Plus igen efter mf/ma

EGO: Idag har jag gått igenom gamla foton på dottern sedan 3 år tillbaka, och laddat upp på extrafilms hemsida för att få hem "papperskopior". Jag behövde visst bli gravid för att få tummen ur och ordna det här, vill ju göra i ordning album, inte bara ha bilderna på hårddisken där ingen någonsin tittar på dem! Nästa utmaning blir att komma ihåg vad och när bilderna är tagna, det är runt 300bilder... Jag måste bli bättre på det här, det går bara inte att göra det här vart 3:e år... Särskilt inte med två barn sedan!!!

Tror det samma, och har också dylika problem!

Västerås av alla ställen, kan du inte komma till falköping och ta en fika istället?!

Bara typ 27 mil från västerås. Typ mellan Vänern och Vättern, ganska långt ner.

3kg hade jag gått upp i v 26. Nu är jag i v 32 och har gått upp 3,5kg. Så här har det inte hänt mkt alls den senaste 1½ månaden, bara 0,5kg...

En sådan hade jag också, med lilla anna och långa farbrorn. =) Fast jag gillade den som sagt inte alls, inte till ngt faktiskt. Tänkte att den skulle vara bra som stöd för bebis när hon ssedan ville sitta, men det var den inte heller. Den vägde för lite...

Vänta med bärsele till bebis är född så att du kan prova om det verkligen passar er. finns en uppsjö av olika selar, alla fungerar olika bra beroende på hur man själv är byggd, och vad bebis tycker om... Det är väldigt olika det där, vissa vill sitta trångt, andra blir ledsna av att inte kunna röra ben och armar fritt mm.

Vi har en gammal babybjörn som vi fått, rätt värdelös faktiskt, den användes max 10ggr till dottern.

Vilkaen jättefin bild!

Våran lilla är också en tjockskalle , 1,5-2 veckor ä'ldre på huvudet än resten. =) Vilken vecka är det exakt idag för dig? (Våran vägde ungefär det samma, 1150, i v 26+4)

Det måste vara fruktansvärt, att dina 3 äldsta inte finns i din närhet. Jag kan inte ens föreställa mig det...

Gällande det du skrivit ovan... Det känner även jag mig ledsen över, trots att min lilla fortfarande är kvar i magen! För det blir inga fler barn här sedan, med tanke på hur jag mår och så där. Stundtals känns det verkligen jättejobbigt, jag vill ju egentligen hamånga barn!

Idag är det årsdag för det missfall som varit värst för mig. Alla missfall har varit jobbiga och ledsamma, men det som var 26 januari 2010 tog hårdast på mig av flera anledningar. Dels var det första verkligt planerade graviditeten som blev mf. Dels hade jag gått 11 fulla veckor, och börjat tro att det skulle gå vägen, och jag hade därtill blivit gravid ganska exakt samtidigt som min bästa vän. (några dagar mellan bf bara). Och dessutom så var det inte alls självklart att vi skulle försöka igen om det inte gick bra, maken tyckte det var för jobbigt...

Som tur var försökte vi igen, annars hade vi ju inte varit där vi är idag, förhoppningsvis bara 6-7 veckor från bebis!