• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Lise W
    Limpan 83 skrev 2011-08-24 18:18:57 följande:
    Millan: Skönt att ni fått en diagnos, det ger iaf en förklaring. Hoppas att ni får tid snart för ivf! Jag skulle mycket väl kunna ha samma diagnos som du. Jag är ju ganska så ung, 28 år. Så det var ren tur och tack vare att jag fick en noggrann och uppmärksam barnmorska på RUL:et som vi anade att något var fel. Efter aborten fick jag ju ett tidigt missfall.. som skulle kunnat bero på att det var DS igen, vad vet jag? Nu vet vi ju iaf att pojken i magen inte har något av de vanligaste kromosomfelen. Men jag känner mig ändå inte trygg och är på något vis inställd på att inte få ett friskt barn...

    Stor kram till er alla!
    Limpan: precis så tänker jag också, totalt inställd på att det KAN vara fel ändå och tänker att jag får ta det då och därifrån , BM säger att det är en process som pågår o som ska genomarbetas. I mitt fall vill de envist skicka mig till socionom för samtal (en ny som inte känner mig lr vad som hänt) inte i min värld att jag ska dra upp detta under en graviditet. Jag vill att de ska "dutta" med mig istället, skicka mig på xtra UL kolla mina värden oftare, lyssna o titta på bebis så mycket som möjligt är. Jaja det blir oktober någon gång o då får vi se, inte så mycket vi kan göra just nu. Kram på dig.
  • Lise W
    Yenealems mamma skrev 2011-08-25 22:45:37 följande:
    Aha, KUB erbjuds alltså där jag bor till alla utan extra kostnad. Jag hade ingen aning om att vi var privilegierade. Ja det har jag inte sagt, men jag är inte bosatt i Sverige.

    Jo, jag minns att genetikern sa att om jag blir gravid igen så får jag gå på fosterdiagnostik från vecka 8. Något mer om vad de skulle göra då var det inte tal om i det skedet. Det var ju liksom inte det mest aktuella just inför avbrytandet. Men jag kommer nog att fråga då vi ska dit för att få obduktionssvaret.
    Bor i Danmark kanske??
  • Limpan 83

    Ja jag ska försöka slappna av. Men som Lise skriver, tankarna finns där ändå och jag tror inte att man kan slappna av helt och hållet. Jag måste få se honom först. Så tror jag lite att jag tänker att det kan vara fel bara för att skydda mig själv mot chocken om det nu skulle vara så. Men som sagt, jag kan inte göra mer än vad jag gjort.

    Tänker på dig Millan och undrar hur du mår!?

    Kram

  • Kattflickan

    Det går väldigt mycket upp och ner för mig. Vissa dagar kan jag vara positiv och tänka på att vi iallafall har en chans till ett friskt barn och andra dagar, som i torsdags gråter jag en massa och tänker på barnen jag aborterat, tänker på vilken himla otur vi haft som fått den här diagnosen! För de flesta människor går det ju bra när de ska skaffa barn, varför kunde det inte göra det för oss? Varför ska just jag ha en märklig diagnos som typ ingen annan fått? 

    Men jag försöker att se framåt, hoppas på ivf pdg. Läkaren som jag pratade med skulle prata med ivf-läkarna som skulle skriva remiss. Sen skulle hon ringa mig, vilket hon inte gjort än, så i nästa vecka ska jag ringa henne igen.

    Skulle vara skönt om de skickade in remissen till Karolinska så vet vi att vi står i kön iallafall. Då kanske man med lite tur kan vara igång med försöken i början av nästa år.

    Min kropp verkar ju kunna återhämta sig iallafall, är rätt säker på att jag nu i veckan haft ägglossning, alla tecken på det fanns. 

    Försöker tänka att det iallafall var tur att inte feldelningen startade i första cellen, för då hade jag haft DS och mitt liv hade sett helt annorlunda ut idag. 

    Limpan jag förstår att du oroar dig med tanke på vad du varit med om. Om jag blir gravid igen kommer jag också att svårt att tro på att barnet är friskt. Men rent logiskt så är ditt barn det! Blir du erbjuden någon att prata med om din oro? Om du känner att du nu vill det?

    Millan

     

  • Yenealems mamma

    Millan: Kram och lycka till! Väntar att få höra att ni fått remiss.

    Limpan: Jo, jag tänker också att i fall av en ny graviditet kommer oron att finnas där någonstans hela tiden. Som Millan sa: Skulle säkert vara bra om du skulle få tala om det med någon. Endel sjukhus har specielenheter för dem som har graviditets- / förlossningsrädslor. Lönar sig att höra sig för eller så be att få gå och tala med rådis. 

  • Pilla1979

    Hej på er alla! Var ett tag sen jag var in och har försökt läsa i kapp.

    Tänker på dig Millan! Hoppas du får remissen!

    Limpan: Förstår precis din oro...känner samma, kommer inte slappna av förrän jag har sett bebisen i verkigheten och att alllt är som det ska.

    Har nu 3½ vecka kvar å mår skit rent ut sagt...ont och sover inte på nätterna...man får försöka vila på dagen när dom andra är i skolan och på dagis...men blir inte så mycket med det... Just nu önskar jag bara att allt var klart och bebisen här.
    Va bara tvungen att få gnälla av mig lite Flört

    Skickar en stor kram till er alla!            

  • Lindis1974

    Hej fina tjejer.

    Jag plussade i dag efter ett frysförsök. Känns bra och jätteläskigt samtidigt.
    Håll tummarna nu att det går bra :)
    Kram

  • Kattflickan

    Grattis! Nu kommer det att gå bra! Min syster fick en finfin son på sitt andra frysförsök, det kommer nog gå lika bra för dig! 

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort