ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Blackbird skrev 2011-01-09 14:01:18 följande:div>Just ja...det var så det låg till. Väldigt energikrävande!

För mig blir det såhär därför att jag samtidigt tänker på femtielva andra saker. När jag kommer på mig med själv med att tänka på andra saker så tvingar jag mig själv att istället tänka: "Sätta kammen på hyllan, sätta kammen på hyllan, sätta kammen på hyllan, sätta kammen på hyllan..."  under tiden jag kammar håret, och liksom sätter väldigt stort fokus på det jag ska göra när jag blir klar med kamningen. Alltså upprepar i mitt huvud vad jag ska göra så jag inte glömmer bort det. div>Hahaha, exakt så gör jag också. Man känner sig lagom galen när man har dessa mantran ekandes i huvudet, men det är enda sättet att komma ihåg nåt. Så gör jag ofta med telefonnummer om jag ska försöka komma ihåg dem, det är nämligen i princip omöjligt för mig. "7844545 - 7844545 - 7844545 - undrar vad vi ska äta till middag - F-N vad var numret nu igen??? - 785??+ 784???788???" Så brukar det gå till i mitt huvud. Jag kan inte släppa in en enda tanke mellan, då är allt borta. Samma om någon tilltalar mig, *poff* så är det jag skulle minnas borta.
Hej demens.<div id="forummessagefooter">Moralpanik?div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Harlow skrev 2011-01-09 13:19:10 följande:div>Jag börjar lära mig att om jag tänker "jag får inte glömma" så glömmer jag garanterat.div>Samma här. Det är så jobbigt.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Harlow skrev 2011-01-09 13:33:58 följande:div>

Usch fy, det är så galet jobbigt när man tappar bort viktiga saker. Vilken tur att du såg den i sista sekund!!

På väg till badhuset i förrgår lade jag en jättefin filt ovanpå åkpåsen, en filt som vi köpte i Spanien när Elliott var liten. När vi kommer fram till badhuset är den borta, då har den glidit av vagnen och jag missade det helt tydligen, detta trots att den är STOR och jag måste ha trampat på den. Jag var fullt upptagen med att spana uppåt mot hustaken för att se att ingen istapp riskerade att ramla ner i huvudet på oss...

En annan grej jag tänkt på när det gäller ansikten och att minnas människor.
Jag har jättelätt för att "klumpa ihop" människor om de har lika utseenden, detta så till den milda grad att jag nästan tror att det är samma människa fastän jag VET att de inte är det. Detta hände senast igår, på kalaset fanns några barn som jag inte träffat förut, de påminde mig jättemycket om en annan syskonskara och vips så förvandlades de liksom till den andra familjen.
Detta kan vara lite av ett problem ibland, om jag träffar någon som påminner mig om någon annan som jag tycker mindre bra om så tycker jag automatiskt mindre bra om den nya människan... :S Samma om jag träffar någon som påminner mig om någon jag gillar, då gillar jag automatiskt den personen.
Detta gäller förstås bara i början innan jag lärt känna personen på riktigt, men det är lite jobbigt eftersom jag upplever att min hjärna har svårt att skilja lika människor åt, även om mitt förnuft talar om för mig att jag borde göra det.

div>Ang "klumpa ihop" = check

<div class="quote"><div class="quote-nick">Harlow skrev 2011-01-09 14:27:34 följande:div>Hahaha, exakt så gör jag också. Man känner sig lagom galen när man har dessa mantran ekandes i huvudet, men det är enda sättet att komma ihåg nåt. Så gör jag ofta med telefonnummer om jag ska försöka komma ihåg dem, det är nämligen i princip omöjligt för mig. "7844545 - 7844545 - 7844545 - undrar vad vi ska äta till middag - F-N vad var numret nu igen??? - 785??+ 784???788???" Så brukar det gå till i mitt huvud. Jag kan inte släppa in en enda tanke mellan, då är allt borta. Samma om någon tilltalar mig, *poff* så är det jag skulle minnas borta.
Hej demens.div>Check på den också!

Virrig är jag också. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Glömmer jämt saker men det har blivit bättre nu sen jag började med kalender.

Jag tänkte fråga om någon känner igen sig i en annan sak, som jag upplever som riktigt jobbigt. Det är nästan mitt värsta "symtom" vågar jag påstå. Jag går konstant runt med en inre stress och irritation. Jag blir arg på allt. Speciellt när saker och ting knölar, typ om jag ska försöka hänga upp en morgonrock på hängaren, håret är blött och det är kallt och när jag försöker så lyckas jag välta saker och får inte upp morgonrocken. Sånt gör mig GALEN!! Jag får nästan panik av tanken. Likaså när jag ska sätta mig i soffan med en tallrik mat. För att komma fram till min plats måste jag klämma mig emellan divanen och soffbordet. På divanen sitter min sambo. Såfort jag avlägsnat sista milimetern av min kropp från det lilla mellanrummet slänger han dit benen och allt igen. Om jag då ska gå tillbaka direkt för att hämta dricka så måste han sucka och flåsa och lägga bort benen igen. Jag blir galen!! Är det så svårt att ha kvar benen från utrymmet tills dess att jag har fått allt på plats och fått sätta mig ner!? Jag blir vansinnig av såna saker. Kan dra tusen exempel men jag hoppas ni förstår hur jag menar. ALLT stör mig verkligen. Klarar knappt av att gå ute på vintern för trottoarerna är aldrig riktigt skottade så man måste pulsa fram och glider omkring och man kommer aldrig över vägen vid övergångsställena så alla bilar hetsar och man kommer aldrig fram till sitt mål. Man får ju panik!

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-01-09 15:20:30 följande:div>Virrig är jag också. dth="15" height="15"> Glömmer jämt saker men det har blivit bättre nu sen jag började med kalender.

Jag tänkte fråga om någon känner igen sig i en annan sak, som jag upplever som riktigt jobbigt. Det är nästan mitt värsta "symtom" vågar jag påstå. Jag går konstant runt med en inre stress och irritation. Jag blir arg på allt. Speciellt när saker och ting knölar, typ om jag ska försöka hänga upp en morgonrock på hängaren, håret är blött och det är kallt och när jag försöker så lyckas jag välta saker och får inte upp morgonrocken. Sånt gör mig GALEN!! Jag får nästan panik av tanken. Likaså när jag ska sätta mig i soffan med en tallrik mat. För att komma fram till min plats måste jag klämma mig emellan divanen och soffbordet. På divanen sitter min sambo. Såfort jag avlägsnat sista milimetern av min kropp från det lilla mellanrummet slänger han dit benen och allt igen. Om jag då ska gå tillbaka direkt för att hämta dricka så måste han sucka och flåsa och lägga bort benen igen. Jag blir galen!! Är det så svårt att ha kvar benen från utrymmet tills dess att jag har fått allt på plats och fått sätta mig ner!? Jag blir vansinnig av såna saker. Kan dra tusen exempel men jag hoppas ni förstår hur jag menar. ALLT stör mig verkligen. Klarar knappt av att gå ute på vintern för trottoarerna är aldrig riktigt skottade så man måste pulsa fram och glider omkring och man kommer aldrig över vägen vid övergångsställena så alla bilar hetsar och man kommer aldrig fram till sitt mål. Man får ju panik!div>Ja jag känner igen mig. Jag är väldigt lättstörd, blir lätt irriterad och kan gå igång på det mesta faktiskt. Jag avskyr omständigheter. Dessvärre är det ju oftast p.g.a mig själv som omständigheterna finns där in first place. Te.x om jag ska ha tag i en räkning, då måste jag lyfta på fem hundra andra saker som ligger överst och jag är så fumlig, välter, saker åker i backen etc och sånt kan jag bli galen på. Aldrig att något kan vara enkelt liksom!

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-09 15:34:01 följande:div>Ja jag känner igen mig. Jag är väldigt lättstörd, blir lätt irriterad och kan gå igång på det mesta faktiskt. Jag avskyr omständigheter. Dessvärre är det ju oftast p.g.a mig själv som omständigheterna finns där in first place. Te.x om jag ska ha tag i en räkning, då måste jag lyfta på fem hundra andra saker som ligger överst och jag är så fumlig, välter, saker åker i backen etc och sånt kan jag bli galen på. Aldrig att något kan vara enkelt liksom!div>Min fetmarkering. Men precis, det känns som om hela världen är ute efter mig! Istället för att livet flyter på så ska mitt liv hacka fram. Allting ska alltid krångla! Det kan inte bara gå så smidigt och enkelt som möjligt.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-01-09 15:20:30 följande:div>Virrig är jag också. dth="15" height="15"> Glömmer jämt saker men det har blivit bättre nu sen jag började med kalender.

Jag tänkte fråga om någon känner igen sig i en annan sak, som jag upplever som riktigt jobbigt. Det är nästan mitt värsta "symtom" vågar jag påstå. Jag går konstant runt med en inre stress och irritation. Jag blir arg på allt. Speciellt när saker och ting knölar, typ om jag ska försöka hänga upp en morgonrock på hängaren, håret är blött och det är kallt och när jag försöker så lyckas jag välta saker och får inte upp morgonrocken. Sånt gör mig GALEN!! Jag får nästan panik av tanken. Likaså när jag ska sätta mig i soffan med en tallrik mat. För att komma fram till min plats måste jag klämma mig emellan divanen och soffbordet. På divanen sitter min sambo. Såfort jag avlägsnat sista milimetern av min kropp från det lilla mellanrummet slänger han dit benen och allt igen. Om jag då ska gå tillbaka direkt för att hämta dricka så måste han sucka och flåsa och lägga bort benen igen. Jag blir galen!! Är det så svårt att ha kvar benen från utrymmet tills dess att jag har fått allt på plats och fått sätta mig ner!? Jag blir vansinnig av såna saker. Kan dra tusen exempel men jag hoppas ni förstår hur jag menar. ALLT stör mig verkligen. Klarar knappt av att gå ute på vintern för trottoarerna är aldrig riktigt skottade så man måste pulsa fram och glider omkring och man kommer aldrig över vägen vid övergångsställena så alla bilar hetsar och man kommer aldrig fram till sitt mål. Man får ju panik!div>Haha, big check på den. Detta började redan när jag var liten, jag minns att jag brukade skrika t.ex. om dammsugaren "DEN BRÅKAR MED MIG" om den fastnade nånstans eller inte ville släpas med. Jag var världens lugnaste unge, men när det gällde saker som krånglade så fick jag frispel. Jag minns att jag en gång kastade en hårborste i golvet så den sprack, bara för att den fastnat i mitt hår. Jag blir arg på saker som tjafsar med mig helt enkelt. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">Moralpanik?div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-09 15:34:01 följande:div>Ja jag känner igen mig. Jag är väldigt lättstörd, blir lätt irriterad och kan gå igång på det mesta faktiskt. Jag avskyr omständigheter. Dessvärre är det ju oftast p.g.a mig själv som omständigheterna finns där in first place. Te.x om jag ska ha tag i en räkning, då måste jag lyfta på fem hundra andra saker som ligger överst och jag är så fumlig, välter, saker åker i backen etc och sånt kan jag bli galen på. Aldrig att något kan vara enkelt liksom!div>Ha ha klockren , känner oxå igen mig,<div class="quote"><div class="quote-nick">Harlow skrev 2011-01-09 16:25:36 följande:div>Haha, big check på den. Detta började redan när jag var liten, jag minns att jag brukade skrika t.ex. om dammsugaren "DEN BRÅKAR MED MIG" om den fastnade nånstans eller inte ville släpas med. Jag var världens lugnaste unge, men när det gällde saker som krånglade så fick jag frispel. Jag minns att jag en gång kastade en hårborste i golvet så den sprack, bara för att den fastnat i mitt hår. Jag blir arg på saker som tjafsar med mig helt enkelt. dth="15" height="15">div>Älskade din sista mening, blir oxå galen när saker tjaffsar med mig dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Harlow skrev 2011-01-09 16:25:36 följande:div>Haha, big check på den. Detta började redan när jag var liten, jag minns att jag brukade skrika t.ex. om dammsugaren "DEN BRÅKAR MED MIG" om den fastnade nånstans eller inte ville släpas med. Jag var världens lugnaste unge, men när det gällde saker som krånglade så fick jag frispel. Jag minns att jag en gång kastade en hårborste i golvet så den sprack, bara för att den fastnat i mitt hår. Jag blir arg på saker som tjafsar med mig helt enkelt. dth="15" height="15">div>Hahaha,helt underbart! Varför blanda in sig själv i problemet liksom der="0" alt="Flört">