Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

kass - Tack! Du är min vän också!   Nu hoppas jag på att MP väljer att samarbeta med Alliansen, men jag förstår att det inte är ett lätt steg att ta. Fast jag känner också att jag inte orkar bry mig längre, även om jag såklart är förbannad fortfarande. 

Maddisen - Men visst är det märkligt? Vad ska man göra för att få människor att förstå?

Just idag är ingen bra dag. Jag är så ledsen. Min entusiasm och eld i baken har falnat, och återigen har jag sjunkit ner i djupet. Allt känns så j-la meningslöst, ingenting är roligt och jag vill helst bara försvinna. Ska i alla fall ta mig ut på en promenad när jag skrivit det här inlägget, någonting måste man ju göra. Frisk luft ska ju vara bra.

Kramar till er, alla mina vänner! Ta hand om er!  

TS - Jag är som du också skitförbannad, eller ja, det värsta har väl lagt sig nu - 95% är ändå emot SD, så det är ju bra. Det som är intressant nu är att höra alla "jag är inte rasist, men jag röstade på SD för att de har andra bra frågor" - ja, men de är rasister och är du inte det så kanske KD kunde vara ett alternativ? Sen kommer nästa diskussion kring att alla får tycka och säga vad de vill - absolut, men det innebär också att andra människor inte håller med, inte tycker lika och säger någonting annat. Att respektera varandras åsikter är inte att hålla med varandra alla gånger.. Nog om det, skickar dig en varm kram!

Maia - Det här är ett ps. men jag tänker alltid "maia, min maia, min bitska lilla piraya" när jag tänker på dig. Jag kan inte säga att det beror på att du är bitsk eller en piraya, men det känns som en schysst sång och ja, jag var bara tvungen att tala om det.. Det är svårt det där med "en sak i taget" (jag vill inte ens räkna alla pysselprojekt jag har både i hjärnan och på gång). Nu har jag ju gått in i en mer deppig period igen (wohoo - det var oväntat) och har varken lust eller ork eller någonting att göra någonting, men jag biter mig fast i promenaderna i alla fall, jag känner att det är viktigt för mig. Det är skönt att komma ut liksom. Nöjd är man ju såklart aldrig, men ändå, man gör i alla fall något. Jag tror också att AF måste kopplas in om du ska ut på praktik. Finns det någon möjlighet med typ arbetsträning på något ställe? Eller är det samma sak som rehab-grejen? I vilket fall som helst, så hoppas jag att det löser sig!

Kass - Jag kan förstå hur du menar ang. sjukdom hos din man. Jag kan vara precis likadan, eller alltså, jag tänker det men jag säger naturligtvis ingenting. EGENTLIGEN så tycker jag och förstår jag ju såklart att det inte är hans fel, och självklart så måste han få vara sjuk, det är ju inget man väljer direkt. Jag kan tänka lite att det är just skillnaden mellan fysiskt och psykiskt, att man, när man är förkyld eller något, på ett helt annat sätt lyssna på kroppen och så vidare. Man orkar inte gå längre än till soffan, man sover och man nyser. Det är på något sätt lättare att acceptera. När man däremot är deprimerad eller har ångest osv. så är det oftast ingenting som syns och heller ingenting man pratar eller gnäller om, man bara lever i det. Kanske luddigt formulerat, men kanske är det lite därför man kan bli så trött på det. Kanske för att man själv gärna skulle vilja vara liten och tycka synd om sig själv bara ett tag, för att man aldrig gör det, för att man alltid kämpar till sitt yttersta för att ha huvudet upp och fötterna ner..

Nåväl. Ungdomar. Nu ska jag åka till stan, spana efter bröllopsdagspresent och prata med min prattant. Tjohej.  

Maia - Du är såklart inte elak, det tycker jag då inte. Rolig och uppmuntrande däremot!! 

Idag hos min prattant så upplevede jag ett sk. "hallelujah-moment". Vi pratade om krav och när jag satt där och talade till hälften för mig själv och till hälften med henne, och kom fram till att jag faktiskt inte kan och inte ska ställa samma krav på mig själv som jag gjorde för tio år sen. Mitt liv ser helt annorlunda ut nu mot då, mina förutsättningar är ju helt andra. Om jag ställer krav på mig själv, som om jag vore frisk så är det ju inte konstigt att besvikelsen infinner sig direkt. Samtidigt är det nog inte bra helt utan krav, det måste man också ha, men de måste ju anpassas till livssituationen.. Däri ligger då ytterligare ett problem - att acceptera livet som det är, och DET har jag svårt att göra. Att man kan gå och lägga sig i ett humörsstadie och vakna i ett helt annat, är rätt störande också - det blir ju inte precis stabilt och det blir ännu svårare att hitta krav som är rimliga att ställa oavsett dagstemperaturen... 

lojs - gah. Äs-behandlingar kan ju dra ut på tiden väldigt (och under tiden blir de ju inte precis bättre). Försök att se om det finns någon du kan prata med, det behöver ju inte kanske bli en regelrätt behandling, men ändå något att hänga upp det på, om du förstår hur jag menar. Oftast, har iaf jag upplevt, är det lättare när man lyft på täcket och "kommit ut". Du skriver att du ska på samtal nästa vecka - finns det någon möjlighet att få prata med den personen redan nu? Per telefon om inte annat?

Molly - klart du är välkommen hit!! Jag förstår precis (och det tror jag de flesta av oss gör) hur du menar att det känns skönt att läsa här - det är oerhört skönt att inte känna sig helt ensam med alla tankar. Man kan ju känna det som att man inte kan förklara för någon hur man känner så och varför, men här märker man att andra tänker precis samma sak. Man behöver inte förklara något heller - man är som man är!

Ang. kontrollbehov så är jag nog ganska mycket sådan också. Det beror lite på vad det gäller, men oftast så är det så att jag tänker "det är bäst jag gör det själv, så att jag vet att det blir rätt gjort" , jag kan bli extremt irriterad om någonting inte är precis som jag har tänkt att det ska vara. Sen kan det vara mindre saker som t.ex. att ha bestick ur samma serie när jag äter, det är väl kanske lite tvångsmässigt också, men framför allt för att det blir snyggast då.. När man är hemma spelar det ju ingen roll, kan man tycka, men fasen, det är ju så det SKA vara..

Maia - Okej. Lite elak då...  Det är lite roligt att få sådana uppvaknanden, liksom "klingkling" i huvudet.. Att sedan anpassa sig är ju en annan sak. Jag vet inte om jag skrivit det förut, men jag trodde verkligen att jag accepterat sjukdomsbilden osv. men inser mer och mer att jag faktiskt inte har det - att VETA vad som är felet är ju en sak, men inte samma sak som att acceptera att felet är i mitt huvud och att det är så mitt liv ser ut. Lätt också att tänka på om det var någon annan, hur den personen borde tänka och så vidare, men inte jag. Jag ska minsann klara av det.. Om man hade haft magsjuka så hade man ju inte direkt tvingat sig att gå ut och gå i skogen, träna, gå på stan osv, just den dagen. Har man en dålig dag så är det okej.. Nu har jag ju dock kommit igång lite med promenaderna så nu tänkte jag gå ut en vända och fotografera - det kan ju faktiskt vara bra att inte gå samma runda hela tiden utan bara gå ut för att njuta av det vackra vädret! Bäst att passa på!

Idag firar jag och min man Läderbröllop minsann!  Vi hade tänkt dra på oss läderklädsel direkt, såklart, men tyvärr äger vi inte några sådana, så vi får fira i våra vanliga kläder.. :-P

Anonym - är det någonting särskilt du vill ha råd om? Och välkommen till tråden - skriv gärna av dig, du behöver inte svara på något inlägg utan bara spy ut allt du känner för, vi är många som skriver egoinlägg då och då, det kan ju vara skönt att bara skriva av sig! 

Nu måste jag berätta att jag har råkat ut för det värsta som kan hända, två av mina vänner på FB har avslutat vår vänskap!! (alltså, jag är lite ironisk). Det är väldigt intressant tycker jag. Vi hade en diskussion igår, jag älskar diskussioner - speciellt i sådana frågor jag anser mig ha en viss kunskap och kan argumentera för mig - tydligen var det inte populärt, så då blev jag bortslängd. Intressant för att diskussionen handlade om att demokrati och åsiktsfrihet är väldigt viktiga saker.. Tydligen är de bara viktiga om man tycker lika. Hade det varit en deppdag idag så hade jag väl typ, grämt mig till tusen, men just nu så känner jag mig way up high, så då kan jag bara skratta åt det. Jag skrev ett inlägg på bloggen också, bara för att, jag kan tycka att sådana inlägg kan vara lite onödiga ibland, men nu kände jag att det var tvunget att stå upp för mig själv och för vad jag tycker. Det är väl första gången det händer...

bloggenimittliv.blogspot.com (om ni vill läsa alltså). 

TS - Tack, vad roligt! En diskussion är ju just en diskussion och kan man inte tåla att någon annan tycker annorlunda så faller ju hela poängen.. Men, det är ju inte min förlust om inte vänskapen är viktigare än så. 

Molly - Jag tycker du ska vara ärlig och jag tror att Maia har en poäng i att det kan vara bra för att komma bort ifrån allt annat. Så har det varit för mig ofta när jag blivit inlagd, jag har liksom mått så pissigt hemma och runtomkring ser jag bara hur allt förfaller och jag orkar inte osvosv. så en paus ifrån det kan vara bra, försöka fokusera på sig själv..

Dagen här är väl ganska bra, har varit och tränat och det känns ju bra. Tanken är att vi ska städa vårt slott idag, jag hade tänkt att jag skulle fräsa fram på fönstrena men eftersom vi inte har putsgrejer, så måste jag handla först och det gör jag inte förrän jag ska in till staden och hämta maken när han slutar jobbet. (Här kan man se en anledning som är för att bo i stan istället för ute i skogen). I natt har jag drömt hur mycket som helst, sparkat och vaknat i panik - det är jätteläskigt ju, tycker att de senaste nätterna har varit så och det är ju sådär kul. I morgon har jag ingenting att gå upp till, så då får jag i alla fall sova ut lite.

Kram till alla er! 

Är det någon av er härinne som har rhaft en relativt bra dag och sen helt plötsligt, out of nothing, som gått in i en vägg, typ från en sekund till en annan? Det hände nämligen mig idag och nu är jag helt slut. Jag fattar ingenting..

Kontrollbehov - synd, men, det var ju bra ändå att du fick klartecken! Jag tycker det är coolt av dig att gå ut och fråga sådär, verkligen! Det kommer lösa sig, det är jag övertygad om!!

Ryggskadad - varför får du ingen ersättning?? Jag menar, man ska ju få ersättning/sjukpenning även om man arbetstränar? Det är ju helknäppt om du inte får det!

TS - Ja, jag kan känna igen det där att det är bättre på morgonen än på kvällen också, men just det här att det verkligen var som att vända på en pannkaka har jag inte varit med om vad jag minns. Det var liksom en så stor vändning, det kan ju vara som att det gradvis förändras eller ändras under natten osv, men det här var en ny upplevelse.. Skönt att någon mer har upplevt samma!

Dagen idag är väl ganska dålig faktiskt. Det känns så himla jobbigt. Det var ju så bra ett tag, och nu känner jag att jag borde fortsätta ha det så bra, köra på och städa, diska, tvätta hela tiden. Jag försöker att tänka att det kan vara bra med en lugn dag, att liksom, ja idag tar jag det lugnt och gör inte så mycket alls. Tyvärr har det inte gått hittills, jag tänker hela tiden att jag måste och borde göra allting och när jag tänker det så får jag fullständig panik och vill dö. Ikväll är jag gräsänka för min man ska på skrivarträff med sina polers och imorgon kommer svärisarna. Tjohej. Bara den anledningen borde vara nog för att jag ska ta det lugnt..

Någon som ska göra något roligt i helgen??  

Ryggskadad - Vad knepigt med det där - jag tänker som Maia lite, det borde ju finnas ett minimumbidrag som du får oavsett. Jag har ju sjukersättning och den peng jag fick när jag var sjukskriven var lägre än minimumsumman, så därför fick jag lite mer pengar nu. Fast jag minns också att det var knepigt när jag var sjukskriven och hade pluggat innan dess, jag tror inte jag fick några pengar just då heller - å andra sidan orkade jag inte kämpa så mycket, i slutändan fick jag gå till soc. och det var det värsta i mitt liv. 

Maia - Ja. Inte är det trevligt det här.. Jag måste ju verkligen städa nu, så det iaf inte ser helt förfärligt ut när de kommer hem. Vi har ju iofs gjort iordning lite, men det är det där plocket som lämnats till mig.. Så därför sitter jag här istället.. :-P

 

Ryggskadad - Det är så tröttsamt att det krånglar hela tiden, är man sjuk så har man ju heller inte mycket energi över till att tjafsa fram och tillbaka.. Jag förstår ju verkligen att du är orolig över ekonomin, där är det ju svårt att "leva i nuet" så att säga, för, som sagt, man vet ju inte hur det går längre fram och man behöver ju pengar för att överleva. Usch! Riktigt dåligt är vad det är!

Charlie - Jag förstår också att det är jobbigt inför din kommande veckan. Det är mycket som är på gång. KBT:n tror jag kommer gå jättebra, det tror jag, när du väl kommer dit så känns det säkert lite lättare åtminstone, då vet du att du klarat dig dit och bara det är ju en prestation! Vad gäller sjukersättning så är just den tiden när man väntar och inte vet hur det blir det absolut värsta! Jag blev utförsäkrad tillsammans med alla andra långtidssjukskrivna vid årsskiftet och jag visste ju inte hur det skulle bli. Som tur var hade jag en bra kontakt på FK och en bra läkare, så jag var ute i god tid med ansökan, för det kan ju ta hundra år annars och alla hjälpte till med det. Vid jul visste jag fortfarande ingenting, men typ den 23e ringde min handläggare och berättade att ansökan hade blivit beviljad. Hon tyckte att det var viktigt att jag fick veta det innan jul, så jag inte skulle vara orolig över helgen. Det var verkligen toppen, det måste jag säga! Jag hoppas verkligen att du kan få bra hjälp, verkligen, verkligen! Ska hålla mina tummar!

Maia: Nja, jag vet inte vad som är värst egentligen. Det är lite som pest eller kolera tycker jag. Är jag riktigt nere, så orkar jag inte bry mig om något - då tycker jag det är jobbigt, men när jag är uppe så känner jag tvärtom, att då bryr jag mig om allt och dygnet har för få timmar för att få ihop allt. Något slags mellanläge vore ju perfekt!
Måste också tillägga att din replik "jag ska gå och ta mig ett par stesolid" ungefär som "jag ska gå och ta mig ett par mackor" var ganska rolig, tycker jag! Någon utomstående kanske skulle tycka olika, men alltså, är man galen så kan man ju ta det.. :-P

Här är väl läget, ja, sådär. Jag sitter och äter bullar och blir ännu fetare. Mina svärföräldrar har givit sig av igen och ja, nu kan man slappna av. Skittrött är jag, har sovit illa i två nätter och inatt drömde jag att det kommit in en blå katt som egentligen var en leksakskatt. Den jagade våra katter och jag vet egentligen inte allt.. Regnar gör det också. Blä.