Vi över 30 som längtar efter första barnet
Tror också det där med folk i allmänhet, man vet inte om vad det finns för problem innan man börjar försöka. Jag hade ingen aning innan vi började försöka hur svårt det kan va. Jag visste väl att det tar längre eller kortare tid för olika par... men att man kunde stöta på så här mycket problem som man läser här i tråden och i övrigt på FL... det hade jag nog ingen aning om faktiskt. Och som min kompis sa när jag berättade att vi försöker och att det tar tid "men vaddå, det ploppar ju upp gravida både här och där!" sa hon som den mest naturliga saken i världen och tänkte att alla som var gravida blev det på ett kick. Men efter lite utbildning i blommor och bin haha
kom hon fram till att de kanske inte heller borde vänta längre. Oj, nu kanske jag svävade ut här i svaret, men jaja! Hoppas iallafall att du kan ta deras kommentar med en nypa salt, men jag förstår hur hårt det kan sitta ibland. Kram på dig
De o sambons syskon har tidigare fällt en del kommentarer om barn, t.ex. så sa hans syster, när vi bjöd in sambons familj på adventsfika i vårt nyrustade hus, att hon trodde att vi skulle ha berättat något annat roligt. Då blev jag så himla ledsen o fräste att det inte blir några barn o att man väl kan få bjuda fika utan att folk ska tro en massa. Hon tog lite illa vid sig men jag orkar faktiskt inte bry mig för jag blev så himla ledsen o blir fortfarande ledsen när jag tänker på det. Svärföräldrarna däremot har nån gång frågat när vi ska skaffa barn o de är väldigt omtänksamma så jag var som sagt inte beredd på att de skulle reagera som de gjorde.
Ja ja det är som det är o nu ska jag ta det lite lugnt o försöka att släppa detta så jag inte gräver ner mig o tycker synd om mig själv:)
Kram
Jobbigt det där med svärisarna, så tröttsamt! Instämmer i det som alla andra skriver och skickar STOR kram!
