Plus igen efter mf/ma

Odd: Va härligt att du det känns så bra just nu. Det är du värd! Fortsätt och njut nu!

Mabaja: Å va fint sagt av honom. Karlar som säger fina saker och söta bebisar är ju helt oemotståndiga.

Haha, sitter och gnager i mig en hålig chokladtomte nu och börjar få fina sura uppstötningar. Dumma jag.

Klockar sammandragningar också bara för att det är kul att göra nåt. Inget som känns nåt utan bara magen som blir stenhård och jag som blir kissnödig. Men de kommer hela tiden med 4 minuters mellanrum ganska exakt och håller i sig 1 min ungefär. Jag som knappt haft sd hittills. Jo, när jag gått ur bilen eller när jag gått för snabbt eller nåt men absolut inte fler än 5 per dag typ men nu har det här hållit på i kanske 3-4 timmar. På ett sätt hoppas jag att kroppen över lite och att det snart klickar till och blir en pöl med vatten och att bebis vill ut men samtidigt vill jag ju att han ska ut om en vecka?!

Klart vi måste gissa!!!
 

Röntgensyrrans bebis:

Odd: Ines är född den 24/12 klockan 13:24, 3250 gram tung och 48 cm lång
Bjornis: Ines är född den 24/12 klockan 19:37, 2890 gram och 48 cm.

Ja ni, ska inte få upp några förhoppningar men nu när jag var på toa var slemmet fullt med rosa och det blir rosa när jag torkar mig också. Läskigt att se blod för första ggn på 9 månader!!! Mina sammandragningar börjar kännas lite också. Mera som mensvärk nu men snarare emellan sammandragningarna än under?! Ja ni. Han ska ju stanna inne till 1 januari! Haha. 

Maken och jag ska se lite film nu och öva på dyktekniken ifall att. Värmt på vetekudden också. Gött.
 

Mabaja och Pvms: jaja, vi får väl se. Nu ska jag slappa lite... Jag återkommer. 

Ja precis. Haha. 

Är det nåt att fundera över med de här blodblandade slemmisarna som kommer ur mig?? Nä, eller hur? Säg att det ska va så. Hoppas det går lika fprt för mig Mabaja!  

Hej på er!!
Nu är jag stolt mamma till just nu "mr no name"! Han föddes inatt (28/12) kl 01:54. 4065 gram och 53 cm. Det blev kejsarsnitt efter många långa timmar. Han hade bajsat i fostervattnet när det gick på morgonen och sen blev saker inte som vi tänkt oss. Öppen 3 cm när vi kom in för att kolla fostervattnet och sen öppnade jag mig inte mer än 4 cm trots ett gäng värkar (som dock inte var särskilt kraftiga så blev värkstimulerande (AJ!) och öppnade mig i OK takt till 9 cm och sen stod det still. Hade konstanta värkar utan vila i nästan 8 timmar i sträck. Bad om EDA efter 1:a timmen men den lyckades ta mest på vänster sida av kroppen vllket ju var avlastande men långt ifrån skönt. 

Jag fick feber (har aldrig feber annars) så in med antibiotika och sen var det skalpelektrod och mera värkstimulerande. Uppe på 140 ett tag vilket gjorde så jävla ont att jag höll på att gå av på mitten och ändå kämpade jag med att att stå upp för huvudet måste ner sa bm. Efter ännu en koll så hade inget hänt. Fortf 9 cm, kant kvar och bebis låg högt upp osv. Så höll vi på ett par timmar tills att bebisens hjärtljud låg på över 200 i flera minuter och jag grät av trötthet. Hade inte vilat en enda sekund på flera timmar. Då stängde bm av värkstimulerande droppet, ringde läkaren som kom och pratade om KS. "Ja snälla plocka ut honom" sa jag så. 
Efter att bm stängt av det värkstimulerande droppet så gick knoddens hjärtljud gick ner till normala 150-160 och ks:et blev inte alls akut utan kändes under full kontroll. Vår underbara son föddes i ett rum fullt av underbara läkare och sköterskor och han var så fin. Är så fin! 

Han låg helt fel med huvudet i bäckenet, antagligen därför han inte trängde ner som han skull plus att värkstimulerande ju aldrig ger så bra värkar och tröttade ut min livmoder totalt. Hade totalt 3 pyttevärkar på en timma efter att droppet tagits bort. Ja, det var en omtumlande dag. totalt tog det 22 timmar från vattenavgång tills att han var ute. Inte så illa men jag är lite ledsen att jag inte fick chansen att krysta ut honom när jag slitit mig igenom hela öppningsarbetet. 
Men jag är stolt och så himla lycklig! Bilder kommer inom kort!

Röntgen: GRATTIS TILL INES!

 

Grattis PVMS och Cat!!! Underbart att höra.

Ego: Är så frustrerad. Från att ha deppat över att förlossningen inte blev som jag vill så kämpar vi nu med amningen istället. Min stora (53 cm och numera "bara" 3860 gram)  unge vill amma JÄMT och om han släppt taget fem minuter så ska han tillbaka igen (vi har precis övat in oss på amningsnapp eftersom mina bröstvårtor inte ger tillräckligt med grepp). Så håller det på i TIMMAR i sträck.
Förut kände jag paniken komma när maken var borta och handlade. Knodden bara skrek och jag ammade och ammade och han fäktade med armarna osv. När maken kom hem sa jag: "håll så värmer jag lite ersättning". Nu sover knyttet iaf. Suck. Och bara pappa kan trösta för jag luktar ju bara mat. Vilken berg- och dalbana detta är hörrni. Haha. Jag vill inte behöva ge ersättning, det gör ju inte att min egen mjölk rinner till direkt men han blir ju inte mätt. Iofs finns det säkert mjölk i brösten hela tiden men han äter ju jämt. OK, om jag bara visste att om jag kämper en vecka till så blir allt bra men det vet vi ju inte? Gah! Sånt här ska jag bara funka liksom. Dumma bröstvårtor! Och dumma allt. *bölar*

Pratade med BM igår på BVC och vi har ju testat amningsnappen och igår var det grymt men idag verkar det inte funka lika bra. Igår var han nöjd och sov massa "precis som vanligt" (haha, han är en vecka gammal och vissa saker är "som vanligt"). Idag gick allt bra fram till på eftermiddagen. Kan va så att vi hetsat honom att amma rätt mkt. Väckt honom minst var tredje timma för att han ska äta då han ju gick ner på BB plus att han har en tendens att vilja sova betydligt längre än vad "som är tänkt"...
Det finns ju så många "borden" och måsten att man blir helt trött. Önskar jag bara kunde gå på instinkt. Men det vågar man ju inte när man är förstagångsmamma...
Maken sa att imorn kan jag väl boa in mig i soffan och amma hela dagen för att se om det hjälper... Får se.
Tack för kramen! Den behövs.