strulmaja skrev 2011-01-14 02:47:46 följande:
Vad fin du är!
Jag är också en sån som svär rakt ut (ofta könsord

) när sådana där saker händer. För mig är det typ normalt, alltså inget jag reflekterar över, inte förrän jag upptäcker hur alla blir tysta och glor på mig. DÅ går det liksom upp mig för vad jag precis sagt eller hojtat och så skäms jag. Nu har min 3-åring börjat ta efter och slänger också ur sig svordomar som helvete, satans, fan, jävlar och en gång sa hon f*tt*n. Det är fanimej INTE ok! Min sambo avskyr detta och jag skäms, jag skäms som fan och känner mig förstås som världens sämsta morsa
Ang att ses. Jag tror kanske att vi alla skulle känna oss lite blyga och tillbakadragna till en början men att det skulle släppa allteftersom. Tids nog skulle man nog komma på att ja just det, alla är ju som jag här och det gör inget om man är eller säger något lite udda. Ingen skulle höja på ögonbrynen för det, om någon ens skulle komma ihåg det
Mitt största problem vid en sådan träff skulle definitivt vara att minnas vilka ni är och era namn och det skulle jag skämmas för. Men vi kanske skulle kunna köra namnskyltar?
Jag tänker att det kanske skulle vara kul att träffas och göra någon aktivitet, typ gå på skansen eller nåt. Eller så krånglar det bara till det? Om det hade varit sommar hade vi ju bara kunnat träffas för en picknick i en park någonstans :)
Jag tänkte faktiskt också ikväll på att namnskyltar skulle behövas. Förmodligen ser ni inte alls ut som jag har tänkt mig.