ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">cii skrev 2011-04-01 19:49:52 följande:div>Hmmm. Tankeställare..div>Ok d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

Lite (flertalet) pusselbitar som trillar inom samma kategori dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Intressant! (finns kanske hopp för den hopplöse!)

Jag har ätit strattera i två veckor nu o har inte gjort min utredning än... Så det är nog olika beroende på vart man gör sin utredning..

<div class="quote"><div class="quote-nick">Joppelina skrev 2011-04-01 11:19:26 följande:div>Citerade en av dina inlägg strulmaja, men var i samma sits som dej. Misstänkt,trolig diagnos.
ADD. Det som fattades var en ofullständig anamnes för mej. Varken jag eller min mamma mindes nog många saker tydligen som kunde tyda på en ADD. Men i och med att jag är 47 år så är det något jag anser att läkaren borde haft i åtanke.

Men jag fick efter mycket eget argumenterande och en samtalsterapeut som var mycket insatt i mina dagliga situation så fick jag börja medicinera. Men utredningen gjordes och det var förrutom ofullständig anamnes klart att jag har ADD så jag fick börja medicinera.

Att någon får börja testa medicin utan en utredning låter knappast troligt inte heller att endast en psykolog är ansvarig för utredningen låter också väldigt konstigt.

Men stå på er, medicinen har efter bara 3 månader förändrat mitt liv.div>Tack för svar. Jag är kluven till medicinering. Inte det att jag inte vill testa, det kommer jag att göra. Men om jag börja nu kanske utredningen blir missvisande och det vill jag ju inte. Å andra sidan är det jävligt påfrestande att gå runt såhär och må apa. Jag skulle inte påstå att jag mår psykiskt dåligt, att jag är deprimerad men självförtroendet har nått botten och det och alla mina tillkortakommanden tär både på mig och mina relationer, inte minst den till min sambo. Så, om jag inte få börja medicinera med te.x concerta tycker jag att man kunde erbjudit mig något humörstabiliserande, NÅNTING, i väntan på att utredningen ska bli klar. För det kan inte vara meningen att man ska må såhär, ha det såhär. Jag orkar snart inte med mig själv mer, orkar inte ta mig an vardagens alla ansträngningar bara för att misslyckas om och om igen.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Morhoppan) skrev 2011-04-01 22:23:11 följande:div>Jag har ätit strattera i två veckor nu o har inte gjort min utredning än... Så det är nog olika beroende på vart man gör sin utredning..div>Hjälper den dig?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Morhoppan) skrev 2011-04-01 22:23:11 följande:div>Jag har ätit strattera i två veckor nu o har inte gjort min utredning än... Så det är nog olika beroende på vart man gör sin utredning..div>Men strattera är inte centralstimulerande som ritalina och concerta tex. Så kanske därför.?<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-04-03 23:27:47 följande:div>Tack för svar. Jag är kluven till medicinering. Inte det att jag inte vill testa, det kommer jag att göra. Men om jag börja nu kanske utredningen blir missvisande och det vill jag ju inte. Å andra sidan är det jävligt påfrestande att gå runt såhär och må apa. Jag skulle inte påstå att jag mår psykiskt dåligt, att jag är deprimerad men självförtroendet har nått botten och det och alla mina tillkortakommanden tär både på mig och mina relationer, inte minst den till min sambo. Så, om jag inte få börja medicinera med te.x concerta tycker jag att man kunde erbjudit mig något humörstabiliserande, NÅNTING, i väntan på att utredningen ska bli klar. För det kan inte vara meningen att man ska må såhär, ha det såhär. Jag orkar snart inte med mig själv mer, orkar inte ta mig an vardagens alla ansträngningar bara för att misslyckas om och om igen.div>Det är väl samma orsak att inte läkaren inte skriver ut något stabiliserande. Att det kan påverka utredningen menar jag. Själv har jag haft diagnos bipolär 1 i många år och därför haft medicinering under lång tid innan utredningen.

*Men jag förstår hur himla jobbigt det är. Haft många tunga år innan man hittat mej rätt medicinering. Jag har också varit väldigt klyven till medicinering, Så det tog tid innan jag gav med mej att försöka. Men medicineringen har gjort att jag på ett annat sätt kan hjälpa mej själv.

Men visst kan man beroende på grad av problem klara sej utan en speciell ADHD/ADD medicin om man hittar ett bra sätt att klara av svårigheterna.

Allt är så individuellt så det är stört omöjligt att veta hur man ska göra när frågan om medicinering eller inte kommer upp.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-04-01 10:28:55 följande:div>Hur menar du nu? Att man kan få diagnos ADHD utan genomgången utredning? Jag vägras ju t.o.m medicin för att jag inte har ngn diagnos, än.div>Ja du kan få diagnos utan 'utredning'. Det finns som sagt inga hinder för att du måste genomgå utredning för att få diagnosen ADHD. Det räcker med en klinisk bedömning. Det finns heller inga direkta hinder mot att sätta in medicinering, alltså påbörja behandling, innan diagnos är fastställd. Det är upp till utredare/bedömare (om legitimerad) och deras eget ansvar att fastställa om vilken ordning som är lämpligast. Sen finns det guider och andra styrdokument som en hjälp i utredningen, men inget krav.

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-04-04 08:30:00 följande:div>Ja du kan få diagnos utan 'utredning'. Det finns som sagt inga hinder för att du måste genomgå utredning för att få diagnosen ADHD. Det räcker med en klinisk bedömning. Det finns heller inga direkta hinder mot att sätta in medicinering, alltså påbörja behandling, innan diagnos är fastställd. Det är upp till utredare/bedömare (om legitimerad) och deras eget ansvar att fastställa om vilken ordning som är lämpligast. Sen finns det guider och andra styrdokument som en hjälp i utredningen, men inget krav.div>Om detta stämmer så tänker jag ta upp det med läkaren imorgon.

En sak dock. Om man sätter in medicin innan diagnosen är fastställd, kan inte testningen bli missvisande då? Eller menar du insättning av medicin efter endast en klinisk bedömning där man bestämt sig för att inte gå vidare med screening etc?

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-04-03 23:29:10 följande:div>Hjälper den dig?div>Ja lite hjälp blir jag av den men den har inte börjat verka fullt ut ännu. Håller på o trappar upp i dos, är nu uppe i 54mg . Vaknar tidigt o känner mig utvilad o det har jag aldrig varit förut, har kunnat sova halva dagen..
Vill göra nåt o gör faktiskt nåt! Som att gå morgonpromenad eller dyl.
Tycker nog jag fått lite bättre tålamod oxå.
Hopas på att märka fler positiva saker när den verkar fullt ut, har tyvärr en del biverkningar men inte så jag inte kan hantera det iaf. Har hört om många som slutat med Strattera pga biverkningarna...
Ska efter diagnos få börja med Conserta.
O jag är inte rädd för att det ska påverka min utredning, va det risken så skulle man inte få medicin innan... O utredningen är så mycket mer än bara vem man är idag.. Man utreder ju hela ens barndom=)

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Morhoppan) skrev 2011-04-04 10:51:34 följande:div>Ja lite hjälp blir jag av den men den har inte börjat verka fullt ut ännu. Håller på o trappar upp i dos, är nu uppe i 54mg . Vaknar tidigt o känner mig utvilad o det har jag aldrig varit förut, har kunnat sova halva dagen..
Vill göra nåt o gör faktiskt nåt! Som att gå morgonpromenad eller dyl.
Tycker nog jag fått lite bättre tålamod oxå.
Hopas på att märka fler positiva saker när den verkar fullt ut, har tyvärr en del biverkningar men inte så jag inte kan hantera det iaf. Har hört om många som slutat med Strattera pga biverkningarna...
Ska efter diagnos få börja med Conserta.
O jag är inte rädd för att det ska påverka min utredning, va det risken så skulle man inte få medicin innan... O utredningen är så mycket mer än bara vem man är idag.. Man utreder ju hela ens barndom=)div>Jag blir så glad när jag läser om dina och andras berättelser om hur ni blivit hjälpta av medicinen. Du anar inte hur mycket jag önskar att jag själv fick den hjälpen.

Angående missvisande testning och det jag skrev om. De tester jag tänker blir missvisande om man är under medicinering är främst de datoriserade testerna. Frågeformulären har jag redan fyllt i, så den biten är redan avklarad. Om jag skulle svarat annorlunda på vissa frågor med te.x concerta vet jag inte. Då skulle jag fått svara utifrån hur jag var innan medicinering då, att jag är oförmögen till att organisera och strukturera etc. Men testerna på datorn som vissa får göra-det vore konstigt om resultaten där inte blev annorlunda med medicin. Det kanske är oviktigt, vad vet jag. Men någon anledning måste det väl finnas till varför vissa vårdinstanser vägra sätta in medicin innan diagnos.