Plus igen efter mf/ma

Jo det blir jag ju så småningom.. ska ringa förlossningen imorgon och få en tid för överburenhetskontroll...

Kommer bli första kontrollen på lördag om inget hänt. Men ser allt bra ut kommer jag ju få gå några dar till *suck*

Vilket underverk Sofy!!!
HUr mkt vägde han o hur lång var han? 

Hemma igen efter överburenhetskontrollen!
Ingen igångsättning idag... känns helt OK iaf.. har ju en hel del värkar nu faktiskt.. Dom kommer dock inte vidare regelbundet och varar inte länge, men dom gör ONT... så jag hoppas och kan tro nu att det kanske kan komma igång av sig själv här framåt..
Allt såg iaf finfint ut! Fin CTG kurva, fina hjärtljud, såg fint ut på ultraljudet, flödet i navelsträngen av perfekt. Fostervattnet fanns det inte så mkt av, men fortfarande inom normal (ska ligga mellan 5-25) Mitt låg på 5 .. Bebisen uppskattades till ca 3,9 kg (just nu) 
Läkaren gjorde även en hinnsvepning, så nu hoppas vi på det bästa.
Fått en ny tid till på söndag. (hoppas jag slipper använda mig av den tiden)  Det är då bokat ännu en kontroll, dock med en EVENTUELL igångsättning... (isåfall pga fostervattnet) Annars är det igångsättning 42+2 som gäller.. vilket innebär måndag och min födelsedag... 

Kul att ni gissar! Får gärna fler göra!

Jag känner av värkarna ganska mkt nu.. måste andas igenom dem. Har precis börjar klocka dem nu... får se om jag ser ett mönster här om en stund.. men tror att det ligger på dryga 10 min nu ungefär

pancankes- Jag är idag på BF+14, så det är på tiden bebben kommer! 
Sugarrush- Jag säger tvärtom! Skulle bebben "bara" vara på 3,9 kg blir jag superlycklig! Min första vägde 4,2 kg och han kom på BF+11 ... Är ganska övertygad om att denna bebisen kommer väga klart över 4 kg.. 

Ska försöka hålla mig lite i rörelse nu o inte sitta här o slöa i soffan.. så går det kanske fortare  

HEJ!!
Nu är jag hemma och var världens finaste lillasyster med mig hem!!!   Miraklet vägde 3816 g och var 51 cm lång. 

Här kommer min förlossningsberättelse... läs och häpna  

Jag vaknade 7:30 den 15/4 på BF+14 , steg upp och kände den första värken. Den gjorde inte direkt ont, men tände en gnista hopp iaf... Under förmiddagen kom några till, men inte direkt regelbudna, kanske var 20 minut
Kl 10:30 var på överburenhetskontroll på förlossningen. Allt såg bra ut. Det var fostervattnet som låg i underkant, men fortfarande normalt för att vara så sent i graviditeten. Läkaren gjorde en hinnsvepning. Jag var öppen ca 2 cm och tappen var i princip utplånad.

Den gjorde nog susen för jag började genast känna mer onda värkar, dock fortfarande oregelbundna, ca var 15 min.

Vi gick ut en runda efter lunch på lekplatsen med Ludvig, jag satt mest på en parkbänk och andades igenom de glesa värkarna. 

Gick in strax efter 13. Pendlade mellan att sitta ner och vara uppe och röra mig och upptäckte att värkarna kom tätt så fort jag var uppe och rörde mig.  Jag började klocka dem och de blev väldigt fort tätare. Gick i princip neråt för varje värk, först var 10:e minut, sen var 8:e minut sen var 5:e och plötsligt var det bara 2-3 minuter emellan.

När kl var 14:40 ringde jag hem sambon. Bara minuter senare började det kännas olidigt. Jag försökte få tag på sambon direkt igen och be honom komma NU.. Men han svarade inte. Ca 15:20 kom han hem, då hade jag ringt förlossningen och vi var välkomna in. 

Jag låg i sängen och hade så tätt mellan värkarna att det knappt fanns något alls vila emellan.Sambon hjälpte mig upp och jag staplade mig iväg, när jag kom till hallen kände jag krystimpulser och sa till sambon att det här går aldrig. Tog mig till närmaste soffa, vilket blev Ludvigs rum. Sambon kom efter och började dra på mig skorna. Jag fräste ilsket att det inte behövdes  några skor. Jag sa åt honom att det här går aldrig. Jag kan inte sätta mig i någon bil.

Sambon ringde då 112, klockan var då 15:26, han satte sig brevid mig och höll min hand, jag började krysta för jag kunde inte hejda mig. Sambon fick då direktiv om att jag skulle andas, andas, andas, så jag försökte så gott jag kunde. Vid detta laget skrek jag ganska höggljutt och samtidigt hör jag väldens ledsnaste Ludvig som smått tvingas bort av mormor in i vardagsrummet. Han är helt förtvivlad.

15:35 ser jag tre ambulansförare komma in i Ludvigs rum. Aldrig har jag blivit så lättad i mitt liv. Tobias springer ut och lugnar Ludvig, och lite senare ser jag dem båda stå bakom en av ambulansförarna som håller min hand.

Jag krystar och känner att bebisen huvud kommer. En liten paus och sen nästa krystvärk är bebisen ute. Klockan är då 15:40. Ambulansföraren håller upp en blå liten sak, och jag ser att det är en tjej. Det är en tjej skriker jag. Är det verkligen en tjej? Mamma det är en tjej hör jag mig själv säga. Hon ger ifrån sig ett skrik.

Nästa stund kommer en barnmorska också in genom dörren. Hon tittar på mig och sa, det där gjorde du bra. Här behövs ju inte jag, och så log hon.Ambulansföraren som förlöste mig deklarerade att hon hade segerhuva. Han sa att det här kommer att bli en speciell tjej, med mycket tur i livet.

 Jag fick bebisen en kort stund på bröstet. Ludvig stod och kramade hårt pappas hand och hans ansikte kommer jag nog aldrig att glömma. Svårt att förklara, men oj, så mycket som måste ha cirkulerat i denna 3 årings huvud just då!

De hämtar en bår och jag sätter mig på den och vi kör iväg i sakta mak mot förlossningen. Alla är helt lyriska. En av ambulansmännen gjorde sin sista dag på sin praktik på sin utbildning till ambulansförare och de hade pratat just idag om att nu fattas det bara att vara med om en förlossning, och nu fick hon det. Hon var så himla gullig, och jag är så evigt tacksam åt dessa tre underbara människor som hjälpte vår lilla tjej till världen. Utan dem vet jag inte hur det hade gått... Både med en segerhuva och navelsträngen runt halsen tror jag aldrig vi hade fixat det utan dem!

Tack alla!!!
Har tyvärr inte orkat vara inne på FL direkt d jag råkat ut för en infektion och har feber och grymt ont i mage, samt enorma eftervärkar. Idag har jag fått antibiotika och hoppas snart på en förbättring så man kan börja njuta av sin familj!  

Det var inte en planerad hemförlossning! Gick helt enkelt för fort för att hinna in!
Vi har inget namn på tösen än, trodde så starkt på pojk! : -D Men vi börjar närma oss!

Äh, den blev ju halv ... hela finns i galleriet om ni vill kika

Sötfilur- Min propp gick med sonen 39+3, han kom 41+3, med dottern gick proppen 39+2, hon kom 41+6
Men med dottern släppte den i omgångar.. dock första gången 39+2. Sonen kom det bara 1 gång som jag märkte av 

Lycka till sötfilur!!!

Grattis Sötfilur!!! 

Vi gjorde TUL samma dag som Alma kom, och det stämde bra faktiskt. TUL sa 3900 g, Alma vägde 3816 g

Med sonen tyckte jag om sura saker, hade tex cravings på grapefrukt, hjärtljuden låga (130-150), mådde ganska bra i början av graviditeten, jag samlade vatten gick upp ca 24 kg och var stor som ett hus Hade "pojkmage" och hormonrand hela vägen upp

Med dottern har jag gillat söta saker, åt mängder av maräng swiss om kvällarna, hjärtljuden låga (125-150), mådde illa fram till v.15, samlade inte vatten, gick upp 17 kg. Hade "pojkmage" och  hormonrand hela vägen upp

Oj vad spännande leavea! Håller alla tummar jag kan för att de ska stanna!!!