Erikanerikan skrev 2010-06-27 17:10:59 följande:
Vilket fint bemötande, Lanie! Jag har också funderat lite på det "Gåtfulla folket" som inledning eller kanske "Blinka lilla stjärna".... "Nu grönskar det" eller "Hör hur västanvinden susar" var nog de sångerna jag sjöng allra mest för honom men vet inte hur det skulle bli... Allt är lite snurrigt nu och begravningen kommer tätt inpå, för att vi gärna ville det, vi har ingen solist vad jag vet men kanske organisten kan sjunga... Brukar de det?
Hur kändes det på själva begravningen? Hur reagerade era närmsta som var med?
Ja, vi blev väldigt fint bemötta. Om det känns väldigt förvirrande, prata med prästen o kantorn, kanske kan de hjälpa till o göra det lite mindre förvirrande, men alla sånger du nämnt är fina o skulle kunna passa in, det beror ju lite på hur ni vill lägga upp det, vilken känsla ni vill få det, musiken speglar ju av sig väldigt mkt på det man känner.
Prata med organisten om han eller hon sjunger, men jag skulle ha rekommenderat en solist, hon vi hade sjöng så oerhört vackert så vi grät ju bara av det, det var så himla fint. Vi valde också att filma begravningen, jag ville bevara sången, det är två o en halv vecka sen Wilton begravdes o vi har inte kollat på filmen än, vi har inte orkat.
Det var otroligt jobbigt på begravningen, det var så svårt att jag blundade mig igenom hela ceremonin, jag ville inte ta in varför vi satt där, varför vi hade samlat nära o kära till detta. Vi hade våra föräldrar, syskon o de allra närmaste vännerna, sammanlagt var vi nog femton till tjugo personer (har många syskon). Det klart att det var jobbigt för alla, alla grät, men de berättade också i efterhand att allt var så vackert, att det var en sån fin stund med kapellet, blommorna, sången, vännerna som var kände sig oerhört utvalda att de fick vara med o dela denna stund, även om den var sorglig, men det var ändå inte som en vanlig begravning, vi hade valt ljus, sommarklädsel så det kändes nästan som vi var på väg till skolavslutning.
Vi samlades sen hemma i vår samlingslokal, åt smörgåstårta, kaffe o kladdkaka. Vi hade tänkt o sitta nere vid stranden, duka upp på filtar, men det ösregnade så vi tvingades o vara inne o det var väl det ända som gjorde att det inte kändes som den perfekta begravningen, men på något sätt blev det fint ändå
ska ni jordfästa eller urnsätta? Vi valde urnsättning, så än är vi inte klara, vi har fortfarande ett farväl till o göra, blir nog senare i veckan som kommer. Vi fick vänta tre veckor på begravningen o när vi väl hade bestämt datum så hade det redan gått två veckor, så det drog ut på tiden. På ett sätt var nog det ändå ganska bra att det tog så lång tid, för vi fick lite längre tid o bearbeta o faktiskt fatta vad som hände.
