
-
dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-04-06 08:37:02 följande:div>En av tanken med denna typ av gruppbehandling är just att även få möjlighet att diskutera sin identitet kontra diagnos. Många möter ju, som alla läsandes av denna tråd känner till, fördomar från omgivning och till slut identifierar man sig på liknande sätt, dvs att man blir sin diagnos. Inte allt för ofta hör man då kommentarer som, "det beror på min adhd" osv. Målet är ju att inse att symtomen utgör en sårbarhet, inte en orsak. Men det är en process och tar ofta tid, därav 14 tilfällen :). Du kommer kunna bidra med otroligt mycket i en sån grupp. Kör hårtdiv>Kan du förtydliga vad du menar med att "symtomen utgör en sårbarhet, inte en orsak" ?
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-04-06 19:52:27 följande:div>Kan du förtydliga vad du menar med att "symtomen utgör en sårbarhet, inte en orsak" ?div>Som jag förstår det (hedman får rätta om det blir fel) så menas att ens beteende uppkommer inte enbart pg en diagnos, man har alltid det fria valet och den egna personligheten. Däremot kan en del diagnoser göra att man i större utsträckning riskerar att utveckla vissa beteenden eller hamna i vissa situationer. Jämför tex de här båda meningarna:
"Jag kommer ofta sent för jag har ADHD"
och
"Jag har svårt med tidsuppfattningen vilket hör ihop med min ADHD-diagnos, men jag gör så gott jag kan och försöker verkligen komma i tid."
dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-04-06 19:56:05 följande:div>Som jag förstår det (hedman får rätta om det blir fel) så menas att ens beteende uppkommer inte enbart pg en diagnos, man har alltid det fria valet och den egna personligheten. Däremot kan en del diagnoser göra att man i större utsträckning riskerar att utveckla vissa beteenden eller hamna i vissa situationer. Jämför tex de här båda meningarna:
"Jag kommer ofta sent för jag har ADHD"
och
"Jag har svårt med tidsuppfattningen vilket hör ihop med min ADHD-diagnos, men jag gör så gott jag kan och försöker verkligen komma i tid."
dth="15" height="15">div>Bra exempel! Fast även om man har ett fritt val så har man ju begränsat med energi och om man ska klara av allt som "normala" männsikor klarar (utan problem) så kanske inte energin räcker till. Folk kanske tycker att jag är lat, medans jag själv tycker att jag anstränger mig mer än jag egentligen orkar. Ja, jag kan få känslan av att det inte är mig det är fel på utan kraven från omgivningen som är för höga.. kanske det är för mycket begärt att alla ska klara allting?
-
"Den fria viljan existerar inte eftersom allt har en orsak och jag inte kan styra över orsakerna.
Min vilja måste ju också ha orsakats av något." eller något sådant var det någon som sa.
Men jag är för trött för att utveckla och gå in i diskussion. En annan gång kanske. -
<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-04-06 19:56:05 följande:div>Som jag förstår det (hedman får rätta om det blir fel) så menas att ens beteende uppkommer inte enbart pg en diagnos, man har alltid det fria valet och den egna personligheten. Däremot kan en del diagnoser göra att man i större utsträckning riskerar att utveckla vissa beteenden eller hamna i vissa situationer. Jämför tex de här båda meningarna:
"Jag kommer ofta sent för jag har ADHD"
och
"Jag har svårt med tidsuppfattningen vilket hör ihop med min ADHD-diagnos, men jag gör så gott jag kan och försöker verkligen komma i tid."
dth="15" height="15">div>
Nu började jag fundera på personligheten... Min personlighet är sådan att jag alltid vill komma i tid och jag försöker alltid komma i tid (och om jag inte kom i tid någon gång så skulle jag inte skylla det på en eventuell diagnos). Men mitt problem med tiden (min sårbarhet?) gör att jag undviker jag att bestämma träff med folk så långt det går (för det tar så mycket energi) och om jag ändå har gjort det så anstränger jag mig verkligen för att vara där i god tid innan vilket kan innebära att jag kanske är där en timme för tidigt.
Vad jag menar är att min mening skulle kunna bli en 3:e variant:
"Jag har svårt med tidsuppfattningen (vilket ev hör ihop med min eventuella ADHD-diagnos), vlket har gjort att jag gett upp det här med att komma i tid (utom för vissa högprioriterade möten) för det tar så mycket energi att försöka och jag tycker det är så jobbigt att få utskällning när jag inte lyckas."d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-04-06 19:56:05 följande:div>Som jag förstår det (hedman får rätta om det blir fel) så menas att ens beteende uppkommer inte enbart pg en diagnos, man har alltid det fria valet och den egna personligheten. Däremot kan en del diagnoser göra att man i större utsträckning riskerar att utveckla vissa beteenden eller hamna i vissa situationer. Jämför tex de här båda meningarna:
"Jag kommer ofta sent för jag har ADHD"
och
"Jag har svårt med tidsuppfattningen vilket hör ihop med min ADHD-diagnos, men jag gör så gott jag kan och försöker verkligen komma i tid."
dth="15" height="15">div>Precis
Vi hade samma diskussion i en av våra grupper förra veckan. Vad sårbarhet egentligen är. Många ser just sin ADHD som en direkt orsak till att man hamnar i problemsituationer och aldrig får till det. Men syftet med ex. behandlingen vi diskuterar är att just inse att man kan få kontroll över sina symtom och se dem som just sårbarhetsfaktorer som gör det lättare att riskera att hamna i problemsituationer.
Att se det som orsak är väldigt stigmatiserande då man lätt hamnar i en skuld och misslyckandecirkel över att aldrig lyckas. -
<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-04-07 02:02:49 följande:div>"Den fria viljan existerar inte eftersom allt har en orsak och jag inte kan styra över orsakerna.
Min vilja måste ju också ha orsakats av något." eller något sådant var det någon som sa.
Men jag är för trött för att utveckla och gå in i diskussion. En annan gång kanske.div>Det du citerar är exakt vad många med ADHD tänker. ADHDn har tagit över ens vilja och motivation men målet är ju att vända på det hela och ta kontrollen över ADHD. Det går ju bevisligen, men är en process som ofta är svår att genomgå ensam. -
<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-04-07 08:23:22 följande:div>Det du citerar är exakt vad många med ADHD tänker. ADHDn har tagit över ens vilja och motivation men målet är ju att vända på det hela och ta kontrollen över ADHD. Det går ju bevisligen, men är en process som ofta är svår att genomgå ensam.div>Håller med och ditt tidigare inlägg. Är ny i ADD/ADHD problematiken men jobbat med samma problem med min bipolaritet. Och det är viktigt att försöka nöta in det tänket, just för att inte hamna i en ond cirkel.
Man har diagnosen.
Finns problem som följer med diagnosen.
Men man måste angripa och försöka lösa problemen istället för att se diagnosen som svar på problemen.
Oj så luddigt, men jag har bara hunnit få en kopp kaffe änder="0" alt="Flört">
-
Är inne och läser lite då och då här. Har kommit så lå ngt att jag tagit upp det med min sjukgymnast och läkare på psyk. Dom verkar iof. måttligt tro att det kan ligga diagnos bakom men kommer pusha för att dom ska gå vidare med detta. Läkaren ville inte ändra min medicinering heller (tar Sertralin) fast jag har sån otrolig kvällsångest, vill bara krypa ur skinnet och försvinna. Tyckte jag skulle ta oxacand också inför kvällen plus att jag då även tar teralen för att sova men känns lagom roande att proppa i mig massa olika piller för att klara sig genom.
Känns som allt står still just nu i alla fall vilket känns lite frustrerande. Ovanpå det är mitt minne helt otroligt dåligt, glömt flera viktiga saker dessa dagarna och blir så less på mig själv. Att sen förklara sig för andra är inte det lättaste heller.
Ursäkta gnället idag, hoppas kunna komma med lite mer posetivt nästa gång.