ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-11 11:46:54 följande:div>Det känns redan bättre. dth="15" height="15">div>der="0" alt="Hjärta">der="0" alt="Hjärta">der="0" alt="Hjärta">

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-01-11 09:19:03 följande:div>

ah.. fattade inte att det var de du mena :) (kanske jag som har svårt att läsa av folk :P)

Visst är det underbart när personer man träffar ett par ggr kan avgöra ens förmåga till att känna empati och förstå andra behov. F-n efter 5 utredningstillfällen med en patient jag har är jag fortfarande inte helt säker på om det handlar om svårigheter att 'läsa av männskor' som en avsaknad av förmågan, eller helt enkelt en personlighetsproblematik som gör att personen stör sig så mycket på männskor och inte kan kontrollera sina känslor att det 'ser ut som' att personen inte kan läsa av männskor.
Men självskattningsformulär visar ju sanningar så :)

Vad var det för patientgrupp på verksamheten?

div>Ja det är märkligt.
Precis, det är ju så mycket som spelar in. En av anledningarna till att jag fick så dåligt på läsa-av-ögon-testet var för att jag upplevde att dom hade så otydliga ögonbryn eftersom bilderna var svartvita och en del av personerna på bilden väldigt blonda. Jag utgår ofta från ögonbryn när jag läser av folk.

Personer med psykisk ohälsa, på alla möjliga sätt. Vi är en liten kommun så alla får vara lite huller om buller. Några äldre som bott på instutition hela livet och är snarare hospitaliserade än sjuka, bipolära, schizofrena, borderline, dubbeldiagnoser osvosv. Tom ett par med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Väldigt blandat, alla som hade problem och en IQ över 70 typ. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (tjockisen) skrev 2011-01-11 12:46:13 följande:div>Ja det är märkligt.
Precis, det är ju så mycket som spelar in. En av anledningarna till att jag fick så dåligt på läsa-av-ögon-testet var för att jag upplevde att dom hade så otydliga ögonbryn eftersom bilderna var svartvita och en del av personerna på bilden väldigt blonda. Jag utgår ofta från ögonbryn när jag läser av folk.

Personer med psykisk ohälsa, på alla möjliga sätt. Vi är en liten kommun så alla får vara lite huller om buller. Några äldre som bott på instutition hela livet och är snarare hospitaliserade än sjuka, bipolära, schizofrena, borderline, dubbeldiagnoser osvosv. Tom ett par med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Väldigt blandat, alla som hade problem och en IQ över 70 typ. dth="15" height="15">div>Härligt. Hoppas de läser av dina ögon bättre  och anställer dig.der="0" alt="Flört">

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-01-11 11:31:49 följande:div>Självskattningsformulär är ett av de instrument i utredningssyfte som fått mest kritik, främst på grund av sin tillförlitlighet, det man i forskningen kallar för reliabilitet eftersom man, som du skriver, kan 'skönmåla' eller fejka sina svar att bli sämre än de är.

Tanken är dock att man skall använda självskattning som ett UNDERLAG för bedömningssamtalet ev. som en semistrukturerad intervju, men för många blir siffran man får fram allt för ofta en 'sanning' som beskriver ens mående. Det är ju lite skrattretande att tro att 21 symtomskattningar som ex BAI (Becks Anxiety Index) kan stå för om en person har ångest eller ej. Men det beror ju på hur man ställer sig till psykisk ohälsa. Är det bara en samling symtom som skall uppfyllas (diagnos) eller är upplevelsen även viktig? :)div>Tack för svaret! Men jag förstod inte det sista där....
" Är det bara en samling symtom som skall uppfyllas (diagnos) eller är upplevelsen även viktig? :)"

Upplevelsen av vad?

Om jag utgår från mig själv, så självklart är jag ute efter att uppfylla en diagnos (om det finns en diagnos att uppfylla vill säga) men det är ju för att jag ska kunna bli hjälpt, få behandling etc och inget annat. Jag svarar därför så sanningsenligt jag bara kan och sanningen har egentligen aldrig varit ett problem för mig. Det som är ett problem för mig med dessa formulär är hur frågorna är formulerade samt svarsalternativen.... 

Te.x så var en fråga igår: Hur ofta känner du dig överaktiv och tvungen att hålla igång, som om du gick på högvarv? Svaren jag kunde välja bland var: Aldrig, Sällan, Ibland, Ofta eller Mycket ofta. Det lämnar liksom ingen plats för övrigt, blir väldigt smalt och stelt och jag har jättesvårt för att bara nöja mig med det utan vill gärna förklara vidare eller får frågan ställd på "mitt" sätt så att jag kan svarar därefter. Te.x så känner jag det inte som om jag går på högvarv eller som om jag har en inre motor. Däremot känner jag det som om jag jobbar mot klockan jämt och ständigt, alltid på språng, har inte tid med något men vill hinna med allt och detta förklarade jag för psykiatern som sa att ja, det är ju i stort sätt samma sak men en annan beskrivning. Jaha? Men om jag hade valt svarsalternativ Aldrig där då? Fast jag egentligen upplever det där "hålligånget". Förstår du? 

Hej!
Jag har suttit och läst fram till sida 20 ungefär. Så intressant.
Jag har med säkerhet ADHD. 
 Fick efter 14 mån väntetid , tid hos en psykolog. Mitt liv började rasa samman , separation mm.
Jag gick några ggr . Jag  fick välja efter 3 ggr vad jag ville ha hjälp med. Att bearbeta separationen ( tyckte jag var färdig med den). Barndommen eller nutid".

Jag hade med mig en massa info som jag samlat ihop om BORDERLINE.
Allt stämmer nästan på mig där. Förutom själskadeproblemen..iförsig kräktes jag många ggr i somras när det var som värst. Man kan säga kanske att jag utsätter mig för saker men inte skär mig själv tex!

När jag läser den här tråden..jag var innan nästan säker på ADHD och jag vet egentligen att jag har det.KLockren sån. Men man kan också ha ADHD som mynnar ut i BORDERLINE.  Iolika grader..

Så är det nog för mig.
Jag slutade gå till psykologen för två mån sen. Tänkte äh jag kan mer om det här än henne. Jag är inte dum. Jag kan klara av det här själv. ( det där med ena dagen vet jag att jag är sjuk..andra dagen äh alla har sina konstiga saker..och skjuter upp och avbokar tex psykologbesök.

Nu mår jag dåligt. Träffade en man för två mån sen..han är helt underbar . Han har aldrig träffat nån som mig säger han. På så kort tid ..så mycket känslor. Samma för mig..  Men jag är så rädd. Jag tror/ vet att jag funnit kärlek.Stark sådan. Men efter sommaren/ separationen ett år sen, så har det satt sina spår. Exet sa ofta-försök du att hitta nån som orkar leva med dig.  Jag har inte tagit åt mig av det direkt. Så många andra säger andra saker. Jag vet att jag är välldigt karismatisk. Folk (mest killar) drar sig till mig jämt. Jag pratar med alla . Ibland har jag dock perioder när jag inte svarar i tel och bara facebookar".  Såp många , nu , även när jag var liten vill umgås med mig. DET HÄNDER ALLTID saker när man är med mig..Det blir liksom v.i.p vip  hela tiden.  En kö vad är det tex när man kan snacka (hitta på ) saker och komma in när man vill. Jag tycker det är normalt att vara lite mer /våga lite mer än andra.
Jag är underbar och rolig enligt andra. Och jag är mestadels det med dem. Men tröttnar ofta på vänner. Har dock 3 som jag älskar.

min nya kille..sa: Jag vet att du inte är perfekt..men du är speciell. Och du är speciell för mig.
Det var så fint sagt.
Har träffat hans son på 7 år, helt underbar..min darling har antytt lite att han kanske har ADHD.  Och det är jag nästan hundra på också. Men han är helt underbar, intensiv , men underbar..som många beskrivit mig.

Nu sitter jag här och har nog kommit på vad som gör mig så ledsen att jag gråter när vi inte ses. ( har våra våra barn båda två varannan vecka, och just nu är jag sjukskriven med tid att tänka hemma..

Jag måste skriva-prata är inte möjligt..för mina tankar beskriver jag som ett träd-som har grenar och som har kvistar -mindre kvistar och en massa löv, där tankarna till slut kommer och ibland bara faller platt till marken..
Jag hade 5a i sv..älskar att skriva.

Han vet att jag gått och ska uppta kontakten med min psykolog. För mitt flyktbeteende , impulsivitet mm. ( stck iväg på min lilla röda cykel från att jag var runt fyra år , så fort mamma vände ryggen till. Stack iväg långt många gånger. Kom på-nu ska jag häls a på mormor, eller pappa el vem som helst o stack.

Ni ser vad svammligt detta blev, när jag bara skulle fråga om nån har fått diagnos ADHD med Borderline också?  Och fråga om råd om jag ska skriva ett mail till mannen jag redan älskar..( har tre ganska små barn och vet vad kärlek är..men inte sån här stark.

Ska jag beskriva lite hur jag är..Jag är nog virrig och glömsk men har tre barn och har blivit manisk med listor osv för att inte glömma nåt.Det hjälper. Ett tag satt jag jämt med papper o penna och skrev upp saker JAG SKULLE göra den dagen. Men inte så många saker blev oftast gjorda. Eller så gjorde jag allt för att jag verkligen var tvungen.

Jag vet innerst inne att han skulle villja ha mig ändå. Jag har ju sökt hjälp..och jag vet vad jag måste försöka ändra på.Och jag skulle kämpa för att göra det. Även om jag är som jag är.  Men han är så fin och betyder så mycket för mig.. Jag tyckte jag förtjänade honom i början..men nu när jag insett ( gjorde det snabbt) hur otroligt mycket han berör mig så  måste jag nog berätta..jag vill att han ska ha en chans att ha ett bra liv..han har skiljt sig för ett år sen. Han mår bra!
Han kommer inte bli förvånad..jag har berättat mycket om hur jag är redan. Känslomänniska..har jag så fint uttryckt det..impulsiv mm.

Ska jag sova på saken?  Jag vill skriva NU! allt ska ju ske direkt. Jag vet att jag kommer formulera mig bra, försöka strukturera upp det :-S så det inte blir svårt att förstå och svammligt.

Jag är så glad att ha träffat honom men 50% oro och tårar..sagt lite att det är så..att jag är rädd. Att jag tycker om honom så mycket. Tror inte det är klängig ala borderline / separationsångest.men har man det lite så sä blir det ju ännu värra när kärleken verkligen slår ner som en blixt.

Gud va långt det blevd" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" border="0" alt="Förvånad">

Om nån orkar läsa-svara gärna på nåt litet el ge kommentar om ni känner igen er!

Kram från fjärilen som flyger från blomma till blomma och aldrig blir tillfreds..och riktigt nöjd

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-11 13:07:13 följande:div>Tack för svaret! Men jag förstod inte det sista där....
" Är det bara en samling symtom som skall uppfyllas (diagnos) eller är upplevelsen även viktig? :)"

Upplevelsen av vad?

Om jag utgår från mig själv, så självklart är jag ute efter att uppfylla en diagnos (om det finns en diagnos att uppfylla vill säga) men det är ju för att jag ska kunna bli hjälpt, få behandling etc och inget annat. Jag svarar därför så sanningsenligt jag bara kan och sanningen har egentligen aldrig varit ett problem för mig. Det som är ett problem för mig med dessa formulär är hur frågorna är formulerade samt svarsalternativen.... 

Te.x så var en fråga igår: Hur ofta känner du dig överaktiv och tvungen att hålla igång, som om du gick på högvarv? Svaren jag kunde välja bland var: Aldrig, Sällan, Ibland, Ofta eller Mycket ofta. Det lämnar liksom ingen plats för övrigt, blir väldigt smalt och stelt och jag har jättesvårt för att bara nöja mig med det utan vill gärna förklara vidare eller får frågan ställd på "mitt" sätt så att jag kan svarar därefter. Te.x så känner jag det inte som om jag går på högvarv eller som om jag har en inre motor. Däremot känner jag det som om jag jobbar mot klockan jämt och ständigt, alltid på språng, har inte tid med något men vill hinna med allt och detta förklarade jag för psykiatern som sa att ja, det är ju i stort sätt samma sak men en annan beskrivning. Jaha? Men om jag hade valt svarsalternativ Aldrig där då? Fast jag egentligen upplever det där "hålligånget". Förstår du? div>Tror det var lite olyckligt formulerat av mig. Det var tänkt som en ironisk kommentar till att många använder 'läkar' perspektivet på psykisk ohälsa med symtomtänket och glömmer bort att det finns subjektiva upplevelser hos patienter som bidrar eller förkastar hypoteser till olika symtom. Alltså en person som har exempelvis symtomen rastlöshet, impulsiv, koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter och irritation uppfyller kliniska kriterier för flera diagnoser inte bara exempelvis ADHD. Man måste därför även ta med den 'kvalitativa' aspekten i bedömningen, alltså "icke-mätbara-fenomen" som finns i samtalet och mötet med patienten. Bara för att en person svarar ja på alla frågor som är relaterade till adhd problematik innebär inte att personen har problemen de facto utan i samtalet/testningen framkommer information från observation som kan styrka eller avvisa siffran från självskattningen eller testningen. Det kan vara HUR personen fyller i formulär, HUR personen förklarar sina symtom och problem, HUR personen själv beskriver sin upplevelse osv.   Det blir helt enkelt mer HUR än VAD en person säger så att säga :)

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-01-11 14:21:28 följande:div>Tror det var lite olyckligt formulerat av mig. Det var tänkt som en ironisk kommentar till att många använder 'läkar' perspektivet på psykisk ohälsa med symtomtänket och glömmer bort att det finns subjektiva upplevelser hos patienter som bidrar eller förkastar hypoteser till olika symtom. Alltså en person som har exempelvis symtomen rastlöshet, impulsiv, koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter och irritation uppfyller kliniska kriterier för flera diagnoser inte bara exempelvis ADHD. Man måste därför även ta med den 'kvalitativa' aspekten i bedömningen, alltså "icke-mätbara-fenomen" som finns i samtalet och mötet med patienten. Bara för att en person svarar ja på alla frågor som är relaterade till adhd problematik innebär inte att personen har problemen de facto utan i samtalet/testningen framkommer information från observation som kan styrka eller avvisa siffran från självskattningen eller testningen. Det kan vara HUR personen fyller i formulär, HUR personen förklarar sina symtom och problem, HUR personen själv beskriver sin upplevelse osv.   Det blir helt enkelt mer HUR än VAD en person säger så att säga :)div>Ja det var det jag blev lite osäker på, om det var ironi eller hur du menade d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">
Hinner inte skriva mer men tack för svaret!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Lilla fjärilen) skrev 2011-01-11 13:58:34 följande:div>Hej!
Jag har suttit och läst fram till sida 20 ungefär. Så intressant.
Jag har med säkerhet ADHD. 
 Fick efter 14 mån väntetid , tid hos en psykolog. Mitt liv började rasa samman , separation mm.
Jag gick några ggr . Jag  fick välja efter 3 ggr vad jag ville ha hjälp med. Att bearbeta separationen ( tyckte jag var färdig med den). Barndommen eller nutid".

...

Jag måste skriva-prata är inte möjligt..för mina tankar beskriver jag som ett träd-som har grenar och som har kvistar -mindre kvistar och en massa löv, där tankarna till slut kommer och ibland bara faller platt till marken..
Jag hade 5a i sv..älskar att skriva.

Han vet att jag gått och ska uppta kontakten med min psykolog. För mitt flyktbeteende , impulsivitet mm. ( stck iväg på min lilla röda cykel från att jag var runt fyra år , så fort mamma vände ryggen till. Stack iväg långt många gånger. Kom på-nu ska jag häls a på mormor, eller pappa el vem som helst o stack.

Ni ser vad svammligt detta blev, när jag bara skulle fråga om nån har fått diagnos ADHD med Borderline också?  Och fråga om råd om jag ska skriva ett mail till mannen jag redan älskar..( har tre ganska små barn och vet vad kärlek är..men inte sån här stark.

.......
Gud va långt det blevd" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" border="0" alt="Förvånad">

Om nån orkar läsa-svara gärna på nåt litet el ge kommentar om ni känner igen er!

Kram från fjärilen som flyger från blomma till blomma och aldrig blir tillfreds..och riktigt nöjddiv>Du skulle ju kanske börja fundera på att börja blogga?

Många får ADHD med Emotionellt instabil personlighetsstörning samtidigt eftersom symtomen överlappar varandra farligt mycket. Dock är det ena en neuropsykiatri,, dvs psykisk ohälsa direkt kopplat till hjärnan, medan det andra är en personlighetsproblematik. Vissa forskare anser dock att dessa två diagnoser egentligen är densamma eller utvecklas från det ena till det andra, men det är ju en annan diskussion :P

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-01-11 14:21:28 följande:div>Tror det var lite olyckligt formulerat av mig. Det var tänkt som en ironisk kommentar till att många använder 'läkar' perspektivet på psykisk ohälsa med symtomtänket och glömmer bort att det finns subjektiva upplevelser hos patienter som bidrar eller förkastar hypoteser till olika symtom. Alltså en person som har exempelvis symtomen rastlöshet, impulsiv, koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter och irritation uppfyller kliniska kriterier för flera diagnoser inte bara exempelvis ADHD. Man måste därför även ta med den 'kvalitativa' aspekten i bedömningen, alltså "icke-mätbara-fenomen" som finns i samtalet och mötet med patienten. Bara för att en person svarar ja på alla frågor som är relaterade till adhd problematik innebär inte att personen har problemen de facto utan i samtalet/testningen framkommer information från observation som kan styrka eller avvisa siffran från självskattningen eller testningen. Det kan vara HUR personen fyller i formulär, HUR personen förklarar sina symtom och problem, HUR personen själv beskriver sin upplevelse osv.   Det blir helt enkelt mer HUR än VAD en person säger så att säga :)div>En sak som jag blir nyfiken på när jag läser detta är varför man inte använder sig av någon slags scanning/röntgen av hjärnan vid misstänkt ADHD istället för alla dessa tester. Då vet man ju garanterat vad det är/vad "felet" sitter. För hur pålitliga är egentligen dessa formulär och dator-tester? Jag menar, kan man verkligen vara HELT 100% säker på att det är ADHD genom dessa tester och inte "bara" personlighetsproblematik?

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-11 16:55:20 följande:div>En sak som jag blir nyfiken på när jag läser detta är varför man inte använder sig av någon slags scanning/röntgen av hjärnan vid misstänkt ADHD istället för alla dessa tester. Då vet man ju garanterat vad det är/vad "felet" sitter. För hur pålitliga är egentligen dessa formulär och dator-tester? Jag menar, kan man verkligen vara HELT 100% säker på att det är ADHD genom dessa tester och inte "bara" personlighetsproblematik?div>Undrar samma sak... Min högsta önskan är en rejäl hjärnröntgen.

Hade valt det framför 100 miljoner.