Inlägg från: Selfish Geene |Visa alla inlägg
  • Selfish Geene

    Hur uppfostra till framgång?

    Genom att aldrig aldrig ge negativ kritik!

    med uppmuntran, beröm och kärleksbombning får ungarna självförtroende, det är en förutsättning för att lyckas med någonting anser jag

  • Selfish Geene
    Pickeli skrev 2010-09-29 15:16:00 följande:
    Aldrig ge negativ kritik? Hur är det möjligt? Och hur menar du?

    Hur blir det då när barnet kommer ut i det tuffa livet och kommer stöta på kritik? Hur ska man lära barnet att handskas med det då?

    Jag tror absolut man måste ge kritik spålänge den är konstruktiv och att man inte går till personangrepp eller skuldbelägger barnet!
    Nej jag tror inte på negativ kritik öht (iaf har det inte behövts hittills..)
    jag tror inte på att "härda" barnen inför "det tuffa livet" (personligen har jag inte upplevt att livet är speciellt tufft, jag har nog haft tur).

    Snarare tror jag att barn som inte blir kritiserade inte heller kommer att ta åt sig av negativ kritik när h*n blir vuxen. Jag tror inte heller att människor behöver kritik för att prestera maximalt, jag utgår ifrån att mina barn alltid gör sitt bästa (det är iaf mitt officiella ställningstagande ;))

    Jag är övertygad om att de barn lever upp till omgivningens (föräldrarnas) förväntningar, både positiva och negativa.
  • Selfish Geene
    Pickeli skrev 2010-09-29 15:32:26 följande:
    Tror vi har lite olika defenition av kritik du och jag.

    Berättar du aldrig för dina barn när de gör fel?

    Negativ kritik är BRA sålänge den är konstruktiv. Det är jag helt övertygad om. Speciellt när det gäller entreprenörskap osv.

    Om man ska bli framgångsrik i arbetslivet så tror jag absolut att det är en bra egenskap att både kunna ta och ge konstruktiv kritik.
    Nja, han är bara 10 så han har inte hunnit göra så mycket "fel". När han gjort något dumt är har han hittills alltid redan vetat om att det var fel, så jag har inte behövt poängtera det särskilt (typ: "-mamma, idag stängde jag och Pigge in Nelly i lekrummet så att hon började gråta".

    Kommer försent ibland, men jag brukar försöka berömma när han är i tid ist.
  • Selfish Geene
    Pickeli skrev 2010-09-29 15:57:21 följande:
    Oj har han aldrig gjort fel eller betett sig dåligt ditt barn? Inte ens när han var liten? Du måste haft en väldans tur. Att han automatiskt vetat hur man beter sig önskvärt även som litet barn? Det är tämligen unikt vill jag påstå!
    Nej han är inte mer unik än någon annan. Han vill göra rätt och anstränger sig för att göra det, varför ska jag påpeka när han misslyckas?

    Hur man beter sig "rätt" lär han sig genom att titta på hur andra gör.
  • Selfish Geene
    Pickeli skrev 2010-09-29 16:20:31 följande:
    Som sagt jag tror att vi definierar kritik lite annorlunda.. jag tänker lite mer på "vanlig" uppfostran.

    Jag brukar säga till min son hur man ska bete sig för det är inte självklart att man vet det när man är liten. Att man inte ska bitas, inte måla med pennor på tapeten, inte stoppa skräp i munnen osv.

    Jag kan självklart inte förutsätta at han förstår att man inte får ta lösgodis från affären och stoppa i munnen utan att betala bara för att ingen annan gör det.

    Det handlar inte om att påpeka misslyckanden tycker jag, det handlar om att man själv ska ansvara för att uppfostra sitt barn att göra rätt och inte lita på att samhället ska göra det åt en.

    :)
    Att korrigera ett beteende är inte samma sak som att kritisera, barnet som tar godis i butiken har ingen aning om att det är "fel".
  • Selfish Geene
    Pickeli skrev 2010-09-29 17:10:03 följande:
    Fast jag anser att man även kan korrigera ett beteende med konstruktiv kritik :) lite olika defenition mao.

    Men jag håller med dig man ska inte kritisera för sakens skull. Däremot så tycker jag själv att det är viktigt att både få och ge konstruktiv kritik negativ som positiv.
    Jag tror inte att negativ kritik behöver vara direkt skadligt, men jag betvivlar att det för med sig några positiva effekter heller.
    Eftersom jag inte är särskilt förtjust i att kritisera (särskilt inte mina eller andras barn) ser jag inga skäl att göra det,

    Att "fya" bebisar tror jag är ett fullständigt slöseri med tid och energi
     
  • Selfish Geene
    Pickeli skrev 2010-09-29 17:22:41 följande:
    Okej jag vet att jag har utvecklats i mitt arbete delvis genom att få konstruktiv kritik av båda slag.

    Om vi tar ett dåligt exempel som Idol på tv4. Där ser man fruktansvärt dåliga exempel på bra kritik men även några bra tex: "Du behöver öva på ditt engelska uttal och på din nervositet för att uppträda bättre" Då kommer den här personen att bli medveten om att denne behöver öva på sitt engelska uttal och göra det och förmodligen bli bättre, vilket kommer gynna personen i slutändan. Anser du att också denna kritik är meningslös?
    Inte när personen bett om det (som i fallet med den som får lektioner i tex sång).

    När det handlar om barn och deras uppfostran är kritiken sällan efterfrågad (av barnet), det är den vuxne som tar sig rätten att kritisera.

    Det är stor skillnad mellan att få kritik man inte efterfrågat och att få kritik man uttryckligen bett om.
  • Selfish Geene
    Pickeli skrev 2010-09-29 17:39:30 följande:
    Vem tycker det är okej att kritisera sin barn helt obefogat?

    Man kan inte bedöma en prestation/handling som är omätbar. Ska man kritisera så ska det vara konstruktiv och så ska man göra detta för att personen ska veta vad som var bra och veta vad som behöver bli bättre. Och det ska finnas en anledning till det.
    Jag tycker inte att ens "befogad" kritik är nödvändig.

    Om en person (vuxen eller barn) redan gör så gott h*n kan, finns inga skäl att tala om vad som "behöver bli bättre".
  • Selfish Geene
    Pickeli skrev 2010-09-29 17:58:50 följande:
    Även fast jag gör mitt bäst på jobbet så kanske jag kan göra vissa saker lite bättre. Och att någon visar mig hur så jag kan utvecklas är bara positivt anser jag.

    Jag tycke rinte man ska kritisera för att påvisa att folk inte duger som de är, utan man gör det för att vägleda och hjälpa personen att utvecklas.
    Att visa ett alternativt sätt att göra ett jobb är inte att kritisera.

    Jag är övertygad om att barn inte behöver "uppmuntras" till utveckling, om jag inte hämmar dom kommer de att utvecklas ändå. Ju mer jag kan undvika att styra desto större chans att barnet utvecklas i en riktning som passar just honom/henne.

    Om du gillar att få kritik är så klart ingen skada skedd, men om du inte skulle göra det skulle kritiken inte leda till något positivt, i bästa fall har den ingen långsiktig positiv effekt alls.

    Ett sätt att undvika det är att bara kritisera den som bett om att bli kritiserad, det har min son aldrig gjort.
Svar på tråden Hur uppfostra till framgång?