Man gör inte abort pga DS!!

javisst uttrycket är att i och med att fostret/barnet dödats innan, så är det en abort.. Men det går heller inte att undgå att det är en förlossning man måste gå igenom för att få ut barnet. Du måste aktivt krysta ut barnet...alltså...en förlossning!

Enbart en kirurgisk abort = sövd och skrapad. Liiite skillnad kanske?

jodu, jag skulle helt klart göra en abort om mitt tredje barn skulle ha DS. det är ett handikapp. det kräver extra tid, pengar, utrymme som jag helt enkelt inte har tid med. Jag har redan 2 barn att ta hand om, de kommer före ett eventuellt foster i magen som dessutom har ett handikapp.

visst, om barnet föds med DS utan min vetskap så får man göra det bästa man kan av situationen. men om jag skulle få reda på det i hyfsat tidig graviditet (typ v.17) så skulle jag helt klart kunna genomföra en abort.
det är bara inte rätt att föda ett barn som behöver särskild omvårdnad jag inte kan ge.

Kan bara beklaga för dig isåfall!
Jag vet att vissa har det lättare än andra,
har själv folk i min närhet som ej kan få barn,
men jag ändrar endå inte min synpunkt, hade
jag fått välja hade jag gjort abort om jag fått veta
att det var något sorts " fel "

Enligt dom flesta här så är det ju fel!
men jag hade tänkt exakt samma som dig, det är inte lätt att vara föräldrar
till ett friskt barn bara det kräver mycket , och ett icke " friskt " barn det kräver
tusen gånger mer, inte något man kanske har. Menar inte att det är mindre älskvärt
för det har något fel, bara att det blir svårare, och därav kanske man väljer abort!
vilket jag vet många gör.

Nej. det är inte jag som associerar ordet abort med detta. Det är den allmänna uppfattningen om vad en "abort" är.

Tänk på att det är ganska så insatta människor som sitter här och skriver.. Allmänheten i sig, har inte stenkoll på detta... men alla har en åsikt om hur de skulle göra vid ev DS!

En medicinsk abort kan säkert också upplevas som en förlossning även om jag tror att valet och metoden upplevs som värre vid senare veckor när barnet/fostret är större och mer utvecklat. Precis som mf oftast sörjs mer ju längre man gått.

men snälla nån, abort betyder just avbrytande. du väljer att aktivt avbryta en graviditet. och jag tror att det är liiiiite skillnad även på en förlossning av ett fullgånget barn och att krysta ut ett foster i v 17. jag jobbar som sagt på gyn och har träffat kvinnor som tyckt att det gjort frukansvärt ont och dom som knappt har känt nåt alls.

det är ju DIN föreställning om att abort är sövning och exaeres vilket är fel. abort är avbrytande av graviditet även om det sker tidigt eller sent. som jag sa, en medicinsk abort innebär inte heller sövning.

Avbryta graviditeten får man dock göra nâr som helst, även efter v. 22, men då kallades det inte abort.

Och endast i fall av så sjukt foster att det inte skulle leva ändå efter förlossningen.

Jag tror det är väldigt svårt att svara på innan..
Hade det gått att få reda på innan säg, vecka 12. Då hade jag nog utan tvekan gjort abort vid svårare funktionshinder.. Men när man är runt vecka 17, känner sparkar så är det nog inte så lättvindigt.. Men jag har två barn innan och jag skulle faktist tänka på dom i första hand som redan finns här, och sen ta beslutet utefter det.

Mina moderskänslor gjorde att jag aborterade ett foster. Visserligen inte för DS, men jag vill bara påpeka detta fôr det finns de, som jag, som aborterar utav kârlek till fostret man bâr pa.

Och nej, alla orkar inte.

och hur vet du det? "allmän uppfattning", har det gjorts nån studie på det eller?
och jag tror verkligen inte att nån väljer att inte genomgå en abort bara för att det är vad du kallar en förlossning, det är ju knappast ingreppets natur som avgör om man väljer att avbryta en graviditet eller inte.