Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Idag är det en månad sedan OP, och jag ställde mig med viss ångest på vågen eftersom jag har varit bortrest en vecka + har börjat äta purémat. Känner mig fortfarande väldigt svullen och svampig, men vågen visade iallafall 2,5 kg minus! Så skönt, känns ungefär som när man öppnar en faktura som man tror ska hamna på ett par tusen och det visar sig att man får tillbaka pengar istället

Resultatet efter en månads OPliv (utan flyt innan): -13,6 kg och -60 cm runt kroppen. Mest har mitt midjemått minskat, från 120 till 108. Så här "smal" har jag inte varit på 3 år, och då var jag bara tillfälligt där för att sedan vända uppåt igen. Men nu jäklar blir det bara bättre!

Igår gick jag och la mig tidigt för jag var så jäkla trött. Sen vaknade jag inatt med den värsta mensvärken jag har haft på väääldigt länge. Jag visste inte ens om jag skulle kunna ta mig ur sängen för att hämta värktabletter. Jag har inte haft mens på över ett halvår pga P-spruta, känner mig bara lite extra svullen och får kryp i benen när jag normalt skulle ha haft mens (vilket är nu i veckan). Jag har en teori om att kroppen får spel i sina hormoner nu, stor del av östrogenet lagras ju i fettet vilket borde göra att det frisätts i kroppen när fettet förbränns i en så häftig takt som nu. Tror ni det kan stämma?
Hade ändå vägdag idag och hade faktiskt gått upp ett par hekto sen i förrgår (pga mens kanske?), så denna vecka har jag "bara" gått ner 1,3 kg. Men jag har faktiskt nått -15 kg på dessa 5 veckor! En tredjedel av min önskade viktnedgång är klar! Och så innebär det att det bara är 8 kg kvar tills jag väger så pass vettigt att jag kan rida in min häst! Som jag har saknat ridningen...

Ja, jag är inte särskilt orolig över det. Var mer ett konstaterande

Nu är jag lite irriterad över all uppmärksamhet jag har fått på sista tiden, och då har det gått långt. Är det fler än jag som upplever att bara för att man har varit öppen med att man gjort GBP så är det fritt fram att ställa frågor om viktnedgång, matvanor och den klassiska "saknar du inte allt onyttigt?". Lite som när man var gravid och alla kunde fråga om allt möjligt privat.
Jag brukar svara artigt att allt är bra och att allt går som det ska, men inombords vill jag bara skrika att de ska lämna mig ifred, jag är inte bara en viktnedgång!!