Vi över 30 som längtar efter första barnet

När det gäller släkthistoriken vet jag ingenting om min mormor och farmor - mormor dog redan när mamma var 21 (jag är äldst och föddes när mamma var 32) och farmor dog för över tio år sedan. Det jag dock vet är att det är ganska stor åldersskillnad på min mamma och hennes syster - 8 år och också mellan min pappa och hans bror - 6 år.
Pappa är väl den som varit mest fertil - har fyra barn med två kvinnor. Med mamma (fru nr 2) tog det 14 månader innan jag kom till, så mamma hann bli orolig. När min bror sen skulle till så tänkte de att de fick börja i tid - han blev till på första försöket.
Min syster - på pappas sida då, har haft svårt att bli gravid med första - det tog dem typ 2-3 år och de hade ett missfall i vecka 15 innan min systerdotter kom till. Efter det kom min systerson på bara ett försök - en enda gång den månaden hade de fått till det och det är mindre än två år som skiljer mina syskonbarn...
På mammas sida inga missfall (alltså mamma har inte haft några) och ett då på min systers sida.
Tittar man på hur det hittills sett ut för oss så har det ju inte tagit så lång tid (nu i efterhand kan man känna att fem månader inte är så mycket, annat var det när man väntade...) och ett missfall hittills.

Åh Millan, det känns som att vi är med om samma saker här (ja, förutom att min syster inte fått barn), med tufft på jobbet och sådär också. Minns inte om du berättat för någon, men det KAN lätta lite att bara ha sagt det till någon. Jag berättade för min chef eftersom jag var hemma på måndagen efter missfallet på helgen, på något vis kunde jag inte säga att jag var sjuk utan meddelade honom bara att jag inte kom pga att något hänt hemma, att han fick lita på mig och att jag skulle berätta senare. Berättade sen på fredagen efter.
Det kommer att brista ibland för dig framöver också, men det blir mer och mer sällan, även om det är en klen tröst i nuläget...
Kramar på dig Millan!!

Millan - jag hade också mycket starkare mensvärk på söndagen och måndagen (började blöda direkt söndag morgon), så det är nog normalt. Om man tänker sig så är det ju lite mer än den vanliga slemhinnan som ska ut - alltså jobbar livmordern mer...eller så är det inte alls så, men en teori i alla fall. I ren protest mot min situation åt jag Ipren istället för Panodil...

Ego - enligt ff så hade jag nu äl på dag 21 - tre dagar senare än föregående, så det blev inte så stor skillnad ändå. Vi får se om det tagit sig, vi har prickat in bra!

Tack Ceke, känns bra att vara igång igen!

Ser förresten att jag gjort en freudian slip i mitt förra inlägg och kallat stället för barntillväxt för livmordern... I vissa fall känns nästan så...

Grattis Marre såklart!!

Nu har mensen kommit här också, slog till med en 32 dagars cykel, äl på dag 21 och normala 11 dagars lutealfas.
Är besviken - vi hade prickat in äl jättebra och man har ju hört att det kan gå bra gången efter missfall, men inte för oss... Vi kommer inte att försöka nästa månad - skulle pricka in de första kritiska veckorna under vår resa och så hoppar vi decemberbarn... Mentalt kanske man behöver en paus ändå, det är så jäkla påfrestande det här! Kroppen verkar dock funka som den ska - äl blev tre dagar sen och lutealfasen som vanligt.
Har sjukt svårt för andra som är gravida och har barn, jag blir så jäkla bitter - retar mig på mina gamla vänner som nu bara är "föräldrar", retar mig på våra kompisar som är gravida by mistake och diskuterade behålla eller inte behålla, är ledsen för att jag inte är i vecka 9+ nu...

Millan och Smiley - håller med er, det är skönt att man inte är den enda! Känns bra att ha er här!

Såg nu att det är lika många på vill-bli-gravida-listan som på är-gravida-listan, vi har nått en turning point här, jag unnar alla att vara på listan, men från och med nu känns det lite att tillhöra dem som inte är det... Lycka till-kram till alla - på båda listorna!!

Uppdaterar lite, men lägger inte in mig på listan - vi gör inget försök den här månaden. Maken vill inte ha decemberbebis (som dessutom skulle komma precis i juldagarna i så fall), men jag hade säkert kunnat övertyga honom om ett försök om det inte var för att vi åker iväg på resa i mitten på april - skulle det ta sig är jag i v 5-6 när vi är borta - samma som nu när vi fick mf. Vill verkligen inte befinna mig på en segelbåt kloss intill min svärfamilj när/om något sådant händer, skulle förstöra hela semestern för mig, maken och dem + att jag ju inte hade kunnat bada eller nånting...

 BIM Vi som längtar...   

  Mars 
18-- Pingla77 ÄL 4 mars (försök nr 9)
21 -- Irmelie  ÄL 6-7 mars (MA på 3:e försöket, 2:a försöket efter MA)
24 -- Lavendia (9.e försöket efter mf)
29-- Finlandssvenskan ÄL 16 mars (5:e försöket)
29-- Jezza80 ÄL 16 mars (2:a försöket)

  April 
2 -- Zalia ÄL ca 22 feb (sjätte försöket)
4 -- Ceke ÄL ca 20 feb (10 försöket)
11 -- Kia78 ÄL 28 Mars (12:e försöket)
11 -- simtim ÄL ~27 mar (9:e försöket)
11 -- Essalady ÄL 28 mars (försök nr 8)
12 -- Fröken Ellen ÄL ca 28 mars. (11:e försöket)
12 -- Frk Svår ÄL ca 1 april
13 -- Ansi 30 ÄL... ska tempa den här månaden (10e försöket)
14 -- Jojjo55 ÄL ca 31 mars (på det 6:e smäller det!)
17 -- Smiley ÄL 2 april (43:e försöket)
17 -- Kaprifolen1979 ÄL ~4 april (försök nr 4)
21 -- Astrogirl ÄL 7 april (försök 1 efter MA)

MariaF79:  (försök nr 7), MF v 5 på försök 5

 GRAVIDA MED FÖRSTA BARNET 
Mallanis: BF 7 juni 2011. (Försökt ca ett år ett ma och mf på vägen.) 
Drömmen om Elin: BF 23 juni 2011
MD77:  BF 9 juli 2011 (Bestämde mig för ca 5 månader sen, lyckades på 3:e försöket)
Rosavit:  BF 11 juli (Tredje försöket)
Inna: BF 19 augusti (5:e försöket)
änglabitch: BF 10 sept 2011 (3:e försöket)
Sanna77: BF 13 sept (försök nr 4)
ernlia03: BF 17 sept (försök nr 1 efter ma i v 11)
Fru KM: BF 23 sept, (fjärde försöket)
Längtan81: BF 26 sept (försök nr 12)
Daniela01: BF 6 oktober (2 års försök)
Frifantasi: BF 11 oktober (4e försöket)
Längtan1980: BF 13 okt (7:e försöket)
Saftochbulle BF 16 okt (försök nr 8) 
AnnJan BF 5 nov (3:e försöket)
Marre80 BF antingen 15:e (4:e försöket)
Polarlantis: BF 22 nov (4 försöket)

Hoppas det tar sig för er - ibland räcker det ju med DEN gången!
Som sagt - jag hade säkert kunnat övertyga maken om att vi skulle köra på ändå, trots att det blivit decemberbebis, det som faktiskt sätter stopp för mig är att jag inte vill vara på en segelbåt på andra sidan jorden, kloss intill min svärfamilj och få ett missfall... Jag vet att det inte är helt logiskt att tro att det skulle inträffa precis samtidigt och det skulle ju mycket väl kunna gå bra hela vägen om det tog sig nu - men jag vågar inte... Skulle det inte gå bra vill jag vara hemma, safe, ensam med maken...
Haha, inser att jag har pessimist skrivet i pannan!

Saftis - vad ledsen jag blir för er skull!! Vi hade haft samma bf om båda våra stannat och jag tänkte att jag kommer följa dig lite extra efter att mitt inte slutat väl.... Åh, det var verkligen hur tråkigt som helst att höra det här - jag lider med dig! I nuläget är kanske inte "det går i alla fall" det roligaste, det visste ni ju redan, den här gången ville man ju att det bara skulle stanna...
Fick du mer färgade flytningar eller vad var det som fick dig att gå till akuten? Du behöver inte svara om du inte vill!
Tur att vi har Mallanis som vårt goda exempel i tråden - jag håller alla tummar för att det blir ett tredje gången gilt för er!
Kramar i mängde till er!!

+1 på det - vi hade i och för sig tänkt göra det redan den här gången och hade ett bokat ca fyra veckor efter mf:et. Den här gången är det ingen tvekan - i vecka sju ska jag glo på en skärm och få veta vad som finns där inne...när det nu blir.