Plus igen efter mf/ma

Alldeles tårögd av Mabajas förlossningsberättelse , låter som en riktigt bra förlossning om man bortser från den där blödningen då. Hoppas ni snart är hemma igen!

EGO: Besök hos MVC-läkaren idag, fortsatt sjukskrivning månaden ut, annars inget nytt. Jag ville höja lergigan-dosen, men det ville inte han, så det blev inget med det.

På utvägen kikade jag in hos min BM och fick lyssna på hjärtljud. Det lät fint tyckte hon, själv tyckte jag de var lite höga (varierade mellan 150 och 177) men det skyllde hon på att dels att det är såpass tidigt i graviditeten, och att bebis var fullt igång och vaken, och nog surnade till lite när hon tryckte och letade efter den.

10 dagar till RUL nu, måtte dessa 10 dagar gå fort, jag vill ha en "sista bekräftelse" på att allt är bra, även om KUB-UL i v 14 såg väldigt fint ut så är det svårt att inte vara nojig! Jag känner ju fortfarande inte av bebis dagligen, utan bara ibland. Inbillar mig att när jag känner regelbundna sparkar och därtill har gjort ett lyckat RUL (vilket jag hoppas på förstås) så ska det kännas lite lättare...

Jag försökte med angelsound, men hörde bara navelsträngen, inga hjärtljud. 2 veckor senare gick det däremot jättebra, och de gånger jag försökt efteråt har jag hittat ljuden tämligen snabbt.

Lyssnade hos BM första gången idag, v 17(16+4) och det var inte helt lätt för henne att hitta heller, trots bra maskin och att hon har mååångårig vana, men när hon väl hittade dem hördes det bra.

Jag tror att de hjälper, iaf lite... De gånger jag inte tagit så har det blivit värre, men det kan ju vara tillfälligheter också: det går ju upp och ner hela tiden! (även om det hittills inte har varit en spyfri dag de senaste... 12 veckorna?)

Jag frågade mvc-läkaren om jag fick öka lergigandosen på prov, med tanke på att jag tar så lite, men icke. Särskilt inte när jag också tar primperan, tydligen? Konstigt att läkarna har så olika åsikter!

Nu kräks jag inte så mkt, kanske 5 ggr/dag? Även om det fortfarande är förjäkla jobbigt, mår jag hundra ggr bättre nu än vad jag gjorde för en månad sedan, då kunde jag ulka konstant i flera timmar i sträck emellanåt.

Ofta mår jag bättre direkt efter en kräkning, och då passar jag på att dricka, och sedan lägga mig, då hinner kroppen ta upp det rätt fort. Och varje gång jag är uppe på natten dricker jag ett stort glas vatten, så det blir över 1 liter bara nattetid, och eftersom jag då somnar om på direkten, så kommer det aldrig upp igen. det tror jag är min räddning! Det här är ju andra graviditeten med hyperemesiss, och jag har böärjat hitta lite strategier som funkar.

Jag hade massor av sammandragningar i v 15, under flera dagars tid. Var på gyn för kontroll, men de hittade inget fel och ingen orsak. Bebis mådde bra och tappen var opåverkad så jag fick åka hem igen. Det gick över efter ytterligare några dagar, och nu har jag bara enstaka sammandragningar, vilket ska vara normalt...

När man inte klarar av det man måste göra, så får man sjukskrivning. Jag är arbetslös men sjukskriven ändå, eftersom jag inte klarar av att ta hand om dottern när jag mår så här utan hon behöver få vara på dagais. och jag kan inte ens köra henne dit, för jag blir så dizzy av medecinerna....

Det är väldigt olika vad läkarna skriver ut gällande lergiganet verkar det som. Enligt fass är maxdosen 10 tabletter/dygn, men min läkare vägrar ge mig mer än 3, trots att jag nu varit sjukskriven på heltid i snart 10 veckor. En bra dag kanske jag spyr 2-3 gånger, en sämre 10. Och det är ingenting mot när jag mådde som värst, då låg jag i timtal och ulkade utan uppehåll...

Åh, jag känner mig så eländig, tycker så synd om mig själv! Ibland känner jag ren panik, fan, jag ska antagligen må så här nästan ett halvår till, hur ska jag kunna stå ut!?!   Samtidigt så kan jag skämmas över mig själv som gnäller så för lite kräks och illamående. Jag är ju lyckligt lottad som ens år vara gravid, det är ju det här vi kämpat för så länge! Men jag förstår inte hur jag ska orka med det här alltså...

Jag mådde så hela min förra graviditet, slutade inte kräkas förän 6 timmar efter förlossningen, som dröjde 15 dagar över tiden... Så risken är ju stor att det blir samma igen, med tanke på att jag nu är i v 17 utan förändring... vet inte hur jag ska orka...

Nej någon 3.a blir det tyvärr inte. Verkligen tyvärr, för jag hade gärna haft 3-4 barn... men blir jätteglad om jag nu lyckas få till 2! Sedan får jag nog sterilisera mig eller ngt, så jag inte frestas att göra det här fler gånger.

Å så säger de att graviditet inte är ngn sjukdom. Jag är aldrig så sjuk som när jag är gravid!

Så 5000g bebis anses det inte möjligt att föda vaginalt? Vart går gränsen? När jag skulle ha en på 4600, så hette det "det är iiiinga problem", och då var jag förstföderska?