Hur mycket "frihet" har era barn ute?

Så roligt att så många har svarat. Tyvärr ligger jag genomförkyld och orkar inte läsa allt just nu. Men jag återkommer när alvedonen har kickat in

Idag fick hon vara själv på gården, det är staket runtom och det fins gungor på gården. Hon får mer förtroende när hon visar att hon kan stanna och har lyssnat på det jag sagt till henne.

Hon är 3 år och 8 månader.

Vår dotter är 3½ och för inte så länge sen vek hon av mot en lekplats när vi var ute med hunden. Då hade vi precis varit på en annan lekplats 1 tim lite längre bort och vi hade bestämt att vi skulle gå hem. Jag sa till henne att åka 1 gång i rutch kanan och sen följa med mig. Jag gick mycket långsamt. Ropade och vände mig tillbaka då var hon borta! Vi bor i ett mycket lugnt område, men paniken kom ändå. Jag letade och ropade. Gick tillbaka till lekplatsen då står hon bredvid en dam. Damen säger att hon letar efter sin mamma. Ja, och jag letar efter min dotter. Där blev jag rädd.

Det är första gången vi har blivit av med varandra så där lärde vi oss båda hur obehagligt det känns. Hon grät.

Hon är blyg, orädd och slår sig mycket så hon är nog inte redo att lämnas ensam. Jag är inte redo att släppa henne heller. I trädgården får hon vara själv för där kommer hon inte ut.

Vi bor på landetmed 3 grannar. Tjejerna är 3 och 4. Dom brukar få vara ute lite själva omjag går in och tex skalar potatis eller något. Kommer ingen direkt trafik men dom går gärna till någon granne om dom ser att någon är ute. Det vore jag ju glad om dom inte gjorde =)
Sen är det nog att dom går rakt ut i skogen som är jobbigt. Som andra skrivit när dom kommer på en idé så glömmer dom ju allt om vad man får och inte får göra. Jag säger varje dag att Nej, inte gå till skogen själva, men i princip varje dag är det precis det som händer....

Min son är 4,5 snart och får vara utanför på vår återvändsgata ensam. Han får inte cykla eller gå iväg. Om han går in till kompis måste han säga till. Han är dock nästan aldrig ute ensam för lillbror och jag är oftast med och annars är han helst inne med oss. Men jag litar på att han gör som vi kommit överrens om.

Vi bor på en ganska lugn återvändsgata i en by. Vår dotter på 4,5 år har alltid velat vara nära oss och ha oss under uppsikt. Så henne kan vi släppa ut på tomten och veta att hon stannar där, men vi har ändå sagt till henne att hon INTE får lämna vår tomt utan att prata med oss. Hon får gå till kompisen ett hus bort men måste då också meddela oss. Lillebror på snart 1,5 år är gärna där storesyrran är. Än har han inte visat några tendenser att lämna tomten men anar att det blir lite mer att hålla reda på än storesyrran.

Barnen får vara ute på vår tomt själva men jag har alltid dörren helt öppen och kikar till dem från vardagsrummet och köket OFTA, fast jag kanske egentligen inte behöver. jag har nog lite svårt att släppa taget, är kanske lite för orolig.

Nu har jag läst igenom era svar och det var så skönt att få höra hur andra resonerar. Det blev aktuellt här hemma igen i går. Jag och lilltjejen var förkylda med feber, sonen var bara snuvig och hade ingen feber så han ville ut och leka. Och det fick han faktiskt inte. Så taskig var jag För jag orkade inte vara uppe utan låg i soffan eller på golvet hela dagen och det känndes absolut inte bra att sonen skulle vara ute själv. Han blir jättesur men så fick det bli.

Vår son på 5 år och dotter på 3 1/2 år får vara ute själva på vår tomt, men jag har uppsikt och springer och tittar mycket! De får absolut inte lämna tomten!!.

Jag har en 4,5 åring och en 6,5 åring som får vara ute på tomten själva och leka (tillsammans). Dom får inte gå iväg från tomten själva trots lugn gata utanför huset. Jag har fullt förtroende för att dom stannar kvar på tomten, så jag känner mig inte orolig - dock har jag koll så att dom inte klättrar för högt upp i träden... Har funderat på när jag vågar släppa dom en längre sträcka - det finns en lekpark ca 200-300 m bort som dom gärna vill gå till själva, men jag är tveksam! Då måste dom gå längs vägen - i det fallet litar jag på den stora pojken, men knappast min 4,5 åring...

Jag låter aldrig min fyraåriga son vara själv ute på gården,bara för att folk som bor här kör som biltjuvar.Det känns inte säkert att låta honom vara ute själv med tanke på att jag vet aldrig när det kommer en blådåre bakom ratten som inte har vett att köra som normala människor.En del saktar inte ens ner när dom ser att vi är ute och går,min son går bredvid mig utan dom kör förbi som värsta galningar.Det har hänt några gånger att vi har fått vara tvungna att gå ner i diket när det kommer en som kör som en galning.

vi bor helt underbart, radhusområde utan biltrafik, inga vägar mellan oss och dagis, eller skola, eller lekplats. Våra ungar 2, 2 (tvillingarna fyller snart 3) och dotter 4 får gå lite som de vill, iaf till lekparken och runt på tomten har de gått själva sen de var 1. Skulle det varit bilar hade jag inte låtit de leka. Vi har staket runt ifall jag vill "låsa" in dom. Men de går aldrig någonstans utan att säga till iaf.

Vår flicka på 4,5 har fått börja gå till gungorna som ligger ca 100 m från vårt hus. Vi bor på lugn återvändsgränd. Då är nån av oss ute i vår trädgård så vi kan hålla koll. Känns bra att kunna släppa iväg henne lite, att börja öva på det.

Stora sonen som är 4½år är ute själv på tomten, gatan, grannens tomt och lekplatsen, händer att grann tjejen som är ett år yngre också är med. Bor i ett litet villaområde och de  gånger det kommer en bil ställer han sig så fint vid kanten eller slutar cykla och ställer sig vid kanten och ropar "biiiil" om det är fler ute.

Han har varit ute själv sen förra våren och det klarar han galant. Nu är även vi föräldrar och syskon också ute väldigt ofta men han klarar det bra själv.

Vi bor på en liknande gata som TS och jag vill bara göra ett tillägg. Vi har kört mcyket med det här att "du får inte gå utanför brevlådan" . Alltså barnen kan ju ha svårt att veta vart tomten/trädgården tar slut därför kör vi med detta att stanna vid brevlådan/gå inte längre än till brevlådan.

Alltsaå mina tvillingar är 5,5 år och vi försökte redan förra sommaren att få dem att gå ut lite själva (lugnt område). Men de tycker fortfarande att dety är roligast olm en förälder är med. Inga äventyrare direkt.

Är de ok ifall en 3 åring är på leos lekland med en 7 åring som vaktar honom. Jag sitter ju såklart på en soffa så de vet var jag är