Downs syndrom - Vi gjorde abort

Angående ovanstående så är det tyvärr folk som inte har erfarenhet eller förmåga att leva sig in i andras trauman som man bara får ignorera. Låt inte dessa röster påverka er sorg. Jag anmälde och det togs bort. I början är man så mottaglig för allt, man söker svar och bekräftelse på sitt beslut. Man kommer tyvärr mötas av sådant, men sortera bort det, låt det inte påverka. Jag som vanligtvis är ganska känslig för sådant har faktiskt lyckats stänga ute sådana röster och de finns under elaka människor. De berör mig inte längre. Det vore bättre om de kunde starta egen tråd för att ventilera sitt hat. En tråd att strunta i.

Glöm detta alla ni som befinner er i värsta sorgen, det finns viktigare saker att tänka på, det som gör er hela igen.

Tack Alsi och Dani75 för era fina svar och ert stöd! Den här tråden betyder mkt...

<3

Susodus - du har helt rätt. Jag blev upprörd men har låtit det passera. Alla kommer inte förstå. Man får försöka sålla och hålla hårt i de kommentarer som hjälper en. Tack å kram

Hej,

Engle8­4 hur har det gått , har du varit inne på sjukhus, hur mår du? 

Kram 

Hej,

Ja i onsdags var jag inne på Sös. Det blev en snabb men väldigt dramatisk historia.. Tydligen är jag väldigt känslig för medicinen man "stoppar upp", så värkarna kom direkt och hysteriskt starkt (aldrig i livet haft så ont). Hela arsenalen smärtstillande, kräkningar och riktigt värkarbete, men efter ca 3 timmar var det över. Och allt gick väldigt bra ändå, utan komplikationer. Barnmorskan på Sös var den mest underbara någonsin. Jag födde i sängen, mest för att jag inte hann därifrån när vattnet plötsligt gick...

Under tiden tog smärtan allt mitt fokus och efteråt var lättnad den enda som fick plats. Men dagen efter.... Har nog aldrig varit så ledsen. Även om jag sörjt i 2 veckor så kunde jag inte RIKTIGT sörja så länge jag fortfarande var gravid. Nu är jag ok, men har stunder av sorg, ångest, ensamhet, besvikelse, ilska, you name it. Dessutom håller kroppen på... Brösten är tokömma och svullna och ikväll fick jag som värkar, efter lång tid utan smärta. Men allt det är säkert normalt..?

Hur mår du??

Kram <3

Hej,

Va skönt att det va över så fort för dig ! Ja smärtan va verkligen obeskrivlig innan det väl va klart. Och va fint att du hade en bra Barnmorska hos dig, tycker verkligen också att det va dom finaste någonsin.

Ja kroppen är helt upp och ner precis där efteråt och sen kommer verkligen sorgen , när man är  hemma igen , när magen är tom och känslorna tar över ;(. För mig är det 2 veckor sen idag , jag gråter nästan varje dag , saknar det som kunde ha blivit . Jag hoppas du får en fin sommar trots allt och att din kropp återställer sig "snabbt" så ni kan försöka igen !

Kram 

Hå hå ja ja, detta tar visst aldrig slut... Nyss hemkommen från Sös där jag legat inlagd i 2 dygn med svår infektion. Blivit skrapad och fått antibiotika intravenöst. 4 dagar innan jag blev inlagd, en vecka efter aborten, fick jag plötsligt hög feber och åkte in på akuten. Fick utskrivet 2 olika antibiotika men efter 4 dagar mådde jag bara mkt sämre och hade fruktansvärt ont i magen. Och blev inskriven som sagt. Nu har jag fått komma hem för att fortsätta behandling med annan antibiotika men det känns inte jättehoppfullt. Har fortfarande hög feber, ont i magen och känner mig dessutom otursförföljd denna sommar. :(

Ville mest skriva av mig.... Någon mer som drabbats av infektion? Inga läkare verkar kunna svara på varför det sker? Har skött mig exemplariskt sedan aborten och allt verkade ju har kommit ut och vara bra då.

Ah well. Har väl aldrig längtat så efter en höst... ;P

Hoppas ni mår bra, kram

Fy vad jobbigt, man vill ju komma vidare. I mitt fall satt moderkakan fast och jag slutade inte blöda. Det var tack vare att jag var i kontakt med ivf-kliniken som det upptäcktes tidigt. En ganska stor bit satt fast och jag fick skrapas igen. Det var risk att det kunde vara sammanväxningar, men som tur var var det inte det. Jag upptäckte åter igen hur viktigt det är att själv boka in en efterkontroll. Man erbjuds ju bara att komma tillbaka om man har problem. Tyvärr som med all kvinnovård måste man stå på sig i de mest utsatta lägen.

Bra att du får hjälp, var försiktig och lyssna på din kropp. Hoppas denna kur löser dina problem. Jag fick göra ett ultraljud där kontrastvätska sprutades in i livmodern, då syntes moderkaksresterna. Det var tydligen en stor bit som aldrig hade kommit ut på egen hand.

Oj, vilken jäkla tur att det upptäcktes och du fick hjälp! Blev du bra efter andra skrapningen?

Min andra omgång antibiotika hjälpte och jag blev bättre..! Slutade blöda för drygt en vecka sedan. Men så för några dagar sedan började jag få hugg i livmodern igen, blev värre och värre fram till i morse. Men nu har det slutat och jag är bara lite öm i magen. Eftersom jag inte har feber hoppas jag det är en smärtsam första ägglossning?? Men har bokat koll på fredag ändå. Vågar inte bada/ha sex osv förrän jag vet att allt är ok...

Ja det är verkligen viktigt att se till att man får hjälp. Har alltid varit dålig på det, men har fått den lärdomen av detta - våga vara "besvärlig"!!

Kram!

Hej, ja jag blev bra efter det. Gjorde ett ivf försök som blev negativt och sedan på försök två blev jag gravid, nu är jag i v 29 och det har gått 11 månader sedan avbrottet, nästan ett år. Graviditeten har varit min räddning.

Ingreppet jag gjorde var hysteroskopi, man gick in med kamera och såg då att jag behövde skrapas igen. (Glömde skriva det). Gjorde inte ont men det kändes väldigt bra att få full information om hur det såg ut. Spekulation skapar så mycket oro, var allt ok? Skulle jag bli återställd? Tänk om jag var steril etc. Nu fick jag fakta och rätt behandling. Efter skrapningen gjordes en koll för att se att allt var borta och läkaren sade då att allt såg jättefint ut, kändes bra. Allt detta fick jag hjälp av från Sophiahemmet som tog tag i min behandling eftersom jag gjort ivf där. Jag är så tacksam! Behövde inte betala mer än patientavgift (dock kostade ju efterföljande försök som vanligt, och det är dyrt)

Ett sent men stort grattis till graviditeten, hoppas du - ni! - fortfarande mår bra!