Downs syndrom - Vi gjorde abort

Hej, beklagar det dåliga testresultatet. Det är ingen som kan förbereda en för ett dåligt besked. Men gör testet, det finns en chans att allt är bra, kub är inte 100%.

Ang avbrottet, jag är förlossningsrädd och genomgick detta i v 18. Det var jobbigt, men man klarar det. Oavsett om du gör avbrottet nu eller om ett par veckor är det samma procedur, men du kommer få vara på ett sjukhus, det är en stor trygghet.

Jag hoppas att du får ett positivt besked på mkp.

Ta hand om er!

Tack för ditt svar. Vi har beslutat att ta provet imorn. Väljer vi att avbryta måste vi såklart veta säkert att barnet är sjukt... En får helt enkelt bara försöka överleva dessa veckor. Som många före oss..

Tack för stödet ??

Hej, 

Jag hoppar in i tråden. Fick 1:2 på Kub , va så extremt oförberedd på att barnet kunde va sjukt , det enda jag brydde mig om va att man såg hjärtat picka, så jag slutade lyssna när dom sa : det här ser inte bra ut. Dom erbjöd fostervattens prov el moderkaksprov men jag vägrade pga missfalls risk ( har 3 missfall i bagaget dom senaste 2 åren ) så det blev Nipt , efter 10 dagar fick jag svar Trisomi21 , fruktansvärt, allt svartna, jag har varit i chock sen dess , kan inte jobba eller något . Dom ville för att " säkerthetsställa " att svaret är 100% göra fostervatten prov med så det gjorde jag i måndags , dock vet jag att barnet är sjukt . Det är så fruktansvärt, jag älskar barnet så mycket och har väntat hela mitt liv på detta , men då jag är ensam ( gjort insemnering alla gånger ) så kan jag inte ta hand om ett sjukt barn !!Har fått en tid för avbrott på måndag  är då i v 18, känner ren fruktan för det som komma skall, jag är livrädd för att föda ut den lilla . Livet är så orättvist , jag känner med er alla . 

Kram Dani

Tack Susodus för ditt svar!
Bekräftelse på fostervattensprov imorse, Trisomi21, det sker inga mirakel ;(
Jag tar med en vän på Måndag när avbrottt ka ske. . Kommer behöva skriva av mig efter upplevelsen då, jag hoppas ni alla har överseende med det .

Kram

Tycker att kub tester skrämmer upp lyckliga föräldrar i onödan. Varför testa sig och vara rädd istället för att njuta av graviditeten? Först är man orolig för missfall före vecka 12 och sedan ska barnmorskor skapa ännu mera oro med sina kubtester och göra folk oroliga. Jag närmar mig 40 och de erbjöd kub test och jag tackade nej. Men tänk om hörde jag de säga. Vadå tänk om?

Förr kunde mammorna och papporna njuta av graviditeten och jag tror inte att de älskade barnet mindre om det var skadat.

I dagens samhälle skräms föräldrarna upp och det blir fler onödiga aborter.

Har läst om kubtester som visat att något är fel och de aborterar det lilla barnet och ser att oj den var ju frisk.

Hej, 

Jag hoppar in i tråden. Fick 1:2 på Kub , va så extremt oförberedd på att barnet kunde va sjukt , det enda jag brydde mig om va att man såg hjärtat picka, så jag slutade lyssna när dom sa : det här ser inte bra ut. Dom erbjöd fostervattens prov el moderkaksprov men jag vägrade pga missfalls risk ( har 3 missfall i bagaget dom senaste 2 åren ) så det blev Nipt , efter 10 dagar fick jag svar Trisomi21 , fruktansvärt, allt svartna, jag har varit i chock sen dess , kan inte jobba eller något . Dom ville för att " säkerthetsställa " att svaret är 100% göra fostervatten prov med så det gjorde jag i måndags , dock vet jag att barnet är sjukt . Det är så fruktansvärt, jag älskar barnet så mycket och har väntat hela mitt liv på detta , men då jag är ensam ( gjort insemnering alla gånger ) så kan jag inte ta hand om ett sjukt barn !!Har fått en tid för avbrott på måndag  är då i v 18, känner ren fruktan för det som komma skall, jag är livrädd för att föda ut den lilla . Livet är så orättvist , jag känner med er alla . 

Kram Dani

Tycker att kub tester skrämmer upp lyckliga föräldrar i onödan. Varför testa sig och vara rädd istället för att njuta av graviditeten? Först är man orolig för missfall före vecka 12 och sedan ska barnmorskor skapa ännu mera oro med sina kubtester och göra folk oroliga. Jag närmar mig 40 och de erbjöd kub test och jag tackade nej. Men tänk om hörde jag de säga. Vadå tänk om?
Förr kunde mammorna och papporna njuta av graviditeten och jag tror inte att de älskade barnet mindre om det var skadat.
I dagens samhälle skräms föräldrarna upp och det blir fler onödiga aborter.
Har läst om kubtester som visat att något är fel och de aborterar det lilla barnet och ser att oj den var ju frisk.