Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

En fråga bara, hur ser livet ute efter en OP? Tar livet slut?

Jag menar, kan man hänga med vännerna ut för att partaja igen?

Kan man gå på resturangbesök utan att veta att man kommer må dåligt efteråt?

Mår man konstant dåligt, alltså, ont imagen för man ätit dåligt, osv.

Kan man äta godis? Inte i stora mängder, det förstår jag, men en liten bit på lördagkvällen?

Kan man äta förrätt, middag och efterrätt när man åker hem till släktingar som firar? Även här förstår jag att man inte kan äta så mycket, men hur lever ni? Och hur känns det? Undeviker ni att äta ute?

Vad menar du med att dörrarna är rätt stängda till psykiatrin?
Jag har aldrig upplevt det så, har fått hjälp väldigt fort och smidigt så fort jag har behövt sedan jag var 15 år. Idag är jag 33.
Har då gått via vc.
Opererad sedan mars i år och har stående besök hos min psykiatriker de sista månaderna just för att kontrollera psyket efter op.
Så vill man ha hjälp får man. 

Känner du att du har blivit missunnad psykisk hjälp? eller vad kommer din dåliga erfarenhet av psykiatrin från?

Efter flera år som verksam inom psykiatrin måste jag säga att riktigt så illa är det inte i mitt landsting i alla fall. Dessutom bör det poängteras att som "normalgalen" är det inte specialistpsykiatrin man ska vända sig till utan den psykiatri som erbjuds inom primärvården (exempelvis på den egna vårdcentralen). Det finns ju olika vårdnivåer i samhället. (Man åker ju till exempel inte till ortopeden med ett skrapsår på benet, men väl ett benbrott)

Hej.
Här hänger jag gärna på om jag får....
Såg denna tråd av en slump å det var precis vad jag sökte. Jag ska göra en GBG men än är inget datum spikat,. Ska till dietist nu den 19 augusti sen hoppas jag att det inte tar allt för lång tid innan jag får op.

Krams

Och jag fick tillbaka min hunger typ två timmar efter op, så jo, det är nog väldigt individuellt.

Hmm, ok. Är det typ som vårdgarantin eller vadå? Alltså, jag träffade min familjeläkare 30/12-08 och blev kallad först i januari i år till en första infoträff där man träffades i grupp å fick veta om open å lyssna på dietist å prata me sköterska å allt vad det var..... Träffade dietist 2 veckor före påsk på hemorten å ska träffa dietist (där jag  var på info-mötet) nu den 19 augusti. När jag pratat med kirurgen på hemorten fick jag veta att det är 12-14 månaders väntan på op och att vårdgarantin inte gäller..... Låter konstigt i mina öron att det är så olika på olika ställen i Sverige. Ska ändå försöka få op på orten där info-mötet var.

Ja precis... Precis som att nu när du är tjock kan du bara få Mattias, men sen när du är smal och snygg. Då kommer du ju kunna få fler killar och då kommer du så klart att lämna din man. Och han känner ju också att det är förloämpande mot honom... precis som att han är så ful så kan inte få  bättre än mig heller. Blir tokig.
Sen i nästa steg känns det jävligt jobbigt att... låt oss rent hypotetiskt säga att vi inom 2-3 år faktiskt kommer att känna att vi inte vill leva tillsammans längre. Det tror inte jag, men det händer ju faktiskt! Då lär jag ju få höra i all oändlighet (eller framförallt kommer det sägas bak min rygg) att "Jaja, nu minsann när hon är smal så passar inte Mattias längre, nu vill hon ut och leta efter bättre" o.s.v. Jag är rädd att viktnedgången kommer att ge skitstövlar runt om en en anledning att snacka en jävla massa skit. Det verkar ju också som att samma fenomen som råder runt en gravid kvinna, alltså det där med "allmän egendom", gäller runt kraftig viktminskning. Det är precis som att alla tror att den är uppe för allmän beskådan och man får kommentera och skämta hur mycket man vill. En bekant har dessutom varit med om precis samma som vid grav, att folk går fram och tar på henne! Ni vet, klappar på magen och säger "Åh, vad du har gått ner i vikt".
Vad är det för fel på folk????