Miang

Äldre 21 Feb 13:03

3559 svar

AP-snack & babbeltråd

chokladkaffe skrev 2011-02-21 09:43:03 följande:

Jag vill nånstans ha snitt eftersom jag verkligen inte vill gå över tiden igen och bli ingångsatt. Det var ingen rolig upplevelse alls. Jag är också väldigt orolig att gå ner mig den här månaden psykiskt som sist vilket gjorde att jag upplevde de två första månaderna som otroligt jobbiga. Jag har liksom trott det här babblet om bubbla och att det är så mysigt med spädbarn är 100% skitsnack som folk kör med för de inte vågar nåt annat. Nu börjar jag ändå fundera, alla kanske inte upplevde sista tiden och sen första som jag utan det kanske faktiskt finns de som kan tycka visst var det tufft men ändå givande. Utifrån det kan jag tänka att ett snitt kan vara att föredra för min del, jag kan ju inte lyfta nåt nu ändå pga foglossningarna. Samtidigt tänker jag att vi ger det ett försök för vaginalt ska ju vara bäst...då har jag liksom inte tagit ett aktivt beslut själv, feg som jag är. Åh jag vet varken ut eller in, det enda jag vet är att jag hoppas att den inte vänder sig så det kanske säger lite om vad jag känner innerst inne.

Intressant det där med sövandet. Det blir nåt att ta med sig med lilla nu, att den faktiskt inte är samma person som stora

Jag har märkt att saker kan svänga rätt mycket, det som funkar nu kanske inte funkar om några veckor. Vi sövde i sele i 18mån, han hade nog varit redo tidigare men vi trivdes rätt bra med kvällspromenader.

Ju mer jag är med sonen på dagarna desto "bättre" sover han sen. Det vill säga, klappar mig mindre

Det har säkert sitt samband. Usch jag är kluven nu, vill sova själv lite på nätterna så jag får merän 2-3h sammanhängande inför förlossningen samtidigt som jag vill ge sonen all närhet och tid innan bebisen kommer. Fast i natt insåg jag att jag vaknar en del av mig själv ändå och de här hormornerna gör att jag är klarvaken på ingenting trots att sonen snusar på i lugn och ro

Flickan och kråkan skrev 2011-02-21 07:32:04 följande:

Hur långt har du kvar? Min yngsta låg bekvämt i säte....lääääänge, en så rättade han till sig tills det var dags

. Kändes som om han liksom var medveten om det hela....."Ligger jätteskönt här och "skvalpar" på rygg.....nej, nu vill jag komma ut...snurr snurr huvudet nedåt var det ja"

.

BF är 10/3 men jag tror ju snarare på 24/3 om det blir som sist

Jag tror också den kommer att vända sig av sig själv eftersom jag får för mig att det är längre tid kvar än 3v.

När min barnmorska konstaterade att sonen inte vänt sig kring v 34 tror jag det var slutade jag läsa på om förlossningar - även om det var veckor kvar och han mycket väl kunde ha snurrat rätt. Jag tror det var mitt undermedvetna som också gärna ville slippa den vaginala förlossningen som spökade där.

Att snittet var lättare för mig handlar mycket om tiden efter förlossningen. Det kändes helt ok att bara vila och ta hand om sig (och bäbisen) första tiden efter snittet. Men efter den vaginala förlossningen trodde jag att jag skulle kunna vara uppe och hoppa dagarna efteråt (för det kan ju "alla") men så var det inte riktigt. Jag störde mig enormt på att jag vankade omkring hemma som en gammal gumma två veckor efter förlossningen.

Ja, det är verkligen två olika individer mina barn. Jag har lite dåligt samvete över att jag inte varit mer lyhörd utan vankat runt med en skrikade bäbis i stället för att tänka att jag kanske gör fel. Det är bara att inse att bara för att man har ett barn sedan tidigare blir man ingen supermorsa som sitter inne med alla svaren.

Miang

Äldre 21 Feb 13:53

#1134

Jag kunde bara liggamma i början, amningen strulade och vi fick inte till tekniken alls om jag satt upp. Jag hade dock ibland en platt kudde mot magen för det hände att han sparkade på såret. Bära i sjal började jag först med när han var kring en månad och det funkade bra. Förstår inte riktigt varför det inte skulle gå...?

Miang

Äldre 22 Feb 21:49

#1139

en grönsak skrev 2011-02-22 20:25:23 följande:

Här kommer lite "gnäll" från mig.
Jätte ap inspirerad och samsover och har planer på att amma läänge.
Bär gärna i sjal och sele fast nu har det mest blivit vagn för han verkar sova bättre där när han ska ha sin förmidags vila..

Iaf. Jätte mysigt att samsova men inte när man bara har en 90 säng att dela på.. Gick i början när han var lite mindre men nu är han 8månader och tar för sig mer:P
Sen att han vaknar såå ofta för att snutta på tutte(Napp tar han inte) Är jobbigt då jag inte får så sammanhängande sömn(vilket märks på morgonen när jag vaknar trött och grinig)
Sen har jag spjälsängen brevid min säng men han skriker bara rakt ut om jag försöker lägga han där när jag ammat han till sömns..

*Svammel*

Jag håller på att läsa "Somna utan gråt" nu. Där beskrivs snälla metoder för att både vänja barnet att somna utan att ammas till sömns (men fortsätta samsova) och att vänja barnet vid egen säng. Boken finns i pocket på t.ex. Bokus för 50 kr. Kanske värt ett försök? Tyvärr klarar man sig ju inte enbart på att mysa, man måste få sova ibland också. :)

Miang

Äldre 22 Feb 22:01

#1140

Jag måste få skryta lite över min fina två och en halv-åring som är så fantastiskt duktig. Han har fått svinkoppor stackarn, ett stor fult sår på benet och några små blåsor på magen. Vi var till vårdcentralen idag och fick antibiotika och salva. Vi har pratat massor idag om att han måste ta medicin och salva för att såren ska försvinna. Så han sväljer den äckliga antibiotikan med en grimas, ber om lite mjölk och sen är allt frid och fröjd. Lite senare kliade han sig på magen när jag bytte om på honom och ville sen klappa mig i ansiktet. Då sa jag att jag inte ville att han klappade mig förrän vi spritat händerna eftersom att såren smittar. Då slutar han. Vi spritar händerna. Sen får jag en kram och så säger han glatt: "NU får jag klappa dig!".

Är det inte otroligt klokt av honom!? Att acceptera äcklig medicin och stök med salvor och handsprit osv utan minsta gnäll när man inte ens är 3 år gammal. Jag är så imponerad.

Så, nu har jag skrutit färdigt. Det är lite OT kanske, men det kanske är ok i den här tråden. :)

Miang

Äldre 17 Mar 22:29

#1186

Me like coffee skrev 2011-03-17 09:23:06 följande:

Hur går det Madeleineh? Har du fått någon bebis än??? Är så nyfiken så

Här hemma har vi plussat och igår var vi på inskrivning hos BM. En helt underbar människa! Känns tryggt inför framtiden. Mår superdåligt men det är väl bara att bita ihop. Det går ju över trots allt. Men vilken skillnad på att vara gravid första gången då man kunde vara superego och bara göra det man själv ville just i stunden. Nu när man redan har ett barn så funkar det ju inte riktigt så...

Men å andra sidan lär ju graviditeten bara rusa förbi när man har en annan att ta hand om under tiden.

Stort grattis till räkan i magen! :) För mig var andra graviditeten bara i vägen. Jag mådde bra fysiskt och ville leka och busa med min grabb men så var det en stor mage som tog stopp, eller så var jag för trött. Det var himla bra att han fortfarande sov på dagarna då så fick jag också en ursäkt att vila. Glöm inte bort dig själv helt bara, lite ego får man vara när man har en bäbis i magen.

chokladkaffe skrev 2011-03-17 13:06:04 följande:

Storebror har fått lillebror i tisdags

Det var en jättebra förlossning, vi mår alla fint och nu ska vi bara fatta hur man ska göra när man är fyra i familjen

Det tuffaste för mig blir helt klart att hantera att storebror inte längre kan få allt hela tiden som jag är van att kunna ge. Grät igår när pappa skulle natta och jag ammade och storebror skrek efter mamma. Men han lugnade sig snabbare än mig och natten hade tydligen gått jättebra sen. En förändring defintivt det här men det känns som vi kommer att greja det, vi grejade ju att bli tre en gång i tiden vilket jag tyckte var lika jobbigt.

Jättegrattis till dig med. Två grabbar! Det bästa man kan ha! :) Skönt att förlossningen gick bra (det blev inget snitt antar jag?). Att slitas mellan de två är hemskt. Tur att man får så mycket kärlek, annars skulle i alla fall inte jag palla att vara tvåbarnsmamma. Snart kommer storebror vilja klappa lillen på kinden eller hämta gosedjur åt honom och då blir man bara så varm och mysig innombords att det är värt varenda sekund.

Miang

Äldre 28 Mar 22:05

#1214

Madeleineh: jag såg i din andra tråd att du skrev att du inte ville köpa en pump... Varför inte? De är jättepraktiska, både när man har mjölkstockning eller om man har lite för lite mjölk en period (vilket jag kämpat med sista tiden, det är inte heller kul - fast man slipper ju febern...).

Att du bara ska amma på ena sidan är för att inte trigga igång mjölkproduktionen mer än nödvändigt. Standardknepet vid lite mjölk är nämligen att alltid amma på båda sidor. Men du måste vara försiktig så att det inte hinner bli knölar. Funkar det att handpumpa?

Du kanske har koll på det men man ska låta barnet ligga med hakan åt det håll som man har stockningen. Det kan ge upphov till intressanta och för omgivningen komiska amningsställningar men de suget är bäst åt hållet som hakan ligger.

Oj nu vaknade lillen - lycka till!

Miang

Äldre 29 Mar 09:20

#1221

missmoneypenny skrev 2011-03-29 05:08:25 följande:

En liten fråga; ni som ammat länge, har det också tagit lång tid innan ni fick tillbaka mensen?

Jag har en liten tös på 6 månader som visserligen äter små matportionen 3 gånger om dagen men fortfarnade ammar ganska mycket på dagen och en himlas massa på natten. Vill gärna få syskon tätt, men har ingen lust att sluta amma henne för det. Hoppas att mensen kommer igång snart när smakisarna blir lite större.

Det där är nog väldigt individuellt. Jag fick min första mens efter ett halvår men sen tog det dryga två månader tills den kom igen. Sen blev den hyfsat regelbunden. När jag började jobba då sonen var drygt nio månader ammade jag inte så mycket på nätterna, tror det var en gång vid 22-23 och sen en gång vid 5 på morgonen. Dessutom blev det ju rätt långa uppehåll på dagarna.

Miang

Äldre 31 Mar 19:59

#1247

Me like coffee skrev 2011-03-31 14:50:26 följande:

Jag köper absolut det du säger om att alltid vilja göra sitt barn nöjt. Även fast jag är väldigt medveten om att även känslor av frustration behöver få utlopp och att det i sig är något positivt så står jag ändå där och försöker få henne glad och nöjd igen

. Problemet där tycker jag är hur man ska agera istället med ett så pass litet barn... Jag kan visst bekräfta hennes känsla och finnas där (vilket jag alltid gör) men det känns så hemskt att sedan bara sitta vid sidan av och vänta ut, förstår du vad jag menar? Samtidigt kanske det är bättre än att försöka förändra den känsla hon faktiskt har. Själv skulle jag nog bli vansinnig om någon försökte göra mig glad när jag är frustrerad eller förbannad

.

Jag tror du är inne på något viktigt i sista meningen. Själv blir jag bara mer irriterad om min man försöker få mig på bra humör om jag är arg över något. Jag behöver få vara arg en stund, det sista jag vill är att någon "tramsar" med mig. Jag försöker ha det i åtanke när vår son har sina utbrott. Jag går inte på honom då utan låter honom hållas en stund men lämnar honom inte heller ensam. När han lugnat sig lite brukar jag sträcka ut armarna och fråga om han vill komma och oftast vill han det. Efter lite kramar kan vi prata om det som hänt.

Jag tillåter dock inte att han slänger saker omkring sig eller biter och slåss. Då är det "Nej!" som gäller, inget "Jag förstår att du är arg..." etc. Han är inte mottaglig för resonemang när han är arg. Det förlänger ofta utbrottet men det får bli så. Däremot pratar jag givetvis med honom om det när han lugnat sig.

När vår son blev drygt två började tempramentet komma fram och efter att lillebror föddes blev "trotset" (vet att det är ett dåligt ord men ni förstår vad jag menar) hundra gånger värre. Ena dagen arg över allt. Andra dagen känslig och ledsen. Man står verkligen handfallen i början. Vår glada, härliga pojke - vad har hänt med honom? Ska det vara så här? Och givetvis... Vad har vi gjort fel!?!? Men det är ju naturligt. Om man tänker på hur barnet utvecklas och hela självständighetsprocessen, utvecklandet av egen vilja samtidigt som förmågorna fortfarande är lite begräsade så vore det ju jättekonstigt om barnet fortsatte att vara gladlynt och nöjd med allt. Minns hur det var i tonåren och stoppa de känslostormarna i en liten tvåårings kropp. Det är inte konstigt att det blir utbrott av olika slag.

Me like coffee skrev 2011-03-31 10:14:24 följande:

Så, hur lyder eran erfarenhet. Det mesta brukar ju vara normalt och övergående men jag känner mig lite rädd att jag missar något... Sedan känner jag att jag har lite svårt att bemöta henne när verkligen ingenting fungerar. Några tips? Börjar också oroa mig lite för hur i hela friden det ska gå när nästa barn kommer... Blir alldeles kallbsvettig när jag, i situationerna med hennes utbrott, börjar tänka att man sen också har ett spädbarn som behöver en just i den stunden också...

Att sedan få småsyskon mitt i allt gör det givetvis inte lättare. Jag har tänkt ibland att vi i ett kort perspektiv valde en olycklig tidpunkt att skaffa syskon. Jämför jag med vänner som har både kortare och längre mellan barnen än vi (2,5 år precis) så verkar de haft det lite lättare vad gäller konflikter. Men det är jobbigt att få syskon oavsett ålder och alla åldersskillnader har nog sina för- och nackdelar.

När vi har dubbelskrik här hemma ser jag ofta till att trösta bäbisen först eftersom det i de flesta fall är enklast och eftersom bäbisskrik är så stressande både för mig och för sonen. Jag kan inte prata med honom ordentligt om lillen skriker, det funkar inte. Jag har tyvärr inga tips för hur man kan hantera det på ett bra sätt för det är fruktansvärt jobbigt. Känslan båda barnen behöver mig akut och jag inte kan tillgodose bådas behov samtidigt är något av det värsta jag upplevt faktiskt. Det finns nog ingenting som är värt den stressen - annat än just barn. :) Men jag försöker ge stora sonen all tid han behöver och mer därtill när väl lillen slutat skrika och hoppas att han trots allt förstår.

Miang

Äldre 31 Mar 21:40

#1248

Usch vilket deppigt inlägg jag gjorde. Är lite trött just nu.

Miang

Äldre 5 Apr 18:55

#1259

Makadam skrev 2011-04-05 16:49:28 följande:

Jaha... det ska öppna en ny förskola nära oss.
18 barn mellan 1-5 år som ska blandas i en grupp med 3 anställda.
Jag tycker det låter.....inte helt perfekt.

Spontana reaktioner från er?

Jag tycker inte det låter heltokigt. Gruppen kanske är lite stor, man behöver nog dela upp blandavdelningarna en hel del och då måste ju personalen räcka till.

Vår son gick sin första förskoletermin i en liknande förskola. 17 barn (många 15-timmars), 4 anställda men alla var deltidare så det blev nog 3 fulltidstjänster, barn mellan 1 och 5 år. För honom var det enormt utvecklande och han trivdes jättebra. Personalen var 3 förskollärare och en grundskollärare, trevliga och engagerade tjejjer - precis sådana som man vill ha på sin förskola. Jag vet dock att föräldrarna till de ett av de äldre barnen hade lite synpunkter och tyckte att barnen inte fick tillräcklig stimulans. Det finns ju både för- och nackdelar med blandade grupper. Vi flyttade sen och nu går han på en åldershomogen förskola i en avdelning som är lite mindre men jag tycker nog att barnen där är lite stökigare faktiskt... Jag hade gärna tagit med mig förskolan när vi flyttade. ;)

Miang

Äldre 6 Apr 06:59

#1260

Det är så mysigt att sansova!

Jag vaknar av ett konstigt ljud. Lillen har tydligen ålat runt lite i sömnen. Har hans rumpa en decimeter ifrån ansiktet och vad tror ni han gör? Jo, han bajsar. Mycket. När han ser att jag är vaken skrattar han. :)

Miang

Äldre 6 Apr 13:29

#1266

Makadam skrev 2011-04-06 07:15:52 följande:

Ja, det är ju inte hugget i sten att ett visst antal anställda per automatik innebär en viss "standard" och som du skriver så är det ju trevliga och engagerade lärare man vill ha!

Var er son stor eller liten när han började i den förskolan?

Jag tror säkert att en blandad grupp mellan 1-5 år kan vara bra och, det här kanske är som att svära i kyrkan, så tänker jag att det även beror på vilka barn som ens eget barn hamnar i samma grupp som.

Han var liten, knappt 1,5 år. Han var trygg, intresserad av andra barn och inte så lätt störd av stök och stoj så även om han var ovan vid förskolemiljön funkade det jättebra. För större barn innebär ofta en blandad grupp att det är lite lugnare och att de får träna i att visa hänsyn till de små. Vissa gillar det nog bättre än andra.

Miang

Äldre 6 Apr 13:41

#1269

Makadam skrev 2011-04-06 07:24:13 följande:

...och så prata av sig lite;
har en bekant som har sin son på dagis sedan nu 3 månader tillbaka. Mamman har berättat för mig då vi träffats (första gången en månad in i dagisgången, och sedan ytterligare två månader in) att det går bra och att han verkar trivas. "Puh, va skönt", tänker jag som tycker att han är för liten för att börja.
Och sen tillägger mamman, som den mest naturliga sak i världen, att - ja, han gråter ju varje gång vi lämnar honom men det gör dom, säger dom. (Dvs personalen säger att det är helt "normalt") - och då hugger det till i mig. Likadant berättar hon att det är då när sonen gått tre månader - "ja, han gråter ju varje gång vi lämnar honom men det går ju över när han inte längre ser mig. Jag hör ju att han slutar direkt när jag gått därifrån."...

Hmm... 3 månader med ledsna lämningar skulle inte jag klara av. De flesta barn har säkert korta perioder då de är ledsna vid dagislämning men det ska ju gå över, annars måste man ju göra något åt det. Se över rutinen vid lämning, göra en till inskolning, tja... någonting.

Jag skulle känna mig väldigt osäker på att barnet verkligen trivdes på förskolan om det grät varje morgon vecka ut och vecka in.

Miang

Äldre 11 Apr 12:15

#1293

Vi är glada här hemma. Storebror kan somna själv igen. Han gjorde det innan lillebror kom men sen slutade det funka. Min man har de senaste två månaderna tappert nattat honom i allt mellan en halv till två timmar. Men förra veckan var jag och pojkarna hos mina föräldrar och min mamma läste saga för sonen och gick sedan när han kommit till ro i sängen. Jag vågade inte riktigt hoppas att det skulle funka hemma men det gör det! Lillen somnar ungefär samtidigt som storebror så de senaste kvällarna har jag och min man fått flera timmar vuxentid tillsammans. Vilken lyx! Men skönast är så klart att stora pojken är trygg och lugn i sin säng igen. :)

Miang

Äldre 12 Apr 22:14

#1296

Yamma skrev 2011-04-12 21:55:58 följande:

I måndags kväll var jag på konferensen och lillan var hemma med sin pappa. Det gick inte alls bra

. Jag åkte vid 17-tiden efter att ha ammat henne. Det gick sen ganska bra fram till ca kl 20 och sen blev hon ledsen. Sen var hon ledsen till och från fram till kl 22.30 när hon somnade

. Jag kom hem en kvart senare. Usch, det känns inte alls bra. Sambon ringde inte heller för han trodde inte att jag kunde komma ifrån tidigare.

Jag gick och la mig (vi samsover) och hon har sovit gott hela natten, ammat två gånger som vanligt. Sen ammade jag vid halv 7 innan vi gick upp. Då var hon pigg och glad. Jag åkte sen tillbaka till konferensen och kom hem vid kl 13, och då hade det gått bra. Hon blev glad när jag kom hem och sen har det varit som vanligt.

Vad tror ni, är hon inte redo för att vara själv med pappa på kvällar? Skulle jag ha pumpat ur så han kunde mata henne (vi har aldrig gjort så någonsin)? Ska vi börja med välling så att han kan ge henne det? Eller ska man helt enkelt vänta ett tag, låta de vara ensamma på dagtid när hon är pigg? Det känns inte jätteviktigt för mig att åka bort kvällstid även om det vore bra om det fungerade om man nu skulle behöva åka iväg på nåt. Hur har ni andra gjort? Har det bara fungerat för er?

Har jag missuppfattat eller hade han ingenting att mata henne med? Brukar hon inte äta någonting på kvällen? Eftersom hon är så pass stor skulle jag inte pumpa ur, bröstmjölk i flaska fyller ju inte samma funktion som amning i den åldern, men någonting borde hon väl få att äta. Gröt, ersättning, vällning... Barn somnar ju lättare på mätt mage.

Jag har kunnat lämna båda mina barn från några månaders ålder hos pappan enstaka kvällar (med kylen full av urpumpad mjölk) så jag tycker nog att hon borde kunna ha en kväll med honom ibland. Men det beror ju helt på vilken relation de har, hur mycket de umgås och om hon är inne i någon mammig period. För mig har det i alla fall funkat bra. Lilla pojken (5 månader) blir lite förvirrad av flaska så just nu undviker vi pappa-kvällar men så fort han blir van vid gröt så kan jag nog smita ut en kväll igen.

Vad synd att han inte ringde. :( Ni kan ju till nästa gång "träna" på att låta pappan ta henne på kvällarna fast du finns där ifall hon blir otröstlig. De måste ju få en chans att hitta varandra och hitta sina sätt att trösta och bli tröstad på.

Miang

Äldre 12 Apr 22:25

#1298

chokladkaffe skrev 2011-04-12 12:41:23 följande:

Det låter jätteskönt ju. Det är så jag tänker också med barn, lyssna in vad de behöver i olika stunder så kommer saker att lösa sig som man vill framöver. Många har ju inställningen att utveclingen hela tiden ska gå framåt, en gång egen säng alltid egen säng, en gång torr alltid torr osv.

Här har vi storebror som blivit mammig. Känner att jag hela tiden vill vara med lillebror ifall han behöver mat men jag får nog ge mig lite mer till storebror nu. Amma lillebror när storebror äter kvällsmat och sen natta storebror och pappa tar lillebror. Går ändå fortfarande ganska bra. Magont hos lillebror har lugnat sig något, någon timmes skrik på kvällen och allmän oro under dagen i perioder.

Jo, det är väldigt skönt. Jag känner också att man får acceptera två steg fram - ett steg bak vad gäller barn. Det är ju bara att gå till sig själv. Vissa perioder mår man superbra och är världens starkaste, andra perioder är man mer känslig och behöver stöttning. Det är så livet ser ut. Ikväll är min man borta men båda barnen somnade utan strul. Jag brukar oroa mig lite inför ensamma kvällar men idag gick det jättesmidigt.

Om storebror är mammig - låter du honom var med vid amning? Jag var lite nojjig över det först men min stora pojke var oväntat hänsynsfull och försiktig. Han ville vara med ibland och fick då ligga utanför lillen så kunde vi prata och gosa medans lillebror åt. Nu slurpar lillen i sig det han behöver på 5 minuter så nu har vi som slutat med amningsgoset men medan han fortfarande åt i 20-30 minuter ibland var det ett bra sätt att ge storebror lite extra gos och inte stänga honom ute.

Min lillskrutt är också lite skrikig just nu. Undrar om det är smakisarna som vi börjat med eller om det är förkylning som spökar. Han snorar massor och sväljer säkert ännu mer än vad som rinner ut. Jag antar att snor och ny mat i kombination kan vara lite jobbigt för en liten mage. Han är jättenyfiken på mat och gapar efter allt som kommer i närheten av munnen. Stirrar intensivt på allt vi stoppar i oss vid middagen... Det vore kul om han kunde äta lite mer eftersom han verkar vilja äta men jag tror nog vi ska ta en liten paus, tills snoret försvunnit i alla fall...

Miang

Äldre 13 Apr 21:09

#1303

Yamma skrev 2011-04-12 22:21:56 följande:

Jag var lite otydlig...hon äter vanlig mat men brukar "slurka" lite på kvällen inte så mycket för att bli mätt utan för att det är mysigt. Så han hade gett henne både middag och lite yogurt på kvällen.

Ok. Hehe, jag tyckte det lät lite väl konstigt. :)

Miang

Äldre 13 Apr 21:19

#1304

chokladkaffe skrev 2011-04-13 09:32:07 följande:

Miang: Ja han får vara med vid amningar. Det är mer att han vill ha mig själv vissa stunder. Han säger "pappa och bror bort" , " a och mamma". Fast igår när jag skulle natta honom sa han "pappa och pingu" när vi lade oss eftersom pappa brukar natta och de kollar på pingu i telefonen. Han verkar ju trivas med deras vana så att säga. Jag ska nog helt enkelt bara ge lillebror till pappa när han inte äter och då vara med stora sonen så han får sitt. Sovandet och nattandet hoppas jag reder upp sig lite när vi flyttar in i sovrummet igen. Lillens sömn har stabiliserat sig väsentligt, är inte uppe längre sen ett par nätter tillbaka. Har du nåt tips på hur man nattar båda samtidigt? Det kanske är rätt bra om stora kan vara med vid amningar så man kan amma samtidigt som man läser saga eller annat.

Nej, några bra nattningsknep har jag tyvärr inte. Vi brukar dela upp barnen vid nattningen så det är bara enstaka tillfällen jag fått ta hand om båda och då har det blivit lite hipp som happ. Nu går det bättre när lillen sover på kvällarna, då kan jag natta honom först och storebror sen, men när han var mindre satt jag någon gång och ammade vid storebrors säng, nån gång somnade lillen i babysittern medan jag läste saga och en gång fick storebor titta på tv fram till efter nio medan jag vankade med en gråtande bäbis.

Men jag tror det är bra det du är inne på, att ge stora pojken lite egentid med mamma. Det kan ju vara småstunder hemma eller att ni hittar på saker ihop. Jag har börjat gå på familjegympa med sonen på lördagarna. Det är jättekul och en bra rolig sak som vi har ihop.

Vi har fått erbjudande om annan förskola till stora pojken efter sommaren. Det ligger närmre, har en superfin gård och har bra rykte. Tyvärr kommer jag inte hinna göra ett besök, vi har bara fått två dagar på oss att svara och jag har annat att göra i morgon och på fredag. Vi kommer nog att tacka ja, men jag blir lite irriterad på att man har så kort svarstid. Det är trots allt ett ganska stort beslut att byta förskola.

AP-snack & babbeltråd

INNEHÅLL