ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Karolina) skrev 2012-01-16 22:37:47 följande:div>Jag har misstänkt i många år att jag har ADHD/ADD, men jag gör vad jag kan för att dölja mina problem. Jag tycker att jag har blivit bättre med åren. Mitt jobb har tvingat mig att lära mig att stå ut bättre med ljud, jag har tränat upp min simultanförmåga och jag hanterar stress väldigt mycket bättre nu än för 15 år sedan. Men det brister fortfarande ibland på dessa områden.

Det jag lider mest av fortfarande är att jag är så disträ och tankspridd. Men många andra punkter har jag stora problem med också. Som lång startsträcka, jobbar bäst med tidspress, impulsiv och obeständig, sömnproblem, tidsoptimist (men kommer i tid till jobbet).

Har ni några tips om hur jag ska klara mig bättre i livet? Just nu är jag lite deppig över alla mina brister. Jag tar gärna emot tips som fungerar.

Är mamma till en treåring och en ettåring.div>Hej! Tja, bli utredd och få hjälp av proffs som har bra verktyg du kan använda dig av för att underlätta. Sedan hjälper ju medicin väldigt många, men det är ju upp till var och en hur man ställer sig till det. :)<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Kim) skrev 2012-01-17 11:23:25 följande:div>En sak jag snöat in på... meditation och mindfulness. Oavsett om man har adhd/add så visar forskning på mycket stora förbättringar i koncentration, ångestnivå och depressioner.
Jag har läst en bok om mindfulness och försökt använda mig av teknikerna i två veckor nu. Har även gjort djupavslappnande övningar varje dag... och jag känner redan en stor skillnad i mitt humör och i koncentrationen.
Själv tror jag att det är "botemedlet" för många psykiatriska sjukdomar. Jag tror att vad vi i västvärlden saknar är stillhet, att bara vara utan att döma. Jag är helt övertygad om det.
Så det är ett hett tips, testa. Finns verkligen ingenting att förlora.div>

Jag har varit hos min läkare på vårdcentralen och har med största sannolikhet add med svåra svårigheter i vardagen. Jag skall vidare till en psykiatriker så fort det finns tider men det är tydligen lite dåligt med det här i göteborg. Ssåååå skönt att det inte bara va nått jag inbillade mig!

Härligt! Det är så grymt skönt att få bekräftat att man inte inbillar sig! Har varit hos läkaren idag och han skulle sätta diagnos idag. som jag fattat det blir det adhd av sorten uppmärksamhet-impulsivitet. som typ inte finns? kanske var det han menade med att jag är ovanlig. Den 2 febr

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Dumma mobil.. den 2e februari är det infomöte om medicinen och sedan dagen efter ska jag börja med ritalin. Herregud vad nervös jag är. Dör om jag tillhör de 20% som inte blir hjälpta

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Jag längtar till 26januari då jag får veta hur allt blir med utredning osv.
förundersökning eller va de kallas visa starkt på både ADHD och autism... dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Och min son som e 3 e diagnostiserad med autismliknande tillstånd...    

någon som har läst flickor med ad/hd, kathleen nadeau? är det nåt att ha?

Det mesta i listan stämmer bra eller mycket bra in på mig! Men som jag förstått kan man inte få add-diagnos som vuxen om man inte haft några problem som barn?

Iofs, när man bodde hemma hade jag någon som såg till att det stod mat på bordet, som tvättade och städade och hade lite koll på hur det gick i skolan. Jag har alltid varit ett lugnt och välskött barn och var ambitös i skolan med bra betyg. Det enda från barndomen som kanske hänger ihop med add var väl att jag alltid var (och är) fruktansvärt morgontrött och att jag ständigt hade totalt kaos i mitt rum.

Det jag nu alltså undrar är om add kan hållas i schack när man har föräldrar som står för ordningen, men att funktionshindret kan ge sig till uttryck när man lämnar boet för att klara sig själv?

Idag håller min pojkvän mig något så när på rätt spår vad gäller vardagssysslor, men bland annat mina universitetsstudier blir lidande av att jag aldrig kommer igång med plugget förrän det är för sent. Jag får nästan alltid göra omtenta, trots att jag vet att jag skulle ha klarat den första om jag bara pluggat tidigare. Jag måste få till en förändring! Antingen är det add jag har eller så är det bara så att jag delar symptomen med de som har add..? Jag har funderat på att gå i psykoterapi , men sen dök tanken om eventuellt add upp... Någon förändring måste jag iaf få till. Jag vill inte ha det så här längre. Jag känner ju att jag har kapacitet till så mycket mer...jag kommer bara inte åt den.

<div class="quote" data-id="63131620"><div class="quote-nick">Anonym (annie) skrev 2012-01-20 22:21:39 följande:div>Det mesta i listan stämmer bra eller mycket bra in på mig! Men som jag förstått kan man inte få add-diagnos som vuxen om man inte haft några problem som barn?

Iofs, när man bodde hemma hade jag någon som såg till att det stod mat på bordet, som tvättade och städade och hade lite koll på hur det gick i skolan. Jag har alltid varit ett lugnt och välskött barn och var ambitös i skolan med bra betyg. Det enda från barndomen som kanske hänger ihop med add var väl att jag alltid var (och är) fruktansvärt morgontrött och att jag ständigt hade totalt kaos i mitt rum.

Det jag nu alltså undrar är om add kan hållas i schack när man har föräldrar som står för ordningen, men att funktionshindret kan ge sig till uttryck när man lämnar boet för att klara sig själv?

Idag håller min pojkvän mig något så när på rätt spår vad gäller vardagssysslor, men bland annat mina universitetsstudier blir lidande av att jag aldrig kommer igång med plugget förrän det är för sent. Jag får nästan alltid göra omtenta, trots att jag vet att jag skulle ha klarat den första om jag bara pluggat tidigare. Jag måste få till en förändring! Antingen är det add jag har eller så är det bara så att jag delar symptomen med de som har add..? Jag har funderat på att gå i psykoterapi , men sen dök tanken om eventuellt add upp... Någon förändring måste jag iaf få till. Jag vill inte ha det så här längre. Jag känner ju att jag har kapacitet till så mycket mer...jag kommer bara inte åt den.div>Kort svarat; Ja. Ett skyddsnät och hög begåvning mörkar gärna symptomen (hos flickor oftare) och man kanske inte uppmärksammas som problematisk. Däremot så tror jag att alla vi, som ändå klarat oss hyfsat som små, har klarat gymnasie och efterföljande studier sämre, och också alltid haft en känsla av utanförskap sen barnsben.

(rätta mig gärna någon, om jag har fel, är bara den uppfattningen jag fått här i tråden. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">)<div id="forummessagefooter">http://mojomeravdetgoda.blogspot.com/div>

<div class="quote" data-id="63131986"><div class="quote-nick">Stövelkatten skrev 2012-01-20 22:40:28 följande:div>Kort svarat; Ja. Ett skyddsnät och hög begåvning mörkar gärna symptomen (hos flickor oftare) och man kanske inte uppmärksammas som problematisk. Däremot så tror jag att alla vi, som ändå klarat oss hyfsat som små, har klarat gymnasie och efterföljande studier sämre, och också alltid haft en känsla av utanförskap sen barnsben.

(rätta mig gärna någon, om jag har fel, är bara den uppfattningen jag fått här i tråden. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">)div>Håller helt med! Jag hade kaos i rummet också och var väldigt lugn och "snäll". Hela grundskolan gick jättebra och det mesta av högstadiet också. Men har aldrig läst en läxa. Hade jag pluggat hade jag säkert gått ut med högsta betyg. Men det var tråkigt att göra läxor ju. Såklart. Jag fick verkligen tänka efter innan jag kom fram till att jag dagdrömde väldigt mycket, och satt och klottrade i böcker på lektionerna istället för att lyssna på lärarna och så.

Gymnasiet gick åt skogen och jag har försökt läsa in det under tio år nu.<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>