2-åring på begravning?

Jag tycker du ska känna efter hur du själv känner inför begravningen. Barn är ju en lika naturlig del av livet som döden.... Så jag tyckerman ska behålla det så naturligt som möjligt.

Kan inte se hur det skulle funka att ha med en 2 åring på en begravning
Stod inför samma val med min 19månaders, han var på dagis, och vi hämtade honom till fikat. Det funkade jättebra. Han sörjer också, men begravning är något han är för liten för. Vi pratar om den bortgågna istället ibland och ser på foton osv.

Sedan är det faktiskt en faktor detta att barn kan störa. Man får ta hänsyn till alla närvarande. Även om man själv inte skulle störas.

Min farmor gick bort förra året,min pappa tyckte att min son som var tre år då skulle vara med på begravningen.Jag tyckte inte att det var så lämpligt med tanke på att min son klarar inte av att sitta still så länge,han skulle inte heller ha någon hållning av att vara med på begravningen så han fick vara hemma med min syster istället.

jag tycker i princip att barn ska kunna vara med vid en begravning, men eftersom små barn inte klarar av att sitta still, och inte heller förstår sammanhanget så måste man ju då vara beredd att gå ut med dem om de stör eller inte kan sitta stilla. Så om en av er är beredd att göra det kan ni ju ta med honom, annars skulle jag nog säga att ni bör fixa barnvakt om inte någon vill stanna hemma med honom.

Hade med min 1-åring på begravning för ett par veckor sen. Fick verkligen jobba för att hålla honom tyst, och det gick ju inte alltid ändå. Å ndra sidan var det många som tyckte det var skönt att han "lättade upp stämningen". Men om du redan innan vet att det kommer att bli problem, lämna barnet hemma!

Helt bortsett från att ett så litet barn kan "störa" de sörjande om han inte kan sitta still så är det inte omöjligt att han blir rädd av att se er vuxna så ledsna.

När min fd svärmor gick bort var min svägerskas döttrar med på begravningen;  2 och 4 år gamla. De förstod i stort sett ingenting av ceremonin men blev rädda och uppskakade av att mamma, pappa, morfar och alla andra nära släktingar var så ledsna och de små förstod inte varför och det var ju långt ifrån läge att förklara för dem.

Av just den anledningen valde jag bort att ha med mina barn på begravningar när de var riktigt små.

På min pappas begravning hade vi med sonen 6 månader eftersom vi inte hade någon barnvakt. Dottern 3,5 fick vara hos dagmamman. Hon har haft många tankar om döden så jag vet inte om vi gjorde rätt men jag tror att hon haft svårt att förstå vad som hände. För min del kändes det också skönast att slippa oroa mig för henne. Begravningsentreprenören sa att han läst sagor för många barn så det kan kanske vara en lösning för er.

Jag tycker att det beror mycket på dels barnet, dels vilken typ av begravning man ska på.

Lilly hade nog i dagsläget fått stanna hemma, eftersom hon blir vansinnig av att sitta still. Hon hade inte fattat mer av döden bara för att hon befann sig i kyrkan under ceremonien. Om ett halvår tror jag däremot att saken kommer i ett annat läge. Då har hon kanske kommit upp i varför-åldern och frågar om t ex döden. Då kan en begravning vara ett bra tillfälle att försöka sätta ord på det vi vuxna knappt förstår.

Det skulle dock förutsätta att det var en begravning där sorgen var lite av det mildare slaget, som t ex om en mycket gammal människa dött. Jag tror inte att jag skulle ta med henne på en begravning av ett barn t ex. Dels för att jag tror att min egen sorg i det sammanhanget hade förhindrat mig från att kunna möta hennes frågor i den stunden, dels för att hon nog skulle bli rädd av så starka känslor. Hon har svårt för att acceptera att vuxna gråter just nu. Det kanske förändras snart, men som det ser ut nu blir hon ganska förvirrad och rädd. Då funkar det inte med en mamma och pappa som är i upplösningstillstånd...

Jag har haft med små barn på bagravningar. En 2-åring som var med på sin farfars begravning och en nästan 4-åring + 6 månaders på deras bonusmormors begravning. Enligt min åsikt så är det helt beroende på de/den närmast sörjandes önskemål. I båda dessa fall var det deras farmor respektive morfars uttryckliga önskan att de skulle vara med och de var till mycket glädje och tröst för dem. Visst är det svettigt att sitta med på gudstjänster men jag hade med underhållnig och sprang ut så fort det blev lite väl ljudligt. Under fika, middag senare så var de en självklar tillgång och barnkära människor i dröser drogs till dem. De lyste upp.

I min familj har mina syskonbarn varit med på mina föräldrars begravningar och det gick bra och var inte alls störande. Vid pappas begravning var ett av barnet strax under 1 år och var med. När hon senare började fråga om döden och om sin farfar så tror jag att det var en fördel för henne att se bilder på sig själv från begravningen och att veta att hon också var där även om hon inte mindes det eller sin farfar. Min brors barn som inte var födda men låg i magen under denna begravning brukar säga att de var med fast i mammas mage. När min mamma dog 9 år senare var det yngsta syskonbarnet 5 och hon var med, det var dessutom hennes andra begravning då tragiskt nog hennes farmor dött ca ett år innan. På min farmors begravning var både de flesta syskonbarnen och några av kusinbarnen med. De som inte var med var i första hand de i tonåren, inte de små. (På fikat efteråt så hindrade jag precis ett av kusinbarnen från att bada i dopgraven (begravningen skedde i en pinstkyrka) men under cermonin var de snälla)

Sist vi var på en begravning var barnen 2 veckor, snart 3 år och 4,5 år. Funkade hur bra som helst.

Min pappa har jobbat på begravningsbyrå 35 år. Hans absoluta mening är att barnen självklart ska vara med på begravningen. Dels för att de ska få "ta avsked", dels för att det ändå är en del av livet, och för att de ska vara delaktiga, och att de kan "lätta upp stämningen" lite lagomt. Blir konkret att "generationer kommer och går" om det är någon gammal som dött.

Jag skulle personligen inte ta med mig en 2-åring på begravning. Inte för att på något sätt försöka skydda barnet från döden utan för att jag inte förstår vad ett barn har där att hämta. Förstår en 2-åring sammanhanget? Hur påverkas omgivningen? Hur påverkas föräldrarna som kanske måste springa ut med barnet pga. myror i brallorna och därmed missar en del av begravningen?

Nej, fikat kan jag hålla med om kan funka men själva begravningsakten... njae, inte för min del.

Har bara läst TS. Jag stod inför samma fråga för ett par veckor sedan och valde då att lämna min då 20 månaders hemma. Hon skulle inte kunna sitta still och risken var stor att hon skulle störa folk i deras sorg. Sen hämtade jag henne efteråt så hon fick vara med vid fikat.

Vi hade inte med sonen på begravningen av min sambos farfar, då sonen var 2,5 år.

Anledningen var att han knappt visste vem personen som dött var, och att vi tänkte att det kanske skulle kunna bli obehagligt för honom att se så många ledsna människor. Hans språk var inte så utvecklat då och det hade säkert blivit svårt för honom att förmedla vad han upplevde.

Hade det däremot varit nu, 6 månader senare, och en människa som står honom närmare hade jag absolut tagit med honom. Jag tror att det blir lättare för barnet att ta till sig att en nära person plötsligt försvunnit om han får vara med på begravningen.

När min mormor dog förra hösten så var vår son precis 2 år. Stod också i valet o kvalet hur vi skulle göra men så sa min mamma att mormor hade velat att sonen skulle vara med så då kändes de så självklart. Dessutom känner nog de flesta att barn lättar upp stämningen! Men sen beror de kanske lite på vad för typ av släkt man har.
Vi tog med lite "sitta still mutor" i form av russin och äppelklyftor. Mot slutet blev de ändå jobbigt så då gick min man ut med honom(vilket vi bestämt innan).
Vår son har otroligt svårt att sitta stilla normalt me faktiskt så gick de väldigt bra ändå...

Jag skulle INTE ta med en 'vild' 2 âring pâ begravning. Finns ingen anledning. Barnet kommer antagligen att känna sig bortkommet bland alla sörjande människor.