• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Limpan 83

    Millan: vet inte vad jag ska skriva. Men jag kan ändå sätta mig in i hur du känner just nu, har ju väntat på samma svar två gånger. Väntan är fruktansvärd!!! Oavsett vilket svar ni får så ta stöd av en kurator. Det hjälpte oss en hel del. Man behöver prata om det med någon utomstående. Jag håller mina tummar för er så hårt jag kan. Hoppas att ni får svar imorn och ett positivt sådant! Styrkekramar

  • Kattflickan

    Vi har fått resultatet, det var downs syndrom, igen.

    Livet känns just nu helt hopplöst.

    Vi kommer att få göra en genetisk utredning, jag tror inte längre på otur. Har inga större förhoppningar om att få bli mamma längre.

    Vi kommer att avbryta graviditeten. 

    Millan 

  • Limpan 83

    Millan: finner inga ord! Livet är orättvist. Önskar att det fanns något jag kunde göra för er. Ni finns i mina tankar. Många kramar

  • Yenealems mamma

    Oj nej, Millan. Många, många kramar. Jag hade så önskat dig att det skulle ha fått sluta annorlunda. Jag tänker på er.

  • Pilla1979

    Millan: Beklagar verkligen...lider så med er nu. Finns inga ord som hjälper men du vet att vi alltid finns här för dig!!!

    KRAM

  • Lise W

    Millan, jag beklagar verkligen, tårarna kommer här med.
    Ni finns i mina tankar stor kram om

    Lise

  • Lindis1974

    Jag vet inte va jag ska säga Millan. Jag är så ledsen för er skull.

  • AlidaC

    Millan, jag vet att det inte finns några ord som kan trösta eller göra det bättre. Mitt hjärta brister för er. Vi finns här när du behöver oss.

    Kramar

  • Kattflickan

    Tack för ert stöd! Vi har nu fått tiden för avbrytande.

    Vi har glömt att fråga läkaren och hon har inte tagit upp frågan om psykologstöd. De pratar fortfarande om att vi har haft otur. Som jag ser det kan en gång vara otur men två gånger då är det något som påverkar. Jag har kanske dåliga ägg. Minst två ägg på ett år har ju varit dåliga, kanske ett tredje då jag fick missfall. Det känns inte som så bra odds.

    Sen så ska vi få prata med genetiker, men det lät inte nu som om det skulle bli en utredning, för de har ju redan undersökt translokationer och jag tror inte de riktigt vet vad det kan vara annars. Vi får väl se när vi pratar med genetikern.  Men om de bara säger att vi ska försöka igen och hoppas på att det lyckas så kommer jag att säga ifrån. Det funkar inte. 

    När (om) vi orkar igen så funderar vi på att kontakta nån klinik utomlands som sysslar med ivf pgd, det innebär att de tar ut ägg, befruktar dem, låter dem dela sig några gånger och sen analyserar dem. Det finns i Sverige också men jag tror vi kan ha svårt att få remiss om de inte hittar något fel på oss. 

    För att bara försöka igen på vinst och förlust det vågar jag inte. Vill aldrig vara i den här situationen igen, det känns som om jag går sönder inifrån. Samtidigt så vill jag så gärna bli mamma, det gör så ont i mig när jag tänker på att det kanske aldrig kommer ske. Jag tycker så synd om vårt lilla barn som inte gjort något ont men samtidigt så känner jag att jag inte vill föda fram ett barn med handikapp som kan vara svårt.

    Jag har bara hört talas om ett fåtal som fått barn med DS två gånger! Det måste ju finnas fler faktorer än de som läkarna känner till som påverkar.

    Millan 

  • Lindis1974
    Kattflickan skrev 2011-08-02 17:37:05 följande:
    Tack för ert stöd! Vi har nu fått tiden för avbrytande.

    Vi har glömt att fråga läkaren och hon har inte tagit upp frågan om psykologstöd. De pratar fortfarande om att vi har haft otur. Som jag ser det kan en gång vara otur men två gånger då är det något som påverkar. Jag har kanske dåliga ägg. Minst två ägg på ett år har ju varit dåliga, kanske ett tredje då jag fick missfall. Det känns inte som så bra odds.

    Sen så ska vi få prata med genetiker, men det lät inte nu som om det skulle bli en utredning, för de har ju redan undersökt translokationer och jag tror inte de riktigt vet vad det kan vara annars. Vi får väl se när vi pratar med genetikern.  Men om de bara säger att vi ska försöka igen och hoppas på att det lyckas så kommer jag att säga ifrån. Det funkar inte. 

    När (om) vi orkar igen så funderar vi på att kontakta nån klinik utomlands som sysslar med ivf pgd, det innebär att de tar ut ägg, befruktar dem, låter dem dela sig några gånger och sen analyserar dem. Det finns i Sverige också men jag tror vi kan ha svårt att få remiss om de inte hittar något fel på oss. 

    För att bara försöka igen på vinst och förlust det vågar jag inte. Vill aldrig vara i den här situationen igen, det känns som om jag går sönder inifrån. Samtidigt så vill jag så gärna bli mamma, det gör så ont i mig när jag tänker på att det kanske aldrig kommer ske. Jag tycker så synd om vårt lilla barn som inte gjort något ont men samtidigt så känner jag att jag inte vill föda fram ett barn med handikapp som kan vara svårt.

    Jag har bara hört talas om ett fåtal som fått barn med DS två gånger! Det måste ju finnas fler faktorer än de som läkarna känner till som påverkar.

    Millan 
    Hej Millan

    Fy vad jobbigt för er. Som du säger så är det ju så ovanligt och jag trodde aldrig det skulle hända någon här inne igen.

    Jag vet att dem gör IVF PDG på RPC på Akademsiska. Dit behöver man ingen remiss överhuvudtaget utan dem behandlar från fall till fall. Vet ju inte alls hur dem ser på detta men det kan ju vara värt att prova och ringa.
    Det är där vi går och dem pratade om att göra det på våra ägg om vi hade fått något dåligt svar efter kromosomanalysen dem gjorde på oss.

    Om ni orkar och vill så kan ni prova ringa.

    Titta in här när du vill. Du vet att vi finns här.
    stor kram
Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort