Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Jäkla skitångest!!

Har själv legat och grubblat med tryck i bröstet nu på morgonen.. känner igen mönstret. Ska i väg på semester idag och blir alltid stressad inför resor!
Saker som inte får glömmas..
SEN att lämna hemmets trygga borg! Bo i husvagn i 1 vecka! Har aldrig gjort det förut men hoppas att det är kul.
Det ÄR kul med äventyr! men jobbigt också.....
BLÄÄÄÄÄ! vill bara känna lugn inombords, inte nödvändigtvis lycka eller glädje, bara tillfredställd.. lugn.... jag vet inte vad jag vill...

SUCK

Jaa klart, i värmen också, det är inte enkelt för någon att sova nu fy sjutton alltså, man mätrker ju själv att det inte är många timmar per natt somn man sover, får hoppas det går över när den värsta värmen är förbi det kan ju inte fortsätta såhär värme sommaren lång! Vart bor du förresten?

Exakt, är precis likadant här, han vänder på det hela, lyssnar inte, sen kan han ringa till folk och göra martyr lite så det ska låta synd om honom, pratar högt så jag ska höra, så framställer han mig i dålig dager (fast en del av hans "vänner" har ju efter ett tag förstått, eller lärt sig förstå hur han är) Lite läskigt det där, här är mycket skrik och bråk, och jag bara känner att jag inte orkar mer, känns som en stor bebis, och som dessutom bara ljuger, som jag sa innan så är jag så väldans rädd att vara ensam, och tänker att jag förblir ensam, men så ÄR det ju inte egentligen, det är bara en känsla och min sep.ångest och rädsla för förändringar, men känner mig på något sätty starkare än på länge, kanske för lillsessan är på G längtar nåt otroligt!

Det är jobbigt när de mixtrar med massa mediciner, man vet inte vem man är kunde jag känna i bland och det tar tid innan mediciner verkar, man vet hur de funkar och sen tillsammans med varandra, skönt att du känner att det verkar bra iaf! Håller tummarna för att de ska slippa behöva mixtra mera för dig!
Ha en underbar dag tjejjen...massa kramar

jag menar att eftersom min grupp av bipolär..om jag nu är det!...är så svårmedicinerad så är det kanske inte lönt att medicinera och då förstår jag inte vad jag ska göra hos psykiatrin som kan hjälpa? men medicin mot ångest skulle vara till hjälp.

Jag känner mig så velig nu. Jag vet inte om jag vill åka ut till sommarstugan, där resten av familjen (och deras familjer) finns eller om jag vill stanna här hemma själv. Jag vet att sekunden jag kommer dit ut så kommer jag att önska att jag är tillbaka här, men om jag stannar så kommer jag oundvikligen att ligga och gråta i mörkret och önska att jag inte var ensam. Blir bara så otroligt mörkrädd när jag är ensam, men ute med familjen så blir det en massa krav och plikt och måsten. Det kommer inte att bli en lugn stund... Sådana stunder som jag behöver för att inte bryta ihop.

Vet din familj om hur du mår? Annars tycker jag du ska berätta. Försök få någon att om det blir för jobbigt, så kör de hem dig. Man brukar inte behöva det, om man vet att möjligheten finns.

Har en ångest som kryper i kroppen om kvällarna. Det käns obehaglig  och ofta vill jag dö. När jag träffar psykologen klarar jag inte av att berätta det fullt ut, är rädd att de tar ifrån mig all kontroll över mitt liv. Under dagarna är det ganska okej klarar av att jobba och vara trevlig, kan t.o.m ha kul.
Jag har kontakt med psyk eftersom jag varit sjuk tidigare, depp.  ingen annan diagnos. Jag är inte rädd för det svarta egentligen, men jag vet att min familj är beroende av mig att det skulle vara fel att lämna och svika dom nu. Men kan man leva vidare bara för familjens skull? Blr jag en bitter människa då som alla vill bli av med?
Det är dom tankarna som snurrar i huvudet nätterna igenom. Vet inte hur jag ska hantera eller om jag vill.

Vet inte vad jag vill ha sagt bara skriva av mig lite. Tror ingen vet hur jag mår.