AVA klinik i Riga

Välkommen Snorpan! Vi flög fram och tillbaka över dagen, först mannen som lämnade sitt bidrag, sen åkte jag för ET. Skönt att ni fick en bra donator direkt. Nu är ni snart på g!

Li, jag är för gammal för Finland med den väntetid de hade. Sen tycker jag nya AVA verkar vara mer på hugget med nytt lab, PICSI för ytterligare möjlighet att sålla bland spermier då vi har manlig faktor var även det avgörande. Och att de odlar till blasto vilket vi aldrig gjort innan.

Stort grattis MrsCecilia!!!

lelle, kliniken vill ha prov för blodgrupp på både mannen och kvinnan, men vet inte hur noga de är med matchning där. Glömde faktiskt att fråga det men tänker att det där har de nog koll på. När vi fick två donatorer att välja på så ingick ingen info om vilken blodgrupp de hade.

Hoppas det går fint på VUL mammsen!

Är också nervig, ska på KUB i eftermiddag.

Stor kram till dig Redan, det är ren terror med den där väntan och sista hoppet att testet kanske kanske visar plus ändå vilket jag innerligt hoppas för dig!

Phu, KUB gick jättebra! Fick resultat 1:20 000 och allt såg bra ut så nu kanske man vågar berätta för familjen imorgon.  Lillbönan var 5,7 cm lång och sprattlade runt när BM buffade till den med ultraljudet. Äntligen börjar det kännas lite mer verkligt, har varit så fruktansvärt nervös för jag har inte känt någon molvärk eller samma svullnad över magen som tidigare denna vecka.

Härligt mammsen! Ja vilken julklapp.

Hönsmorsan, måste vara fantastiskt att se i 3D. Jag har också hjärtformad livmoder, osäker på hur mycket den påverkar men jag är remitterad till spec.mödravården för andra saker så de borde ha koll på det också.

En riktigt god jul på er alla fina i tråden!

Tror det är många som känner igen sig i de där dystra resonemangen. Jag är det absolut inte i vanliga fall men när det gäller detta blir jag både skrockfull och irrationell. När vi gjorde vårt försök plussade i stort sett ALLA i tråden och jag var säker på att det inte fanns några kvar till mig. Var så bombsäker på att det gått åt fanders att jag testade bara för att få sluta med alla onödiga mediciner. Men så fel jag hade.

Att det bara skulle bli två embryon kvar känns rätt osannolikt. Vi har även manlig faktor och var jätteoroliga för utgången. Sen vill jag som andra påpeka att du är UNG Dina! Och mycket kan hända under åren, lagom till det är dags att fundera på syskon så kanske du inte är ensamstående längre. Tänk på det!

Vi har kämpat i 7 år mot den förbaskade barnlösheten. Efter 13 ivf, 3 inseminationer och djupa hål både i själ och plånbok så kan det faktiskt fungera tillslut. Man ska inte ge upp!

Måste höra med er som är gravida eller fått barn hur ni gjort med att berätta att det är äggdonation? Vi berättade igår för närmsta familjen men ville inte ta den detaljen då i allt ståhej. Men när och hur har ni som berättat gjort det?