ADD symptom hos vuxna

Hej!

Jag har några frågor.

Är närstående till en person som jag känner har problem.

Glömmer saker, tappar saker, otroligt klumpig,nervös/stirrig/orolig, sömnsvårigheter, alltid trött och hängig, måste röra på sig hela tiden tex jogga innan läggdags...upp mitt i natten och göra armhävningar, pratar osammanhängande och jag får ett förvirrat intryck. Svårt att ta egna beslut...svårt att ha tråkig...

osv osv..

VAD kan jag göra? 
 

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-04-04 15:18:47 följande:div>Japp! dth="15" height="15"> Något du har erfarenhet av? Jag tycker det verkar väldigt bra upplagt!div>Ja det är samma vi kör på vår mottagning. Första evidensbaserade terapin för personer med ADHD. Mycket välstrukturerad och innehållsrik. Dock hänger mycket på gruppledarna. Hoppas du trivs.

<div class="quote"><div class="quote-nick">psyko II skrev 2011-04-04 18:32:42 följande:div>Hedmanpazio Kan testerna bero lite på hur gammal man är? Jag kommer inte i håg om när jag var liten, inte mina föräldrar heller, det är 40 år sen så hur hanterar dom det när nu uppväxten/barndomen är så avgörande i utredningen?div>Då är det väldigt svårt att sätta diagnos, eftersom ett av kriterierna är just att symtomen måste funnits innan 7 års ålder. För om man inte kan bekräfta att det funnits så tidigt, kan symtomen mycket väl bero på helt andra saker som personlighetsstörning som borderline, bipolär sjukdom eller andra förstämningssyndrom, andra utvecklingsrelaterade funktionshinder, dyslexi, anknytningsrubbningar eller till och med somatiska sjukdomar som tillkommit med åren. Vet dock att det finns vissa som får diagnos ändå utifrån klinisk bedömning, men det är upp till varje legitimerad utredares eget ansvar att avgöra det.

Testerna tar hänsyn till din ålder genom normer. Ditt resultat jämförs alltid mot din åldersgrupp.

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-04-04 11:04:29 följande:div>För det första är det jag precis skrev de formella bestämmelserna, inte hur det ser ut i verkligheten. Många läkare/psykologer tycker olika men man håller på att mer och mer gå mot ordentliga utredningar vid neuropsykiatriska frågeställningar. Det finns dock de som fortfarande tycker att en klinisk bedömning räcker och således sätter in medicinering, av tidsskäl, eller att de anser att den kliniska bedömningen räcker, eller av ren lathet (hoppas inte denna anledning är allt för förekommande).

Sätter man in medicinering innan en utredning kan man inte påbörja utredning nej.. eftersom det lindrar symtomen och utredningen blir värdelöst missvisande.

Screening görs i stort sett alltid som en del i den kliniska bedömningen. Den psykiatriker idag som sätter neuropsykiatrisk diagnos efter ett 45 minuters samtal utan någon form av självskattning eller dyl. (screening) är nog enligt egen åsikt, antingen privatpraktiserande, extremt duktig(?!), extremt säker på diagnos, eller bara inkompetent der="0" alt="Foten i munnen">.div>Tusen tack för svar!

Jag har alltid undrat varför det skiljer sig så beroende på i vilken kommun man bor, vilken vårdinstans man vänder sig till etc. Är det så svårt att sätta upp som en mall som alla vårdgivare sedan följer? Det borde vara det mest rättvisa och minst förvirrande för samtliga inblandade. Som det ser ut idag känns det lite som ett lotteri och man vet aldrig vad man kan förvänta sig. Man ska vara glad och tacksam om man får hjälp överhuvudtaget känns det som, något jag tycker är fel. Men men... 

Ang screening och missvisande resultat. Jag kan säga om så att jag skulle då inte kunna ta ett sådant resultat eller en diagnos på allvar utan att ha genomgått en rejäl och uttömmande utredning. Ett samtal på 45 min kan omöjligt ge en full och rättvis bild. Säkert kan man (som dom gjort i mitt fall också) få något hum om vad som är "fel", åt vilket håll det lutar men jag anser att det krävs mer än ett eller två samtal för att sätta diagnos och det är inte annat än tragiskt (enligt mig) att få fastställd diagnos efter endast en klinisk bedömning.  

Men HJÄLP.......

Jag som har fått diagnoserna borderline ("frisk" från det nu dock) och GAD..... men nästan allt som skrivs om ADD stämmer ju in på mig...

Vad gör jag nu???

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-04-05 09:16:59 följande:div>Tusen tack för svar!

Jag har alltid undrat varför det skiljer sig så beroende på i vilken kommun man bor, vilken vårdinstans man vänder sig till etc. Är det så svårt att sätta upp som en mall som alla vårdgivare sedan följer? Det borde vara det mest rättvisa och minst förvirrande för samtliga inblandade. Som det ser ut idag känns det lite som ett lotteri och man vet aldrig vad man kan förvänta sig. Man ska vara glad och tacksam om man får hjälp överhuvudtaget känns det som, något jag tycker är fel. Men men... 

Ang screening och missvisande resultat. Jag kan säga om så att jag skulle då inte kunna ta ett sådant resultat eller en diagnos på allvar utan att ha genomgått en rejäl och uttömmande utredning. Ett samtal på 45 min kan omöjligt ge en full och rättvis bild. Säkert kan man (som dom gjort i mitt fall också) få något hum om vad som är "fel", åt vilket håll det lutar men jag anser att det krävs mer än ett eller två samtal för att sätta diagnos och det är inte annat än tragiskt (enligt mig) att få fastställd diagnos efter endast en klinisk bedömning.  div>nu blir jag nyfiken ,diagnos efter 45 min är det ingen som skrivit om här i tråden eller tänker du på något annat?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (funderar) skrev 2011-04-05 09:36:43 följande:div>nu blir jag nyfiken ,diagnos efter 45 min är det ingen som skrivit om här i tråden eller tänker du på något annat?div>Nähe då har jag väl missuppfattat bl.a Hedmanpazios inlägg då.

Jag menade bara att det förekommer, men det är inte vanligt att man får alla möjliga diagnoser idag efter endast ett samtal, men det varierar enormt mellan psykiatrikerna. De flesta jag känner till behöver dock flera bedömningssamtal + ev. utredning innan de sätter.

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-04-05 09:55:30 följande:div>Jag menade bara att det förekommer, men det är inte vanligt att man får alla möjliga diagnoser idag efter endast ett samtal, men det varierar enormt mellan psykiatrikerna. De flesta jag känner till behöver dock flera bedömningssamtal + ev. utredning innan de sätter.div>Jo det var ju så jag förstod det, att det förekommer men tack och lov inte så ofta.

Om ni börjar oroa er för en sak, kan ni släppa det till slut eller blir oron värre om det inte konstaterats att det inte är någon fara?