Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Usch jag känner mig ledsen.
Hur mycket jag än ser fram emot OP:n, så får jag inget stöd av familjen.
"Tänk igenom ditt beslut. Om du vill ha fler barn är OP:n bortkastad! Vem har sagt att det är lätt att gå ner i vikt? "
Åh...

Hur tänker ni? Hur känner ni? Är det någon här inne som gått igenom en OP och sedan blivit gravid?
Hur har kroppen reagerat?
Någon som kan ge en input?

/En ledsen Sara

Nu har det gått  1 vecka och 2 dagar sen op, lite problem i början, men nu har jag startat puretiden, och även testat knäckebröd, går bra än så länge, lite orolig ibland om man skulle råka äta fel och få en dumping.
Men nu till min fundering, hur länge kan dumping vara, nu menar jag inte hur lång tid den varar utan kan man åka på det flera månader efteråt eller rent av år?

Metamorphosis: sååå jag lider med dig!! Sjukvårdens allra fulaste baksida e tyvärr vad du fått erfara :(,
De e inte klokt!!!
Önskar hoppas och ber för dig, att dina besvär snart ska försvinna!, stor Bamsekram på dig!,
Ps uuuut med frustrationen ! Vi här inne lyssnar mer än gärna på dig. Kram

inget roligt det som har drabbat dig!

men jag har inte fått fram att du åkt in någon gång till akuten ! tyvärr så hjälper det inte att ringa lättare för sjukvården att avfärda en patient via telefon än öga mot öga ...
SÅ ÅK IN!!!!

Fy vad jag lider med dig!!! Jag hoppas verkligen att det vänder snart.

Jag börjar också få känslan av att vilja bli tjock igen bara jag slipper må dåligt, sjukdomarna bara avlöser varann, just nu är det njurstensanfall from hell som spökar, får smärtstilleinjektioner på rumpan för att stå ut,vilket i och för sig resulterar i att jag inte kan sitta på den skinkan men det kan jag väl ta
Blodvärderna är nere på riktigt låga nivåer igen, är helt sannslöst trött.

Till råga på allt ska de nu göra Ul och biopsi på en knöl i bröstet, undrar vad som kommer härnäst?!

Att bli sjukare som smal än vad jag var som tjock det hade jag verkligen inte väntat mig, naivt kanske men trodde verkligen att "allt" skulle bli lättare.

Massa styrkekramar till dig, jag hoppas verkligen att du får den hjälp du behöver NU!!!

Det är säkert ingen fara med bröstet, men då mamma har bröstcancer, min mormor fick det första gången när hon var 18 och hann få det en gång till innan hon dog, hennes båda systrar hade det osv så är det lika bra att ta det säkra före det osäkra, men det blev verkligen toppen av isberget just nu när man redan mår dåligt.

Nåja,  snart vänder det för oss båda, så vi får chansen att njuta av våra nya smala liv  =)

Metan: åk in till st: Göran och säg att dom inte gör nåt på ersta!!! Där får du nog hjälp! Kram till dig!!