Vi med ångest/panikattacker och depressioner...
Lindha82 skrev 2010-07-24 20:58:07 följande:
Åhhh jisses, jag känner precis igen de typiska dragen från min sambo, nästan läskigt! han kan tex vända saker som är hans egna misstag till att det sedan är mitt fel, så sliper han få dåligt samvete, han gör alltså saker men sen lyckas han hitta en tråd så han vänder det dåliga till att det är jag som är boven i dramat, har vissa som du påoekar narcissistiska drag, att han gör saker för sin egen vinnig skull, tror han kan allt, man får inte säga emot och han har en helt fel uppfattning om hur saker är in real life, lever som i en drömvärld, in gen framförhållning o notoriska lögner som han i bland knappt vet hur han ska ta sig ur, sen kan han va väldigt ödmjuk och särskiult när andra är närvarande då spelar han som nåt form av spel! Det kommer aldrig funka med barn, han kan inte ta ansvar över sin ekonomi, fungera på ett arbete-han har viljan o ta sig dit men orealistiska tankar om hur det är, han tror man bara får ett jobb men inte man behöver göra för att ta sig dit. Men som du säger, eller saom man kanske lär sig är väl att allting har nåt gott med sig, tror aldrig jag kommer låta mig bli nedtryckt och utnyttjad och leva undewr sånt här kaos igen..never..ska dewt va nåt så kommer man uppskatta det där stabila, är glad för din skull att du känner som du gör och att du terivs med det, även om man har sina bad days, men det är ju bara så, trycker du verkar vara väldigt stabil och insiktsfull ändå, jag har med insikt i mina svårigheter och vågar stå för dem därför är det underlättande på något sätt, men man är ändå i en fas att man försöker hitta sig själv och lära känna sig själv, grubblar väldigt mycket över mina val och varför jag gör dem, av vilken anledning. Kan kännas som man är som ett barn i böland som inte kan stå på sina egna beno duuu jag drar med i väg hahha från det e na till det andra så bara skriv skriv uppskattar verkligen att dela tankar och erfarenheter, det kan man aldrig få för lite utav!
Kan du också någongång dramatisera dina känslor för att få din vilja fram, tex överdriva känslor för att få din vilja fram? sådan kan jag vara periodvis att jag gör mig mer sårbar än vad jag kanske är, speciellt om jag är själv, det är jättejobbigt, måste lära mig arbeta med att klara vara ensam, fast det kanske blir enklare när lilltjejjen kommer, då blir man ju aldfrig själv.
Kraaam på dig
Visst är det konstigt att tänka på vad man stått ut med utan att ha varit medveten om det? Du är ju ff i din relation men verkar klar nog nu att ta steget snart.
Exet "lät" mig vinna smågräl ibland. Tror det var för att han på nåt sätt skulle visa att vi var, i mitt huvud, jämlika.
Annars var det alltid han som hade rätt och velade alltid bort mig i helt sjuka argument som jag då inte fattade hur fel det var.
Massa löften hela tiden som naturligtvis aldrig infriades.
Vände allt, som du säger, till egen vinnings skull. Det bästa var att han ljög så ofta och så stort att han till slut glömde bort sig och sanningen kom fram. Tex han hade hamnat i slagsmål efter en krogrunda, när jag inte var med. Hans version var sen att det var ett gäng rasister som misshandlat honom blablabla. Sen försa han sig nån ggn och det visade sig att han provocerat några killar rejält och faktiskt hade sig själv att skylla. Han fick mig ju att tycka så synd om honom först, till och med grät när han berättade hur han blivit överfallen och misshandlad.
Han var en mästare, det får jag erkänna och nästan ge honom en eloge för.
Det är nog första ggn jag har nån med liknande liv att prata med. Jag var till nån kvinnojours kurator när jag kom hem till sverige. Hon sa att han var psykopat men.. det tycker jag nog är att ta i lite. Kanske vissa drag men inte fullt ut.
Du har rätt, jag vet inte så mycket om boarderline eller någon liknande sjukdom. Jag törs inte läsa om dom för då tror jag att jag har ALLT!
Allt hon vill är att må bra igen. (det känner jag igen..)