Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Hej! Vad glad jag blev när jag hittade den här tråden. Jag har inte varit aktiv här på länge. Vad många vi verkar vara som är lite "störda"   Jag är en gift 2barnsmor som går igenom utredning med min son. I och med det fick jag veta att även jag behöver. Jag har i hela mitt 33 åriga liv trott att det är normalt att leva med rädsla och downdagar men har nu fått veta att det är ångest och att den helt tagit över mitt liv. Jag har nu ätit buspiron i 8 veckor och för första gången upplevt ett liv utan övergripande ångest för borta är den ju inte, och jag kanske skulle sakna den om den helt försvann, vem vet Kul att "träffas"!

Äntligen är det dagen D & Williedag, jag längtar enormt efter att få krama honom & höra honom prata, se om han har vuxit sen sist & se om han har tappat fler tänder.

WILLIAM

Ha en goe dag underbara vänner, lova mig ingen ångest ok?

För här kommer inte FRU ÅNGEST in idag, icke för fem öre!!

Hittade precis hit, känns som ett forum för mig. Jag verkar ha tappat all lust till att göra någonting alls.
Jag är nyss fyllda 26 och har sedan...ja alltid haft OCD och GAD, nu i vuxen ålder har jag fått paniksyndrom med agorafobi och social fobi...nu även en depression. Utreds just nu för bipoläritet och PTSD. Allt känns skit faktiskt. Jag går runt i en bubbla och ingenting, verkligen ingenting känns roligt eller värt att göra. Jag är stressad över allt men orkar inte göra något åt det.. jag antar att det är det som är depressionen. Nu är det inte meningen att vara så negativ men jag behövde skriva av mig kände jag, jag tror det är rätt forum i alla fall

Ska upp till psykologen i morgon och har blivit ombedd att skriva ner..ja tarumatiska händelser, eller saker som varit väldigt mycket jobbigare än andra. Jag har sådana saker, b la en våldtäkt, i bagaget...men problemet är att jag absolut inte vill ha det nedskrivet i min journal...jag kan tänka mig att berätta för min psykolog men vill absolut inte att andra för mig okända människor ska kunna ta del av detta... för mig är det alldeles för känsligt... vad ska jag göra? Tror ni det finns möjlighet att hon inte skriver ned just detta om jag ber henne att inte göra det, eller måste hon skriva ned det? Detta är för mig otänkbart att "dela ut"..

Det här kanske kan vara en tråd för mig...
Jag är en tjej på 26 år...har varit depremerad i 12 år och har haft stora problem med ätstörningar också.
Just nu är läget jobbigt. Jag är alltid ledsen, har ångest, vaknar av att jag inte kan andas, är alltid trött men har svårt att somna om kvällarna, är orolig, kan knappt ta några beslut, känner mig otroligt ensam. Var hos läkaren förra veckan och fick antidepressivmedicin för första gången i mitt liv. Började med första tabletten igår. Min önskan är att få känna mig någorlunda lycklig och känna harmoni. Men det ser mörkt ut.

Är man en egoistisk person för man mår dåligt? Har så dåligt samvete mot alla runt omkring. Alla drar sig undan när jag behöver mina "vänner" som mest. Jag orkar inte.. jag orkar inte mer.

Hittade precis hit, känns som ett forum för mig. Jag verkar ha tappat all lust till att göra någonting alls.
Jag är nyss fyllda 26 och har sedan...ja alltid haft OCD och GAD, nu i vuxen ålder har jag fått paniksyndrom med agorafobi och social fobi...nu även en depression. Utreds just nu för bipoläritet och PTSD. Allt känns skit faktiskt. Jag går runt i en bubbla och ingenting, verkligen ingenting känns roligt eller värt att göra. Jag är stressad över allt men orkar inte göra något åt det.. jag antar att det är det som är depressionen. Nu är det inte meningen att vara så negativ men jag behövde skriva av mig kände jag, jag tror det är rätt forum i alla fall

Ska upp till psykologen i morgon och har blivit ombedd att skriva ner..ja tarumatiska händelser, eller saker som varit väldigt mycket jobbigare än andra. Jag har sådana saker, b la en våldtäkt, i bagaget...men problemet är att jag absolut inte vill ha det nedskrivet i min journal...jag kan tänka mig att berätta för min psykolog men vill absolut inte att andra för mig okända människor ska kunna ta del av detta... för mig är det alldeles för känsligt... vad ska jag göra? Tror ni det finns möjlighet att hon inte skriver ned just detta om jag ber henne att inte göra det, eller måste hon skriva ned det? Detta är för mig otänkbart att "dela ut"..

Hej och välkommen hit, hoppas att du kommer trivas här med oss i detta härliga gäng. Tråkigt att de är så många som mår så dåligt bara :(. Tråkigt att höra att du har varit med om våldtäkt vilka idioter det finns.

Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Denna tråden är för alla oss som lider av ångest, depressioner och andra liknande sjukdomar. 

Jag vet att denna tråden betyder mycket för många av oss som skriver här. Innan jag startade våran första tråd så kände jag mig ensam om att må dåligt, men nu vet jag att vi är många fler än man kan tror som mår dåligt.

Alla ni som har/har haft ångest/panikattacker/depressioner m.m. är jättevälkomna hit! Ni andra som kanske bara har frågor eller som har vänner/anhöriga som lider av detta är också välkomna...

Alla ni underbara tjejer som skriver här inne. Ni är bäst, glöm aldrig det!!! Kämpa på för vi är starkare än vad vi tror.



TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-13 20:16
Tänkte om vi skulle försöka oss på en liten lista på oss som skriver här inne...?

Och lite snabb info om oss. Vet att vi försökte oss på en presentation av oss här inne innan, men det var så svårt att greppa vem som var vem ändå känner iaf jag... De som vill kan ju skriva lite info om sig själv, annars kan man bara skriva sitt namn/alias...?

Ex på info kan ju vara namn/alias, Kön, Civilstatus, Barn?, Vart man bor, vad man lider av/diagnoser, om man jobbar, pluggar eller är sjukskriven...??

Tack :)

Ja det är fler än en våldtäkt om jag ska vara ärlig, när jag var liten och senare i livet.. idioter finns det tyvärr många av. Det känns så otroligt ensamt i må-dåligt-bubblan men jag vet ju att jag inte är ensam om det.. tråkigt bara att så många mår dåligt :-/

Namn: Ida.
Kön: ja, jag är ju en tjej.
Civilstatus: Singel
Barn: Inga, men vill ha. 
Bor: Västerås.
Lider av: Anorexia nervosa/ätstörning samt depresion.
Pluggar i skolan, men är halvt sjukskriven då jag inte alltid orkar med att gå till skolan på grund av psyket.