ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (sambo) skrev 2011-06-11 20:50:55 följande:div>Vill bara dela med mig av en sida jag hittade igår. Har inte tittat så mycket på själva sidan, men de har ett virtuellt test som jag tyckte var tydligt och med bra exempel (dock på engelska):
dd.com/virtual-doctor" target="_blank">totallyadd.com/virtual-doctor
Sambon fick göra det igår. dth="15" height="15">div>Hehe! Jag gjorde testet och fick 9/9! Det var roligt när han förtydligade frågorna. Kände ju igen mig! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Utreds ju fortfarande...(tycker det tar alldles för lång tid, för glest mellan tiderna då jag ska dit) men ju mer jag har läst och pratat med andra så vet jag ju att jag har ADHD. Det är bisarrt att folk har tydligen påpekat det tidigare för mig att dom funderade på om inte jag hade ADHD eftersom jag är så j*vla hyperaktiv, men då ville jag inte kännas vid det. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div class="quote"><div class="quote-nick">Tinasnurr skrev 2011-06-10 22:38:25 följande:div>Tack!de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">
Ja, det verkar ändå vara en del här som har tvivlat till och från men sen har det ändå visat sej att dom hade rätt. Måste kännas skönt för dej att ha fått din diagnos, då har du ju något att utgå ifrån.
Den här ovissheten är jobbig...div>Jag tycker ovissheten är extremt jobbig.

Känner igen mig! Fick diagnos förra året: ADD, AS och Bipolär. Tufft!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (sambo) skrev 2011-06-12 10:44:49 följande:div>Min sambo ska till läkare imorgon, vet inte helt vad som ska ske då, men en kontakt som jag går hos på samma ställe (för andra problem alltså) sa att det är läkaren som sammanställer allt och meddelar honom om han ska utredas. Så då får han väl besked imorgon om han ska utredas, hopppas jag!div>Idag var så min sambo till läkare, och fick beskedet att han INTE ska utredas för ADD, utan för Aspbergers! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Samt nåt med personlighetsstörning som han inte mindes helt. Både han och jag känner fortfarande att ADD stämmer så väl, så det känns rätt märkligt.. Men jag tror inte Aspbergers är omöjligt i tillägg. Men kommer de upptäcka ADD under utredningen om han även skulle ha det? Eller är det kört nu om han inte står på sig och även begär ADD-utredning? Beslutet om vad han ska utredas för baseras ju bara på ett samtal med en psykolog-kandidat, samt ett besök där han fyllde i massa formulär. Och fylla i formulär är ingen höjdare om man har dyslexi, och om han nu även skulle ha ADD. Hans koncentration är inte alltid så bra, och han kastar om ord osv så han läser ofta fel eller tolkar saker fel..

<div class="quote"><div class="quote-nick">Tinasnurr skrev 2011-06-12 12:18:49 följande:div>Det jag funderar över när det gäller medicin är vad den hjälper för (eller mot).

Fungerar du bättre i vardagen när du äter medicin?

Har du bättre koll på saker osv? div>Jag får mer energi samtidigt som jag känner mig mer lugn, mer samlad. Utan medicin är ju både känslolivet och tankarna väldigt spretiga och snabba men med medicin är det som om någon skruvat ner hastigheten. Bruset i skallen är borta vilket gör att jag somnar fortare på kvällarna och vaknar mer utvilad. Med medicin finns det ju inte lika många tankar i huvudet som distraherar så det är enklare att fokusera på en eller två saker i taget. Så ja, medicinen är helt klart en hjälp men den är inte allt. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (sambo) skrev 2011-06-13 14:00:00 följande:div>Idag var så min sambo till läkare, och fick beskedet att han INTE ska utredas för ADD, utan för Aspbergers! dth="15" height="15"> Samt nåt med personlighetsstörning som han inte mindes helt. Både han och jag känner fortfarande att ADD stämmer så väl, så det känns rätt märkligt.. Men jag tror inte Aspbergers är omöjligt i tillägg. Men kommer de upptäcka ADD under utredningen om han även skulle ha det? Eller är det kört nu om han inte står på sig och även begär ADD-utredning? Beslutet om vad han ska utredas för baseras ju bara på ett samtal med en psykolog-kandidat, samt ett besök där han fyllde i massa formulär. Och fylla i formulär är ingen höjdare om man har dyslexi, och om han nu även skulle ha ADD. Hans koncentration är inte alltid så bra, och han kastar om ord osv så han läser ofta fel eller tolkar saker fel..div>Jag har ingen aning om hur en utredning för Asperger går till och hur mycket den skiljer sig från en ADHD/ADD-utredning. Men det här med personlighetsstörningar ger jag inte mycket för. Nu är ju inte jag någon expert men jag tror snarare det är en asperger och möjligen då ADD-diagnos som ligger i botten. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Tinasnurr skrev 2011-06-12 12:18:49 följande:div>Det jag funderar över när det gäller medicin är vad den hjälper för (eller mot).

Fungerar du bättre i vardagen när du äter medicin?

Har du bättre koll på saker osv? div>Jag började medicinera vid årsskiftet. Kände ganska direkt ett annat lugn än jag kännt på länge. Kunde koncentrera och fokusera mej bättre på många saker. Däremot så uteblev den form av "startmotor" jag önskat mej.

Sen efter 3 månader så ökades medicinen mot det dubbla och då kände jag efter två veckor att jag fick en helt annan energi. Men ändå ett lugn och kunde utan stress och ångest innan ta itu med saker som förrut kändes som oövervinnerliga.

Sen alla dessa tankar som snurrat runt i huvet utan sammankoppling. jag brukar beskriva dom som en massa ihoptrasslade garnnystan med en massa lösa trådar. Nu känns det som fler och fler trådar knyts ihop.

Nu när jag snart tagit medicinen i ett halvår så har jag ändå en liten bit kvar känns det som. En ev ökning innan medicinen är rätt inställd kan vara aktuell.

Andra saker som hänt,, efter medicineringen, men som jag av egen kraft kunnat ta itu med är att till slut jobba med mitt dåliga samvete. Att jag inte är slarvig och lat. Att jag i mitt röriga och kaotiska liv inte ska skuldlägga mej för hårt.

Självförtroendet är bättre då jag känner att jag börjar få ordning på en del bitar i livet. Hoppas kunna knyta ihop påsen så småningom helt.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-06-14 09:45:26 följande:div>Jag har ingen aning om hur en utredning för Asperger går till och hur mycket den skiljer sig från en ADHD/ADD-utredning. Men det här med personlighetsstörningar ger jag inte mycket för. Nu är ju inte jag någon expert men jag tror snarare det är en asperger och möjligen då ADD-diagnos som ligger i botten. div>Jag har läst lite mer nu och det finns ju visst många möjliga Asperger-symptom som är väldigt lika de vid ADD. T ex kan uppmärksamhetsproblem, inlärningssvårigheter, trötthet m.m ingå även vid asperger. Så då kan det ju vara "bara" det han har ändå, tror jag. Men sen läste jag även att man vid aspergerutredning bl a gör uppmärksamhetsutredning, så jag tror att det kommer fram om han även skulle ha ADD. Speciellt då det verkar vanligt att ha både och, så borde de ju vara observanta på det..

Glömde säga att jag inte heller vet vad det skulle vara för någon personlighetsstörning han skulle ha. Har skummat igenom de vanligaste men hittar inget som stämmer alls.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (sambo) skrev 2011-06-14 12:49:30 följande:div>Jag har läst lite mer nu och det finns ju visst många möjliga Asperger-symptom som är väldigt lika de vid ADD. T ex kan uppmärksamhetsproblem, inlärningssvårigheter, trötthet m.m ingå även vid asperger. Så då kan det ju vara "bara" det han har ändå, tror jag. Men sen läste jag även att man vid aspergerutredning bl a gör uppmärksamhetsutredning, så jag tror att det kommer fram om han även skulle ha ADD. Speciellt då det verkar vanligt att ha både och, så borde de ju vara observanta på det..div>Javisst är det så. Ibland är det svårt att skilja alla dessa diagnoser åt. Men det är ju inte vårt jobb heller, utan läkarens och jag hoppas dom kommer fram till rätt diagnos för din sambo och att han därefter får rätt sorts hjälp och ev medicin. <div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (sambo) skrev 2011-06-14 13:21:34 följande:div>Glömde säga att jag inte heller vet vad det skulle vara för någon personlighetsstörning han skulle ha. Har skummat igenom de vanligaste men hittar inget som stämmer alls.div>Jag tror snarare det som verkar vara en personlighetsstörning är symtom på obehandlad eller snarare oupptäckt Asperger (och möjligen då ADD) som din sambo nog farit väldigt illa av och som kanske präglat dels hur han ser på sig själv men även omvärlden. Tycker det är så onödigt när läkarna drar upp och slänger personlighetsstörningar i ansiktet på en innan utredningen ens är färdig. Bara ordet "personlighetsstörning" är ju hemskt och vidrigt och fruktansvärt nedslående. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-06-14 13:35:13 följande:div>Javisst är det så. Ibland är det svårt att skilja alla dessa diagnoser åt. Men det är ju inte vårt jobb heller, utan läkarens och jag hoppas dom kommer fram till rätt diagnos för din sambo och att han därefter får rätt sorts hjälp och ev medicin. <div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (sambo) skrev 2011-06-14 13:21:34 följande:div>Glömde säga att jag inte heller vet vad det skulle vara för någon personlighetsstörning han skulle ha. Har skummat igenom de vanligaste men hittar inget som stämmer alls.div>Jag tror snarare det som verkar vara en personlighetsstörning är symtom på obehandlad eller snarare oupptäckt Asperger (och möjligen då ADD) som din sambo nog farit väldigt illa av och som kanske präglat dels hur han ser på sig själv men även omvärlden. Tycker det är så onödigt när läkarna drar upp och slänger personlighetsstörningar i ansiktet på en innan utredningen ens är färdig. Bara ordet "personlighetsstörning" är ju hemskt och vidrigt och fruktansvärt nedslående. div>Jag vet, min sambo tyckte nog inte alls att det lät kul. Fast han tyckte nog inte det var så kul att få veta att han kanske har asperger heller, även om han nu inte vet så mycket om det. Trist nog så såg vi för ett tag sedan filmen "I rymden finns inga känslor" och min sambo tycker nog inte det känns så roligt att "vara som han i filmen". Men det verkar inte som att folk med asperger känner igen sig i den filmen, det är nog rätt extremt som sagt.

Men jag känner mig lättad över detta, nu kan jag förstå varför han reagerar så och så, eller gör så och så. Jag ska definitivt inte bli lika irriterad eller ta åt mig personligen när han struntar i hushållssysslorna, inte ser att dottern behöver tvätta ansiktet, inte förstår vad jag antyder trots att JAG tycker att "han borde väl förstå att...". Nu vet jag att om han har AS så behöver jag vara övertydlig, inte insinuera saker, inte antyda, utan SÄGA vad jag menar. Och sen andra lösningar som t ex scheman. Kanske att det står på schemat att han tar ut soporna varje onsdag oavsett om det behövs eller ej (för han kan absolut inte se att soppåsen är full). Ja sådana saker. Och det finns tydligen mycket hjälp att få via habilitering om man har problem inom autismspektrumet.