Min sambos farfar har gått bort och vi ska på begravning.
Hur vi ska göra med vår sjövilda tvååring kommer vi inte riktigt överens om. Jag tycker han ska vara hemma, och komma på fikan efteråt. Han kan inte sitta still, och folk kommer vara ledsna och gråta. Han förstår ju inte vad döden är.
Sambon tycker han ska vara med, men jag är som sagt tveksam.
Vad tycker ni?
det är "uppiggande" med ett glatt barn på begravning brukar jag tänka.
blir det jobbigt är det ju bara att gå ut o leka eller nåt
Hertha: Det är nu min åsikt att små barn som inte förstår sammanhanget de är i ofta stör. Tro mig, jag har sjungit på tillräckligt många gudstjänster och konserter för att veta det.
Vi brukade tala om "det obligatoriska skrikande barnet med socialt efterblivna föräldrar" eftersom folk och fä tydligen inte ens begriper att man bör gå ut och försöka lugna sitt barn om det gallskriker mitt i en stämningskonsert för flera hundra betalande personer.
Mamsis: Du kan tycka att jag har fel, men du har inte monopol på sanningen och jag tror att man bör respektera de närmast sörjandes vilja när det gäller barn på begravning. Det är inte särskilt roligt när det springer runt barn utan hyfs och skrattar när andra sörjer. Begravningar liksom bröllop går sällan i repris.
Min son var precis ett år fyllda när min mammas begravningsceremoni ägde rum. Först tänkte jag spontant att han skulle vara med, men när jag tänkte efter förstod jag att det bästa var att han inte var det. Vi var ett litet sällskap på c:a tolv personer, som satt nära kistan, uppe vid altaret. Så det hade varit svårt att gå ut med lillen om han hade börjat störa. Samt att jag, naturligtvis, var så ledsen att jag skulle haft svårt att behöva bry mig om honom i den stunden, då jag sa farväl till min mamma. Jag tycker också att man, även om man själv inte är helt närstående, måste visa respekt för de närmast anhörigas sorg under begravningen.
Däremot var vår pojke med vid minnesstunden efteråt och det var jättetrevligt och lättade upp stämningen litet.
Jag kan också påpeka att vår pojke var med i flera timmar vid mammas dödsbädd (han sov i vagnen emellanåt).
Det var också jag som höll i alla arrangemang runt begravningen och som ordnade med minnesstunden, förtäring etc.
för vems skull ska han med?
OM barnet har haft en nära relation med personen som dött är det inget konstigt att han får vara med och säga hejd då...inget farligt elelr skadligt för honom.
Men om han inte direkt umgåtts eller känner personen i fråga finns det liksom ingen vits eller syfta att vara med kan jag tycka.