2-åring på begravning?

Min farbror dog när äldsta dottern var 2,5 år och hon var med på begravningen. Mina farföräldrar fick avgöra och de tyckte det var OK. Vi var bara ett 10-tal på begravningen och dottern deltog också genom att gå fram och lägga en blomma på kistan. Det var ganska fint för hon sa högt och tydligt "hej då" vid kistan. Jag hade förklarat att det var det vi skulle göra när vi kom fram och hon var så där spontan som bara barn kan vara och det var ganska skönt för mina farföräldrar att vi var där. De ville gärna bli påminda om att livet går vidare och jag var dessutom gravid.

Jag kan inte tänka mig särskilt många omständigheter där jag inte tycker att barn kan få vara med på en begravning faktiskt. OM det är OK med de närmst sörjande.

men barnet kan faktiskt höra till de närmast sörjande också

Men vi kan ju utgå från att det inte är barn som arrangerar begravningen. Maka\Make till den avlidna och dennes barn är närmast sörjande och antagligen de vuxna som arrangerar begravningen.

Jag kan bara se till min familj, den dagen mina morföräldrar dör så kommer M att höra till de närmast sörjande
Nu är barnet i TS bara 2 år men barn har också ett behov att säga hej då och delta

Jag hade inte tagit med min 2- åring som också är väldigt aktiv. Dels så vill man kanske sörja i lite lugn och ro (jag i alla fall) och dels så tror jag inte det hade gett honom något mer än möjligen förvirring över att folk är ledsna. Är du osäker så hör med de närmast anhöriga vad de tycker och vad de vill.

Vi hade med vår dotter då hon va 1½ på min mans mormors begravning. men hon sov hela tiden. Jag gick några varv utanför kyrkan tills hon somna, sen gick ja in lite senare.
Detta hade vi inte gjort om vi varit på hemmaplan. Mina svärföräldrar bor 20mil ifrån oss & alla vi kände där var ju med på begravningen.

När min mans mormor dött hade vi med vår då 2 år gamla son. Var också lite nervös för hur det skulle bli men vi kom fram till att det var värt ett försök. Hade han börjat göra ljud så hade jag självklart rest mig och gått därifrån.

Det här var en liten begravning, max 15 gäster, dvs minsta lilla ljud hade hörts. Han var knäpp tyst hela tiden och det var först mot slutet när alla sjöng en sång han kände igen som han började röra på sig. Det var som om han kände på sig att det var tyst och allvar som gällde.

Precis som när min morfar dog (då var han också med som 2 månaders bebis) så verkade som om många av de äldre tycker om att det är med barn, det liksom visar att livet går vidare och att det helt enkelt handlar om livets gång.

vad är så farligt med att se vuxna ledsna?

Ja men man kan säga farväl på olika sätt. En 1-2 åring förstår knappast vad en begravning är och något så abstrakt som att farfar gått bort. Ja en 2-åring hör till familjen men det är väl ändå inte en 2-åring som bokar kyrka, ordnar begravningsannons, bestämmer psalmer och beställer gravsten. Jag tycker att man kan höra med de närmaste för att ingen ska ta illa vid sig.

Jag hade blivit nästan upprörd om någon hade med en tvååring på begravning, de förstår i princip inget av det som händer och de kommer med 99% sannolikhet att störa.

Okej om man är helt desperat och har fler större barn som ska med och ingen barnvakt, men inte annars.

Jag tycker nog det är bättre att man tar tvååringen till graven lite längre fram i så fall när man har berättat om döden och vad som händer, och visar var de döda vilar nånstans.