Databeroende 17 åring

Hej Omgift, jag tror våra söner känner varandra. Vi har haft ett elände med bråk, fått stänga av elen, lögner (lägger sig och somnar och har ställt klockan för att spela på natten och sedan bli hemskickad för han sovit i skolan). Ibland har det känts som att leva i en krigszon och jag ger mat som kan ätas med sked för att han ska kunna sleva in den. Från att ha varit toppresternade så sjönk det snabbt etc.
En dag slutade jag tjata och förhandla utan slet ut hela skiten och bokstavligen kastade in den i min garderob och låste dörren. Jävlar i helvete vilken reaktion det blev, han blev ursinnig för att sen gråta och sedan få panikångest. Allt detta var nyheter för oss båda. Jag höll emot. I tre dagar satt han skolkande på ett stol för att markera att livet var slut och han tänkte inte äta, lägga sig, gå ut från rumet utan nu skulle jag se vad som hände. Dag 4 kollande han på tv och jag var överlycklig. Dag fem var han normal och smsade lite och satt och surfade. Sedan gick han ut och var som ny. Glad och positiv. Gick till skolan och jag fick ett mail direkt från skolan att de såg skillnad. Nu har två CallDuty fria veckor gått och han har varit på stan och shoppat, fikat med vänner och spelat fotboll. Han pratar med mig och hjälpte till med maten. För min son var det ett långgående missbruk som jag blivit medberoende till. Hur det gick till vet jag inte faktiskt. Våga bryta, man överlever tydligen ändå.

Få honom att börja koda.

Jag testade faktiskt spela lite COD igårkväll med sonen. Han blev väldigt överraskad men lite glad.....Själv blir jag yr av det minsta och dessa grafiskt välgjorda spel gör min hjärna helt snurrig men det var lite kul..en stund i alla fall.

Han spelar mindre nu, vi har pratat hemma om det både pappan och jag och han fattar grejen med att vad man än gör kanske man inte ska överdriva det. Jag tycker absolut inte att han ska samla frimärken eller sitta o läsa böcker hela dagarna heller, jag vill han ska vara UTE och träffa kompisar! Inte hela dagarna nödvändigtvis men i alla fall ibland. Nu ska vi flytta till ett annat mer lättillgängligt boende i veckan så att vi kommer närmre både till kompisar stan osv. Ska bli intressant att se hur allting kommer att utvecklas iom det.

Han har nu inte spelat fotboll på 2 veckor, tjatar om att han ska springa lite eller köra lite styrketräning, spela badminton med en kompis eller vad som helst bara han rör sig lite. Från att ha varit fysiskt aktiv med fotboll flera dagar i veckan sedan han var 5 år till inget alls är ett rätt stor omställning. Jag hoppas bara han inte slutat för att få mer tid till datorspel, att man tröttnar i den åldern är ju inget ovanligt så det får man ju köpa.

Nej jag håller med - en viloperiod är helt i sin ordning! Men jag ser helst att han göra något annat även om jag precis som du säger inte kan bestämma det - han börjar bli gammal nog att göra egna val. Själv tränar jag 3-4 ggr i veckan så för mig är det naturligt att man har lite fysiska aktiviteter och inte bara sitter.

Det är ett problem, när man inte kan begränsa sin internetanvändning.
Men å andra sidan; om man är 17 år, och gymnasiestudierna fungerar, och man klarar att ta pauser för mat och läxor, då är det inga stora varningsflaggor.
Jag skulle vara mer orolig om 17åringen försummar
skola, mat och sömn för internets skull. Sånt förekommer.

Tycker att detta med föräldrar som tjatar att sina barn tillbringar för mycket tid framför datan, jag har själv spelat dataspel i ca 5-6år nu och det är minst 6 timmar varje dag som har suttit där.
Försöker bara säga att jag har jätte mycket kompisar, tillbringar mycket tid med dom i det "verkliga" livet med. Har ett jobb och tjänar bra med pengar.
Men iallafall, låt dem sitta framför datan så mycket de vill, får dom inte göra det hemma går det bara till ett internet café eller till en kompis och gör samma sak där.
Ska väl inte säga att de är den "nya" generationen, men det kommer bli mer och mer vanligt att folk pratar med varandra framför datan istället för att träffas på rikigt. Skulle säkert vara samma problem om datorer fanns för 50 år sedan med.
Kanske inte säger så smarta saker nu men kan bero på att jag har varit vaken i 34 timmar nu :)

Men allafall, tjata inte för då blir det bara värre! 

Min son är 20 år, snart 21 år. Han har varit fast i sitt internet- och datormissbruk sedan 15 års ålder, det började tidigare men escalerade när vi fick bredband. Nu vill/kan jag inte dra hela historien i sin helhel, det är mycket som har hänt, jag har även försökt få hjälp av socialtjänst och tidigare av BUP, men de har uppenbarligen inte kunskapen och verktygen för sådan här problematik. Jag tror ändå de kan göra mer än de gjort hittills, men man måste orka kämpa för att få deras uppmärksamhet och jag drabbades av cancer. Idag är han arbetslös, han borde gå till arbetsförmedlingen, men har inte gjort det på flera månader. Han orkar inte öppna sina kuvert, har fått betalningsanmärkningar. Han lever som en zombie och är ofta i dåligt skick, hatar mig för att jag försöker styra upp hans tillvaro och sätta gränser. Det går inte att beskriva med få ord hur vår situation har varit och är, men det är tärande för min lilla familj, för det påverkar oss negativt. Som ensamstående orkar jag inte mer. Han har använt mina visakort utan min tillåtelse för att bekosta sina spel, han har hotat mig med kniv när jag tagit ifrån honom modemet, han har använt mobilen för att fortsätta spela så jag fick skyhög mobilräkning mm mm. Ett tag fick han inte bo kvar hemma, men det förändrade inget, han fortsatte med sitt dataanvändande. Nu när han bor hemma igen är det samma visa och han är odräglig och hans sociala kompetens har försämrats avsevärt. Han är internetpsykotisk. Den här typen av problematik borde uppmärksammas och det borde tas med i socialtjänstlagen så socialtjänsten kan få tydligare verktyg för hur de ska hantera sådan här problematik. Jag vet att det spelar en stor roll att jag är ensamstående med mina barn, hade jag haft en stabil man vid min sida, så hade inte sonen kunna köra över mig som han hittills har gjort. Hade sonen skött skola, jobb, ekonomi och hälsa, hade jag inte bekymrat mig över hans dataanvändande.

Igår kom jag på att min 14 åriga dotter har byggt upp en egen hemsida, med diverse porr och lite annat smått och gott :/  Siten som hon har byggt upp denna hemsidan på, har ju även andra ungdomar och barn som då kommenterar varandras sidor. Jag blev helt chockerad och upprörd över vad jag hittade, skrev till upprättsinnehavaren och fick hennes sida nedstängd. Men det fanns 10 åringar som hade hemsidor med porrbilder av pedofilisk karaktär. Jag är helt jävla upprörd och uppgiven. Vad håller denna världen på att ta vägen. Det finns inga gränser längre. Jag visste att hon höll på att bygga upp en hemsida, men jag trodde att det var ganska oskyldigt. Men med hjälp av datorns IP adress, kunde de se att det inte är med hjälp av hemdatorn hon byggt upp sidan. Utan en annan dator, jag har mina aningar. Jag har även anmält detta till Ecpat.

Kom inte och säg att jag inte dragit tillräckligt med gränser eller att jag överdriver och ska låta sonen hållas. Jag har gjort mitt allra bästa efter de förutsättningar jag har, det på bekostnad av min fysiska och psykiska hälsa.

Och jag vill uppmana föräldrar, att i tidigt stadium bromsa barns dataanvändande om man märker att det börjar bli ett problem. Det är lättare att styra upp det med mindre barn än när de börjar bli unga vuxna.

Ha ett gott liv!