• kajsaliten

    ammar min tvååring, är jag konstig?!

    rubriken är lite ironisk; jag känner mig inte alls konstig men ganska ensam. vår underbara tjej är två år och ammas fortfarande. inte nattetid, hon nattas av sin pappa i vår stora säng o sover sedan som en stock hela natten:) - men dagtid snuttar hon så fort hon kommer åt! hon njuter verkligen av närheten det ger henne, det är "hennes" tuttar (hon kallar dom den "stora" och den "lilla" hihi!) och vi trivs båda två med detta för det mesta. ibland kan jag känna att jag är ett enda stort bröst dock för henne...speciellt de senaste 2 v , hon har börjat på dagis 20 tim i v - älskar det! - men hon har regrederat lite o vill gärna snutta lite mer än vanligt. det är inga problem för mej , jag förstår att hon nu vill ha lite extra trygghet, men jag vill gärna hålla det på nivån att "tutte får du hemma i soffan" , något jag får kämpa med just nu.
    jag undrar nu om det inte finns andra som ammar så mycket som jag gör är barnet är såhär stort? och hur gör man när man väl ska sluta? jag kommer vara tvungen att sluta amma i december pga en massa orsaker, hoppas vi är redo då hela familjen!
    jag är tacksam för tankar råd o funderingar!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-21 09:03
    sedan en månad har jag inte ammat mer. avslutet blev perfekt, jag o min man satt oss ner med henne o sa att "nu är tutten slut, den måste vila. du får säga hejdå till tutten nu". vår dotter funderade ett tag, o sa att hon ville pussa tutten hejdå:) det fick hon förstås. efter det har hon frågat ibland, men på skoj. hon var helt enkelt redo, vi också! jag är glad att jag ammat så länge, det känns helt rätt. det känns också rätt att ha slutat nu! vill bara tacka alla som skrivit här, både negativa men framför allt alla positiva tankar. vi gör alla det vi tror är bäst för våra barn, dom är alla olika med olika behov. min dotter har mått bra av amningen, hon mår bra nu också!

  • Svar på tråden ammar min tvååring, är jag konstig?!
  • Lisa med barn
    Pie de limon skrev 2010-09-02 13:26:19 följande:
    Ammade min son tills han var ca 19 mån. Slutade då pga att nattamningarna tärde på min hälsa. Det var vemodigt men dags då.

    Inget fel amma en 2-åring!!
    Bara vi här i västvärlden som tycker det är konstigt. Tycker man skall amma så länge man själv och barnet vill / trivs med det.

    När min son började på dagis var han 1 år men tidig i talet. på eftermiddagarna när jag hämtade gastade han : TUTTE!!

    :) 
    Ha ha! Och du är bihanget som följer med tutten? Vad härligt med en 1-åring som säger vad han/hon tycker.
  • ThildasMamma
    Plutteli skrev 2010-09-02 13:36:10 följande:
    Attachment Parenting eller Activ Parenting. Går ut på att man ska vara aktiv med sina barn, ge dem mycket mycket närhet, bebisar ska hälst ammas och bäras i sjal så mycket det går och gärna sammsovning. Baseras mycket på hur man tog hand om barn förr i tiden då det inte funkade att helt gå upp i allt barnet vill och inte vill göra, genom att ha en bebis i sjal hänger den ju med i allt man gör men är ändå nöjd då den får sitta näära och vaggas till sömns när det behövs och större barn skall ha en naturlig roll i familjelivet där barnet ges utrymme dels genom uppmärksamhet och kärlek men även genom att från tidig ålder få hjälpa till med små sysslor som blir större ju äldre barnet blir. Filosofin tror inte på bestraffning i större utsträckning utan att beteenden ger naturliga konsekvenser, antingen possitiva eller negativa.

    För att förklara det väldigt kort.
    Okej... Tack.. Låter bra... men jag är nog en ap förälder och är nog inte det.. haha
    Men det låter jätte bra, men trodde inte det var någon speciell förälder roll.. Men då är jag med.

    Och ang amma en två åring, Jag skulle säkert vända mig om om och kolla en gång extra.. men det är inget jag skulle höja ögonbrynet över. Alltså jag tror att det handlar om vad som funkar bäst för en själv.
    Jag stöttar nog det mesta du tog upp, förutom att barnet ska vara med hela tiden (självklart beroende på ålder), 

    Men amma så länge du vill!! Jag slutade amma när min dotter va 5 månader... ångrade det jättemycket.. en amning var inte min grej alls, mådde jätte jätte dåligt och var gråtfärdig så fort ungen ville ha tutte. Och så mådde jag dåligt över att jag kände så.. ond cirkel..

    Vet inte hur jag känner inför nästa barn... har sagt att jag inte ska amma, men samtidigt varför inte, om jag ändå kan... men tänk om jag mår så dåligt igen...

    Fast jag tror det berodde lite på miljön runt mig också, fick aldrig någon bebistid liksom... min sambo har en dotter sen innan, så middag och tvätt skulle fortf göras... äh..

    Men g for it :)
  • Kicki 66

    Har nu läst en hel del inlägg och jag funderar över er som tycker det är äckligt med långtidsamning hur ni är funtade? Amning är den naturligaste saken i världen och inte är det äckligt bara för att barnet är större? Jag kan inte svara på varför en del självmant väljer att sluta medans andra verkar vilja fortsätta. Låt de som vill "tutta" så länge de vill. Det skadar ingen utan gör mer nytta! Jag lät mitt barn tutta nästan så länge han ville..men vid 5 var min mjölk slut,sa jag. Han hade fortsatt om han ville.

    Jag ammade lite  varstans när han var större också, jag kommer inte ihåg att det blev så många kommentarer över det. När han var 2 ville han ff ha en slurk innan vi gick hem från dagis. Nu undrar jag vad som händer i samhället? Många som får barn nu verkar mer inskränkta än för 18 år sen när jag fick barn och oroar sig mer över omgivningens tyckande. Sett flera inlägg där vederbörande slutat pga omgivningen- tragiskt att det är så. Stå på er ni som vill amma! Välling är ett västerländskt fenomen och ingentig barnet behöver.

    Hörde nyligen att amningen gått ner på 2000-talet, det är konstigt när vi blir mer och mer upplysta om hur viktig bröstmjölken är. Jag vet alla inte kan och då är det så men ni som kan ge inte upp för tidigt.

    Till trådstartaren; Lycka till och slappna av och lyssna till dig själv!

  • mion
    Pie de limon skrev 2010-09-02 13:26:19 följande:
    Ammade min son tills han var ca 19 mån. Slutade då pga att nattamningarna tärde på min hälsa. Det var vemodigt men dags då.

    Inget fel amma en 2-åring!!
    Bara vi här i västvärlden som tycker det är konstigt. Tycker man skall amma så länge man själv och barnet vill / trivs med det.

    När min son började på dagis var han 1 år men tidig i talet. på eftermiddagarna när jag hämtade gastade han : TUTTE!!

    :) 
    men då handlade det ju om dig  o inte om barnet, du valde att sluta amma för det tärde på DIN hälsa o så skriver du att "det var dags då att sluta" det betyder ju att det har inget alls o göra med barnet o att det ammas längre än "NORMALT" utan om dig o alltså   vad jg menar är tt ett barn behöver inte ammas längre än det "behövs"
  • Lhuna

    Har läst några inlägg och tycker det är sorgligt att så många måste klanka ner på en människa pga ett val hon gjort för sitt barn. Alla är vi olika och kan inte tycka lika om allt, men man behöver inte vara elak för det. Hemskt tråkigt!

  • Suneboll

    Hej!
    Vi ammar..vår dotter är 2 år och ammar flera gånger om dagen.
    Sonen slutade när han var 2 år och 10 mån....jag fasade liksom ut det när intresset minskade....med ett större barn kan man prata och därför förklara varför du måste sluta amma henne.

  • Suneboll
    Pie de limon skrev 2010-09-02 13:26:19 följande:
    Ammade min son tills han var ca 19 mån. Slutade då pga att nattamningarna tärde på min hälsa. Det var vemodigt men dags då.

    Inget fel amma en 2-åring!!
    Bara vi här i västvärlden som tycker det är konstigt. Tycker man skall amma så länge man själv och barnet vill / trivs med det.

    När min son började på dagis var han 1 år men tidig i talet. på eftermiddagarna när jag hämtade gastade han : TUTTE!!

    :) 
    Jepp enda man får höra när man hämtar hos dagmamman : TUTTA MAMMA!!!!!!!!!!
    Inte är mamma intressant bara tutten hahaaaaaaaa
  • Pomea

    Nej du är inte konstig. Men ovanlig rent statistiskt kanske?

    Jag tror att du ammar för din skull och inte för barnets, men det behöver inte vara ett mindre giltigt skäl.

  • Suneboll
    Pomea skrev 2010-09-02 14:50:24 följande:
    Nej du är inte konstig. Men ovanlig rent statistiskt kanske?

    Jag tror att du ammar för din skull och inte för barnets, men det behöver inte vara ett mindre giltigt skäl.
    Öhhh, det är ju barnen som inte vill sluta :0) handlar ju om en relation där 2 är inblandade....man ammar väl för att sitt barn vill det....vill man inte själv slutar man kanske men det är ju oftast så att barnet upprätthåller amningen, inte mamman.
  • älskarlivet81
    Kicki 66 skrev 2010-09-02 13:59:11 följande:
    Har nu läst en hel del inlägg och jag funderar över er som tycker det är äckligt med långtidsamning hur ni är funtade? Amning är den naturligaste saken i världen och inte är det äckligt bara för att barnet är större? Jag kan inte svara på varför en del självmant väljer att sluta medans andra verkar vilja fortsätta. Låt de som vill "tutta" så länge de vill. Det skadar ingen utan gör mer nytta! Jag lät mitt barn tutta nästan så länge han ville..men vid 5 var min mjölk slut,sa jag. Han hade fortsatt om han ville.

    Jag ammade lite  varstans när han var större också, jag kommer inte ihåg att det blev så många kommentarer över det. När han var 2 ville han ff ha en slurk innan vi gick hem från dagis. Nu undrar jag vad som händer i samhället? Många som får barn nu verkar mer inskränkta än för 18 år sen när jag fick barn och oroar sig mer över omgivningens tyckande. Sett flera inlägg där vederbörande slutat pga omgivningen- tragiskt att det är så. Stå på er ni som vill amma! Välling är ett västerländskt fenomen och ingentig barnet behöver.

    Hörde nyligen att amningen gått ner på 2000-talet, det är konstigt när vi blir mer och mer upplysta om hur viktig bröstmjölken är. Jag vet alla inte kan och då är det så men ni som kan ge inte upp för tidigt.

    Till trådstartaren; Lycka till och slappna av och lyssna till dig själv!
    Jag anser inte att en tvååring behöver ammas! Därför tycker jag inte det heller är naturligt. Tycker man någon gång ska släppa taget, för jag anser inte att det är barnets behov.. Dessutom tycker jag det är lite märkligt om barnet själv tar tag i bröstet eller säger att den vill ha bröstet.. För MIG är det märkligt, men alla får göra som de själva vill..
Svar på tråden ammar min tvååring, är jag konstig?!