne. Ibland skulle man bara vilja ha frågan; hur är det EGENTLIGEN? Inte bara "hur har du mått sen sist?", för då känns det som att hon frågar bara på rutin inte för att hon lyssnar på vad man svarar. Men som sagt, det är mycket hormoner i kroppen nu och det är lätt att misstolka människor utifrån sin egen oro, men ändå, det är ju hur vi upplever det.
Ja, man ska vara försiktig med att läsa för mycket här. Fick ju FL-förbud ett tag av BM och sambo, även om jag inte följde det till punkt och pricka, man hamnar ju här bara man googlar på något graviditetsrelaterat. Det gäller ju att vara källkritisk och se att i änglarummet samlas ALLA som har änglabarn och då upplevs det som väldigt många och väldigt vanligt och genast tror man att man kommer hamna där också, istället för att fokusera på alla de föräldrar som INTE har änglabarn dessa är ju betydligt fler så egentligen har vi alla oddsen med oss, men jag tror man skyddar sig själv lite genom att hela tiden tro det värsta för då blir man inte förvånad om något skulle hända, samtidigt blir jag nojjig och tänker att något kommer att hända bara för att jag är så negativ och orolig så jag försöker peppa mig själv att vara positiv men det är inte lätt med allt som händer i kroppen.
Men allt kommer gå så himla bra för oss, jag accepterar inget annat. Om bara några veckor sitter vi här med våra små kottar och undrar vad vi egentligen oroade oss över. :)
yess !!!!