• Victor­ia70
    Äldre 17 Sep 20:38
    394485 visningar
    1375 svar
    +2
    1375
    394485

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Äldre 16 Oct 04:53
    +1

    Inatt föddes vår lilla fina son, alldeles frisk och stark. Vi är så lyckliga!

  • Äldre 16 Oct 06:26
    Susodus skrev 2016-10-16 04:53:08 följande:

    Inatt föddes vår lilla fina son, alldeles frisk och stark. Vi är så lyckliga!


    Stort grattis till er!
  • Äldre 16 Oct 06:41
    3hjärtan skrev 2016-10-16 06:26:27 följande:
    Stort grattis till er!
    Tack! Jag tänkte att vi behöver lite positiva milstolpar i tråden också. Jag hoppas att detsamma sker för er, att ni vågar och vinner tillbaka glädjen.
  • Äldre 16 Oct 08:07
    Susodus skrev 2016-10-16 06:41:06 följande:

    Tack! Jag tänkte att vi behöver lite positiva milstolpar i tråden också. Jag hoppas att detsamma sker för er, att ni vågar och vinner tillbaka glädjen.


    Ja vi vill försöka så fort det bara är möjligt. Hoppas nu på en höstbebis -17 istället för vår.

    Till veckan ska jag först föda ut våran lilla pojke. Vill bara ha det gjort nu så vi kan gå vidare.
  • Äldre 16 Oct 09:40

    Vad ska jag tänka på att ta med mig inför avbrytande? Nåt bra tips ?

  • Äldre 16 Oct 15:55
    3hjärtan skrev 2016-10-16 09:40:24 följande:

    Vad ska jag tänka på att ta med mig inför avbrytande? Nåt bra tips ?


    Det blir ju en förlossning så jag skulle packa sköna mjuka kläder, tofflor, necessär så du kan duscha. Bra bindor hem. Telefon och laddare, ev kamera. Jag bad om att få ut journalerna, var bra att läsa efteråt. Samlade allt sådant i fin mapp.

    Vad jobbigt att du fått vänta så länge, skönt att det snart är över. <3
  • Äldre 16 Oct 22:58

    ...det kan också ta flera timmar från tabletter till värkar så det kan vara bra att ha något som fördriver tiden. Ipad, bok, musik, Netflix el dyl. Något du mår bra av.

  • Äldre 18 Oct 08:10

    Nu är det gjort. Nu ska man försöka gå vidare. Syntes inget på honom. Letade efter nåt"fel" för att få det mer bekräftat. Tror det hade känts bättre. Men vi vet ju vad fvp visade.

    Har ni sett nåt avvikande?

  • Äldre 19 Oct 00:04
    3hjärtan skrev 2016-10-18 08:10:28 följande:

    Nu är det gjort. Nu ska man försöka gå vidare. Syntes inget på honom. Letade efter nåt"fel" för att få det mer bekräftat. Tror det hade känts bättre. Men vi vet ju vad fvp visade.

    Har ni sett nåt avvikande?


    Det jag såg var ett streck i handen som går tvärs över istället för att stänga av och att stortån satt lite mer isär än de anda tårna. Sedan kan de ju ha bred nacke men det är inte lätt att se eftersom de ju inte är helt färdiga ännu.

    Var beredd på en sorgeperiod nu. Ta den tid det tar och läk. Det går inte att stressa på, ibland känns det starkt och jobbigt, ibland inte alls, ibland tror man det gått över och så kommer det tillbaks. Det bara är som det är. Var beredd på att ni inte sörjer likadant. Min man har bara gått vidare och inte kunnat engagera sig i min graviditet som jag började fokusera på direkt efter ds-beskedet (ivf). För mig kom den största lättnaden på årsdagen då jag började känna mig befriad.

    Boka in en tid med kurator. Ensam eller tillsammans. Kan vara värt att gå. Jag gick en gång, bokade in en ny tid som jag tänkt boka av men gick ändå och höll på så där tre gånger. Det hjälpte och efter tre gånger hade jag tömt ut vad jag kunnat och kände mig redo att gå vidare utan hjälp. Jag hade fått gå längre om jag velat men det var så det blev.

    Allting är ok, även att bara springa därifrån och fly. Gör på ditt sätt. Och du, du kommer klara det, det kommer bli lättare.

    Kramar
  • Äldre 19 Oct 08:05
    Susodus skrev 2016-10-12 19:28:09 följande:

    Jag beklagar verkligen.

    Vi kremerade och valde enskild kremering, då får man hem ett fint papper med datum när gravsättning i minneslund skett. Jag ville se barnet efter förlossningen och tog några bilder vilket jag är väldigt glad för idag. Har sedan varit på kyrkogården när jag fick reda på gravsättningen, vid all helgona och det beräknade förlossningsdatumet. Sist jag var där var på årsdagen och det kändes fint. Det kändes bra just att ett år passerat.

    Jag var mycket tacksam att jag hade bilder för det kom så många frågor efteråt, jag har samlat alla läkarjournaler, provresultat etc i en mapp som är otroligt viktig för mig. Det är det enda konkreta som finns kvar. Läste sedan att man hade kunnat få professionell fotograf och hand och fotavtryck, vi gjorde aldrig det.

    Våra två barn var 5/6 och 2,5 när detta hände, de visste om graviditeten och var mycket engagerade i vad som hände i magen så för mig var det naturligt att berätta. Visste också att jag skulle komma att vara sorgtyngd efteråt och då var det lättare att de visste så att det fanns en förklaring till varför jag var som jag var. Barn tar det lättare och mer naturligt. De blev jätteledsna men det gick över fort, de har ju så mycket annat i livet som lockar. Får fortfarande frågor om bebisen som dog och jag svarar så ärligt som möjligt. Jag tror att det kan bli konstigt för dem om de inte förstår varför mamma och pappa gråter, eller att man låtsas som allt är som vanligt när det inte är det, de känner av vibrationerna i luften. Man behöver inte göra en så stor grej av det men ändå vara ärlig och öppen. Barnen har tex aldrig varit med på minneslunden, inte mannen heller för den delen, och det är helt ok för mig, man sörjer olika.

    Sedan kan det vara bra att veta att tiden faktiskt lindrar smärtan. Ta hand om er och tillåt er att sörja och känna, det blir bra igen även om det är svårt att se det just nu. Det går i vågor och genom faser, men det finns ljus på andra sidan sorgen igen. Nu har ni mycket praktiskt att gå igenom och det kommer en tid efteråt när det börjar sjunka in och kännas tungt och avgrundsdjupt men det blir bättre.

    Tänker på er. Det är så orättvist och sorgligt. Kramar.


    Har man något namn i minneslunden då? På nåt kors eller så?
Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort