Tack alla 
Har fortfarande inte fattat att det är sant, men går och småler hela tiden. hihi.. Och det är ju så tidigt så tidigt än, men vi har, hur det än går, fått ett bevis för att det går. Det går!!!
Irmelie: Min spotting var på kvällen dag 8 efter ÄL och unset av spotting morgonen dag 9. Efter det har det varit helt klart. Nu är det dag 10! Och jisses va starkt testet ändå va för att va så tidigt
Åh, kan inte fatta... känns så konstigt och som en alldeles för bra dröm att det där testet var så positivt i morse!
Som jag misströstade främst i höstas och i typ jan, feb när allt bara strulade med alla spottings som bara blev värre och värre, smärtor hit och dit, undersökningar, olika läkare etc. Då hade jag en känsla av att det här aldrig skulle funka, att vi i bästa fall skulle bli godkända adoptivföräldrar och sen få vänta flera år på ett barn. Jag trodde verkligen inte på att min kropp skulle lyckas producera ett positivt test. Nu är det ju ännu längre väg kvar och det är så mycket som ska stämma för att allt ska gå vägen, men en sak är för alltid förändrad... jag behöver inte längre tvivla på att vi någonsin kan få ett plus. Jag har fått nåt slags kvitto på att vi båda fungerar, att JAG fungerar så här långt, alla spottings och skit till trots.
Nu har jag ju mått mycket bättre i allt det här de senaste månaderna, men uuuusch va jag kände mig nere tidigare och oj vad hela den här bebisverkstan påverkar psyket. Hade tidigare nån slags glorifierad bild av hur mysigt det måste va att planera familj. Visst, det var mysigt de första månaderna, men sen har det ju mer och mer känts som nåt ångestfullt. Jag tror ni förstår vad jag menar..
Men det här positiva testet... hur det nu än går... är värt alla tidigare månader. jag har fått tillbaka tron på min kropp.. att det går trots allt strul. Så därför tar jag kanske ut alldeles för mycket glädje på en gång.. Men för mig betyder det här testet så mycket mer än "bara" ett plus.. det betyder att min kropp funkar...
Lyckat till alla som fortfarande väntar på det där plusset, eller ett nytt plus. En vacker dag är det allas vår tur att bli föräldrar.. på ett eller annat sätt, som min underbara Kekke brukar säga
Millan: Tack! Hoppas den "inbillade" blodådran är högst verklig
Nja.. mina spottings försvann ju på en gång och hoppet började spira... sen igårkväll hade jag rätt ont i magen, ihållande hugg som strålade ut i ländryggen så jag va tvungen att proppa i mig alvedon då det va rätt jobbig värk.. Så då började jag fundera vad det var för nytt djävulskap eller gudagåva som va på g... Sen när vi vaknade sa jag till Kekke "jag lekar med tanken på att ta ett test, även om det är på tok för tidigt"... och han va inte sen att säga "gör det!!" Så då blev det så... Och jag kan ju lugnt säga att spottarna är helt borta och istället utbytta mot nån slags ägglossningsliknande flytningar och ganska rikliga sådana. Har rätt mycket känningar i magen också, ilningar, dragningar och hmmm.. som små hugg. Men däremot inte den där jobbiga brännande känslan jag brukar ha. Sen en till skillnad är att mina bröst brukar va tokömma, de är de inte nu. Bara en anings. Skönt! Brukar va tokhård i magen också, det är jag itne heller... Och lite metallsmak i munnen när jag va uppe på toa i natt..
Jag har en hel bunt gravtest hemma så kunde inte låta bli att testa nu ikväll... och tog både ett billiga testers (som man inte ska ta förrän BIM+1) och ett till testlagrets. Båda tydliga streck och testlagrets lite starkare än i morse trots att det inte va mer än 2-3 timmar sen jag va på toa.
Satftochbulle: Tycker också det är starkt av dig att redan va tillbaka till jobbet. Hoppas kidsen är snälla med dig nu och att du slipper fler sådana kommentarer!
Essa: Om jag kan glädja dig fick jag aldrig fullt utslag på testlagrets ÄL-stickor denna månaden heller, och gravid är jag trots allt! Skullr nog tro att nypet ditt va ÄL!
Jag tempar ju, så jag är rätt säker på rätt precis när ÄL var. Jag är dock också i o f sig rätt säker att den faktiskt inträffade dagen innan FF satt ut, men precis innan tempen togs den morgonen så den då ännu inte hunnit stiga. Så ok då, är kanske en dag tidigare, dvs BIM-3 eller BIM-4. Har lagt in två nytagna test i galleriet nu också. Både ett testlagrets och ett billigatesters. Fina streck på dem också. Nu är det bara att hoppas o hålla tummarna.
Vi kunde inte låta bli att köpa boken "ett barn blir till" och ett gosedjur samt alkoholfri skumpa efter jobbet
Essa: Kul med tillbakablick! På tal om medlemmar i tråden. Nåt som hört nåt från Gris? Va ett tag sen hon kikade in och visade att hon levde nu!
Haha.. jag har blivit testnarkoman. Jag har ju typ 20-30 test hemma av nån lustig anledning (nån drive på både billiga testers och testlagret när jag köpte) så nu är det bara att testa på! Tog ju ett av varje igår kväll och gjorde lika nu på morgonen. En aning starkare än morgonurinen igår, men inte så mkt, men får se om några dagar Börjar i a f fatta att detta är sant!
kaprifolen: Ja, man kan få positiva ÄL-test utan att ägget sedan väl släpper.
Vilken typ av test använder du? Brukar du ha en någorlunda regelbunden cykel? Jag har skrivit tidigare att testlagrets ÄL-tester inte alltid verkar ge fullt utslag trots att ÄL varit. Så var det för mig denna månaden, och då blev jag ju gravid, så uppenbarligen hade jag ÄL
För mig har jag unset av streck på ÄL-tester hela månaden igenom, typ, men sen stegrar det dagarna/dagen innan ÄL. Med testlagrets är det endast dagen innan som jag ser ett ljust streck för att endast dagen innan ÄL ge ett något starkare streck, men aldrig lika starkt som kontrollstrecket. Då jag även tempar, så har jag ändå räknat det testet som positivt, även om det inte stämmer med instruktionerna. Och det har stämt med tempningen sen.
Däremot clearblue och billigatesters har givit fullt utslag och mer av en stregring flera dagar innan också.
Det blev ett snurrigt svar..
Jezza: en oro är aldrig löjlig, oavsett om man inte försökt mer än 2 månader eller längre. Det är själva oron som är jobbig och alla tankar som den sätter igång. Och för min del så var jag ju supernojjig i höstas utifrån cystan jag hade, alla spottings som spökat hela tiden, smärtor etc. Jag mådde piss helt enkelt. Och då var vi inne på 4-7 försöket eller nåt sånt och fick mest höra att vi måste försöka i ett år innan hjälp. För mig var det så jobbigt att jag valde att prata med en kurator. Det var skönt. Just det här att få nånstans att "pysa" hos och bli lyssnad på och tagen på allvar. Det handlade ju ingenting om hur länge vi försökt, utan just min oro och känsla att vi aldrig skulle lyckas. Någonstans där, i samband med kuratorssamtalen, att det började bli ljusare ute, att jag träffade en suverän läkare och att jag och min kära Kekke faktiskt började prata mer med varandra "på riktigt" och tankar och känslor kring ev barnlöshet etc, så lättade det för mig och jag började må bra igen och bli den "vanliga", stabila och glada Ceke.
Och faktiskt.. jag har er tjejer i den här tråden att tacka också. Det var helt super när Kekke började läsa här och se att det inte bara är jag som "nojjade" mig och va orolig, mådde piss vissa delar av menscykeln, räknade dagar, pysslade med ÄL-tester etc! Så tack för det
Så hoppet är definitivt inte kört! Numera har jag tom lärt mig att hoppet inte är kört med spottings ända fram till BIM eller längre då jag träffat andra tjejer här på FL som lyckats med det
Saftobulle: Grattis i efterskott på 40-årsdagen! Va underbart med en resa till Barcelona!