Vad händer efter döden?

Ni som tror att något händer (eller inte händer) efter döden, varför tror ni?

Jag tror på reinkarnation, och har alltid gjort det. Det är inget jag är säker på, men jag tror på det för att inte ha sån ångest.

Jag tror att: Jag känner mig som Viccy nu, och sen kommer jag att känna mig som ngn annan.

Jag har läst vissa böcker och rapporter som styrker min teori/tro, men det är bara min tro.

Du får gärna svara på mina tankar om detta. Har som sagt dålig koll på det här med medvetande, men då det känns oändligt otippat att just jag skulle födas, så kan det väl  lika gärna hända igen?

Just nu kanske jag springer runt med 57 andra medvetanden, men då jag är bunden till denna kropp så känner jag inte personligen av dom, även om de personerna som "jag" är gör det.

Dvs "jag" kommer uppleva medvetande igen.

Anledningen är i mitt fall mycket enkel, det finns inget som tyder på att medvetandet är något annat än elektriska och kemiska impulser. Om så är fallet så är sannolikheten att medvetandet fortsätter efter att dessa impulser har upphört väldigt liten, gränsande till noll.

Därför ser jag ingen anledning att tro på idéer som reinkarnation eller själavandring, helt enkelt eftersom det inte finns något som tyder på det utan det är av allt att döma önsketänkande och förhoppningar.

Eller den korta versionen: jag är materialist.

Jag kommer att vara stendöd och leva vidare i andra livsformer via the cirkel of life... kan jag misstänka iaf

Jag tror att man bara sover, i djup sömn (känns lite skönt) och sen blir man jord, och en blomma. Jorå, jag kommer kanske återuppstå som en blåklocka i framtiden, som någon plockar. Det känns trevligt att tänka så.
Men visst, jag är öppen för förslag när jag ligger där under jord, jag är inte sån.

Beklagar verkligen

Som svar på Ts så tror jag faktiskt vi/vår själv far vidare. I alla fall efter vad jag upplevt då jag nästan dog samt min mamma som var död men återupplivades.

Visst är det möjligt (eftersom det i rimlighetens namn inte kan betraktas som omöjligt, då det saknas bevis åt båda håll)
Men det är varken mer eller mindre troligt att din tanke är korrekt än att någon annans ide är den "rätta" (ni skulle alla kunna ha rätt. Eller fel)

Jag undrar hur man beslutar vad man tror på! (förutom tanken som ger mest tröst, det har jag förståelse för)

Jag håller inte med om att det finns tillräckligt med faktaunderlag i frågan för att dra några slutsatser öht.

Därför finns det ingen mening med att dra långtgående slutsatser, utan man får kolla på den evidens som finns. Vi vet att medvetandet är elektriska och kemiska impulser, i varje fall till viss del (om det är något annat också är inte relevant, det har inte upptäckts). Vi vet också att dessa impulser upphör när kroppen lägger av.

Det är helt enkelt den enklaste förklaringen som passar in på all evidens vi har på och inte motbevisas av något. En arbetshypotes kan man väl säga.