Finns det ställen där man kan besöka barnhem och "välja ut" en att adoptera?

Det var inte helt ovanligt förr. Fram till åtminstone 80-talet skedde många privata adoptioner och ibland gick de till så att föräldrarna åkte till ett barnhem utomlands och valde ett barn. Inte bara i Östeuropa, utan även i andra delar av världen. I dag är inte tillåtet längre, eftersom risken för oegentligheter är för stor. Enda möjligheten att göra en privat adoption, alltså inte gå genom en adoptionsorganisation och följa deras regler, är att ha starka band antingen till det enskilda barnet (t ex sommarbarn) eller till landet ifråga. Den som själv kommer från exempelvis Ryssland kan få tillstånd att adoptera privat därifrån, men det kan inte en "vanlig" svensk.

Det har jag faktiskt inte hört talas om. Stämmer det så verkar det helt vansinnigt och går helt på tvärs med allt vad man idag vet om anknytning och barns utveckling. Det var skillnad förr, när man exempelvis trodde att barn som låg på sjukhus mådde bäst av att föräldrarna inte hälsade på dem för ofta "eftersom de blev så ledsna när mamma och pappa gick hem igen". Idag undviker vi sådana separationer så mycket vi kan. Barn på sjukhus får självklart ha en förälder med sig.

Min dotter bodde ett drygt år på barnhem innan vi adopterade henne. I hennes ursprungsland har man en rätt omodern syn på barns behov och går mer på att allt ska vara rationellt. Barnen flyttas därför från den ena barnhemsavdelningen till den andra allteftersom de blir äldre. Vår dotter hann med fyra eller fem avdelningar på 15 månader. Dessutom var hon inlagd på sjukhus i några omgångar. Tack och lov har hon lyckats knyta an förvånansvärt väl (den barnpsykolog vi haft kontakt med menar att vi haft en otrolig tur där), men hon brottas fortfarande, mer än sex år efter adoptionen, med känslor av otrygghet och separationsångest. Det får hon sannolikt leva med hela livet.

Att ta emot sommarbarn i så låg ålder verkar för mig så idiotisk att det borde vara brottsligt. Vill man hjälpa till med barn i den åldern så är det mångdubbelt bättre att skänka pengar så att barnen kan få något extra, exempelvis mer  personal på barnhemmet. Eller åka dit och jobba som volontär. Om det kommer utomstående och tar hand om tvätt och städning så får personalen mer tid för barnen. Det skulle gagna barnen på riktigt.

Tack, då lärde jag mig ngt nytt, och nej, ngra kontakter/band med mitt ursprungsland hade de ju inte heller. Däremot en advokat som var därifrån, men som var stationerad i Schweiz.

Jag växte upp bland många sommarbarn.
Min mor tog i mot svenska barn på sommaren. De var vanligen helt vanliga barn, men som hade ofta bara 1 förälder och då denna heltids arbetade så skickades barnen ut på landet i stället för vara ensamma i stan under sommarlovet när föräldern jobbade, många dagis var ju stängda sommar tid.
Många barn återkom sommar efter sommar och vi höll kontakten med lite brev resten av året med. Men från början hade vi ju inte känt familjerna alls utan det var någon förmedling som skötte.

En liten pojke återkom ofta, och jag har undrat mycket hur det gick för han, tillskillnad från de andra barnen som kom från fattiga men hyffsat lyckliga förhållanden så kom denna lilla pojke titt som tätt till oss när hans mor lades in på avgiftning, fast det inte var sommar tid. I dagens lägen hade man nog lvu placerat pojken eller hittat något ställe där de kunde ta i mot både mor och barn. Efter den pojken orkade mamma inte ta i mot mer barn, det gjorde för ont att se barn som mådde dåligt trots allt gott och avlastning hon försökt ge.

Har inte hört talas om att sommarbarn fortfarande existerar, det finns ju dagis även sommartid numerar. Det var väll viktigare förr när man ville stadsbarn skulle ut och leva på landet 1 månad om året och fattiga familjer inte hade råd med kollo.

Någon som vet om det finns någon förmedling kvar som förmedlar sommarbarn? För jag bor på landet och kan lungt tänka mig avlasta en familj sommartid, väntar ju själv barn och då livet på landet kan bli ensamt pga alla avstånd.  Och tyckte jag det var kul med alla sommarbarn jag växte upp med, skulle villa göra liknande för mitt barn.

Numera tror jag inte att det finns svenska sommarbarn, utan det handlar om barn från andra länder, vanligen Östeuropa. Det brukar vara barn i skolåldern som kan bo på barnhem resten av året. Jag känner inte till någon förmedling, men vet att det kommit barn från bland annat Lettland, Polen och Ukraina på senare år. Om du fortfarande är intresserad så går det kanske att googla?

Så här står det på Adoptionscentrums sida om sommarbarn:
Sommarbarn

Då mindes jag rätt!

Med "adopterad på det viset" menade jag sommarbarn som blir adopterade. Någon frågade om det förekommer. 

Det är ok, men jag var otydlig.

Har inte läst hela tråden men vad ledsen jag (som är adopterad) blir när jag läser sådan funderingar från folk som vill åka och välja sig ett barn.
Argumenten kan vara hur fint inlindade som helst i anknytningsteorier och att det är bättre för båda parter om man kan knyta an.  Knyta an är det du gör den första tiden hemma med ditt barn, vare sig du just kommit från en resa till ursprungslandet eller nyss kommit hem från BB.  Du kan inte välja det foster du vill föda, så varför skulle du få välja barn om du adopterar?

Även min syster är adopterad. I beskrivningen av henne står att hon har en missbildad fot samt ett medfött hjärtfel. Hur mycket jag än försöker har jag svårt att se att det hade varit till fördel för henne om potentiella adoptivföräldrar fick komma på casting... 
Missbildningen kunde i Sverige opereas så att hon redan samtidigt med jämnåriga lärde sig gå och röra sig helt obehindrat och hjärtfelet visade sig vara feldiagnostiserat. 

Å vad jag önskar att man fick åka o välja barn. Kanske skulle fler barn med special need få föräldrar på det sättet, när man ser bakom diagnoserna. Men framför allt skulle jag åka till min sons barnhem och välja den flicka jag bara inte kan glömma därifrån. Önskar så vi fick adoptera henne. Men mest av allt önskar jag henne ett liv bortom barnhemmet.

Men åka och välja bland små friska bebisar, nä nä nån måtta på dumheter får det vara!

Fast vad är det för skillnad på att som du önskar, kunna åka och hämta hem just den flicka du inte kan glömma än för någon annan att åka och välja ut en liten bebis som råkar vara frisk?

Jag tycker det är bra att man INTE kan välja ut barn hur som helst SÄRSKILT inte barn med sn eftersom man kanske då ser mer till utseendet än till diagnosen. Det är väl bättre i så fall att man får information här hemma om diagnos och prognos kanske rent av före fotot på barnet och sedan när man bestämt sig så får man foto?

Var det inte så förr i tiden? Att paren fick gå till ett barnhem och välja barn?

Största skillnaden är väl åldern, hon var närmare 10 år och troligen HIV-positiv. Å jag tror absolut att min son hade fått föräldrar tidigare om de hade fått träffa honom och inte bara hört om hans special need.