Downs syndrom - Vi gjorde abort

Jag har inte hört talas om. Genetikern är nog den som vet mest. Allt vet inte läkare heller, tyvärr. Vår skolålers dotter har en genmutation som läkarna inte vet vad den beror på. Men hoppas ni får svar, ovisshet är tungt och svårt att acceptera.

Stå på er så ni får psykolog. 

Millan: ja tycker absolut att ni ska träffa psykolog! Konstigt att ni inte blivit erbjuda det. Förstår att det måste vara jobbigt att bara få höra att man haft otur, två ggr dessutom!! Jag har fortfarande svårt att acceptera det svaret. Någon måste ju kunna erbjuda er utredning? Stor kram

Hej,

Åkte in till sjukhuset igår då jag hade 1 grad högre temp än vanligt och ont i magen. Men det verkade inte som om jag hade en infektion. Idag är det bättre, men lite ont i magen gör det ibland.

Kuratorn skulle ringa imorgon, får förklara för henne att vi verkligen behöver hjälp. Tankarna bara maler i mitt huvud och det här känns så overkligt, att det händer oss..igen.

Det känns värre den här gången, för nu har vi inte hoppet om att kunna försöka igen och att  det ska gå bra.

Tänker också mycket på mitt lilla barn, tänk om det hade kunnat bli bra om vi behållit honom? Jag hoppas faktiskt att obduktionen visar att han var svårare sjuk.

Har aldrig känt mig så här deppig. Allt känns så tungt. I vanliga fall brukar jag vara stark vid motgångar och klara av att komma tillbaka men nu vet jag inte hur jag ska orka. Vad är det för mening med att det här har drabbat mig? Jag är inte troende så jag har svårt att relatera till att det skulle vara ödet eller att det är meningen att just vi ska få ett handikappat barn bara för att vi skulle klara av att ta hand om det. Har lättare att relatera till naturvetenskapliga fakta och att det kan finnas någon faktor som gör att vi drabbas av det här. Kanske är en ovanligt stor andel av mina ägg dåliga?

Jag vet att jag ältar med er och att det är mycket upprepningar, ni får ursäkta. Jag pratar mycket med min syster också och min sambo, men vill inte helt slita ut dem.

 Millan

Kära Millan

Du får älta och tjata hur mycket du vill. Jag förstår att du har tusen och en tankar.
Jag hade en superbra kurator på Akkis. Hon heter Beate.
Vad kommer annars att hända nu? Ska ni göra fler undersökningar ? Har läkarna någon bra förklaring ?
Vi finns här om du vill prata. Du får gärna skicka PM oxå om du vill

Kram

Åh Millan, tjata du så mycket du vill på oss, vi känner med dig, jag gråter fortfarande över det som varit o det är över ett år sedan o så har du det ggr  2 o alla nya tankar som dyker upp.
Så prata prata prata så mycket du kan o så bra att kuratorn ska kontakta dig imon.

Stor kram Lise

Millan, naturligtvis ska du älta det så länge det känns så. Det är viktigt. Och ju fler du talar med desto bättre. Rådis sa till mig att det är bra att tala med många för man talar på olika sätt med olika människor. Jag tror nog inte den här frågan är betungande för oss att höra om, vi vet ju alla vad det är och är mer eller mindre i samma båt.

Massor av styrkekramar. Jag hoppas ni hittar ett sätt att orka vidare. Känns konstigt att du ska behöva säga att ni behöver hjälp, det borde ju vara självklart för kuratorn.

Millan, att du behöver "älta" och vända ut och in på alla tankar är inget du behöver be om ursäkt för och även fast vi andra inte behövt gå igenom helvetet två gånger som du, så är det behovet något som vi alla känner igen och förstår. Vi kommer att finnas här och lyssna på dig och försöka stötta dig så mycket vi kan och så länge du behöver. Det är ju därför vi alla har hittat hit, både för att få och kunna ge stöd. Jag tror bara att vi alla önskar att vi kunde göra mer för dig.

Jag hoppas att ni kommer att få den hjälp ni behöver och de svar som ni behöver. Tänker på er.
Kram

Ååå Millan vad jag lider med dig...å du får älta fram och tillbaka med oss det är därför vi finns här! Att behöva gå igenom en sån här sak 2 ggr måste vara vidrigt, tyckte det räckte med en gång. Och som du skriver då hade man ändå tankarna på att försöka igen och att det då skulle gå bra. Men kan bara föreställa mig hur det känns för er nu efter andra gången.

Jag gjorde aldrig nån gynundersökning efter avbrytande, skulle höra av mig om jag inte slutade blöda eller fick ont.
Hoppas så att ni kan få svar på några av era frågor, förstår att tankarna snurrar runt nu.

En stor KRAM till dig!   

Hej,

Tack för ert stöd!

Just nu är det mycket här hemma, har besök av min syster med sin lille son, känns både kul och lite jobbigt. Hade det gått bra för oss under första graviditeten hade vår dotter varit lika gammal. Besöket var inbokat sen länge, så vi kunde inte skjuta på det och vi har ett familjeevent nu i helgen.

Jag hoppas på att snart få en tid hos genetikern, läkaren vi hade skulle försöka skynda på den tiden.

Känner att jag ska försöka fokusera på något annat än att få barn framöver. Sen mars 2010 har jag haft fullt fokus på att bli förälder och nu är det kanske läge att göra en paus från det medans det utreds varför våra barn får DS. Jag ska komma igång med min favoritsport igen, klättringen och försöka löpträna lite. 

Vågar inte riktigt hoppas på att kunna bli mamma framöver och då är det bättre att inte tänka så mycket på det. 

Blödningen har minskat till bara lite och det har inte gjort ont på länge i magen, så det verkar som om jag kanske klarade mig ifrån en infektion iallafall. 

Hoppas ni andra har det bra!

Kram!

Millan

 

Millan: Bra om du slipper infektion. Och låter bra med en paus med annat i livet. Hoppas tiden ordnar sig snart.

Jag är så besviken idag, bara måste skriva det. Vi skulle ha gravläggning av askan i barnens urnelund. Ingen ceremoni egentligen, men vi hade tänkt göra det till det. Så vi var på gravgården på utsatt tid, uppklädda. Vi såg urnelunden, minnesplattorna, alla små leksaker, hålet där urnan skulle läggas och sand och spade. Bara gravgårdsarbetaren och urnan fattades. Och de kom inte fast vi väntade. Så det slutade med att min man höll ett tal (och grät), vi tände ett ljus och tog några foton av oss och av stället och åkte hem. Helt trevligt det också, men det kunde vi ju ha gjort vilken annan dag som helst. Nu har jag en jättehuvudvärk. Jag hade liksom välat se att askan läggs i jorden och jag då gjort vad jag kan för den lilla, få det avslutat. Och nu blev det inte det.