ADD symptom hos vuxna

Tack för ditt svar!

Jag studerade på högskola ett och ett halvt år när jag fortfarande bodde hemma, då funkade det fint! Men när jag flyttade till egen lägenhet och började läsa ett basår på komvux så gick det inte alls nåt vidare. Hade lite annat som också tyngde mig då iofs. Men idag, när jag läser på universitet igen, upplever jag mig inte som deprimerad (även om jag har upp och ner-dagar, som alla andra..), men jag är segstartad på i princip allt och skjuter upp i stort sett allt, både små och stora saker. Och som sagt, jag kan bocka för nästan allt på listan i början av tråden!

Jag tycker inte att jag "bara är lat". Jag orkar liksom inte komma igång. Men jag vill känna mig pigg, jag vill så gärna ha ordning och reda, jag vill ta itu med saker på en gång (istället för att våndas massor tills jag bara måste ta itu med det, eller gräma och förbanna mig när något passerade som jag aldrig tog tag i, att söka sommarjobb tex...) men det tar emot så att ändra sig. Det känns som jag sitter fast.

Ska man prova att kontakta sin vårdcentral och se vad de säger?

<div class="quote" data-id="63132195"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2012-01-20 22:52:19 följande:div>Håller helt med! Jag hade kaos i rummet också och var väldigt lugn och "snäll". Hela grundskolan gick jättebra och det mesta av högstadiet också. Men har aldrig läst en läxa. Hade jag pluggat hade jag säkert gått ut med högsta betyg. Men det var tråkigt att göra läxor ju. Såklart. Jag fick verkligen tänka efter innan jag kom fram till att jag dagdrömde väldigt mycket, och satt och klottrade i böcker på lektionerna istället för att lyssna på lärarna och så.

Gymnasiet gick åt skogen och jag har försökt läsa in det under tio år nu.div>Tack för ditt svar!

Det kanske finns en chans att det är add jag har? Tänk så himla skönt det vore att få ett svar på varför mitt liv ser ut som det gör. Jag vill ju så mycket mer än det här... Men det är inte så lätt som att bara "rycka sig i kragen" för mig. Tänk om man äntligen kunde få förklara (inte ursäkta) sig och visa att jag faktiskt inte är osnuten och lat..

<div class="quote" data-id="63132195"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2012-01-20 22:52:19 följande:div>Håller helt med! Jag hade kaos i rummet också och var väldigt lugn och "snäll". Hela grundskolan gick jättebra och det mesta av högstadiet också. Men har aldrig läst en läxa. Hade jag pluggat hade jag säkert gått ut med högsta betyg. Men det var tråkigt att göra läxor ju. Såklart. Jag fick verkligen tänka efter innan jag kom fram till att jag dagdrömde väldigt mycket, och satt och klottrade i böcker på lektionerna istället för att lyssna på lärarna och så.

Gymnasiet gick åt skogen och jag har försökt läsa in det under tio år nu.div>Tack för ditt svar!

Det kanske finns en chans att det är add jag har? Tänk så himla skönt det vore att få ett svar på varför mitt liv ser ut som det gör. Jag vill ju så mycket mer än det här... Men det är inte så lätt som att bara "rycka sig i kragen" för mig. Tänk om man äntligen kunde få förklara (inte ursäkta) sig och visa att jag faktiskt inte är osnuten och lat..

<div class="quote" data-id="63132389"><div class="quote-nick">Anonym (annie) skrev 2012-01-20 23:02:48 följande:div>Tack för ditt svar!

Det kanske finns en chans att det är add jag har? Tänk så himla skönt det vore att få ett svar på varför mitt liv ser ut som det gör. Jag vill ju så mycket mer än det här... Men det är inte så lätt som att bara "rycka sig i kragen" för mig. Tänk om man äntligen kunde få förklara (inte ursäkta) sig och visa att jag faktiskt inte är osnuten och lat..div>det är vad min diagnos blir i alla fall =) (håller på att utredas nu). ADD eller adhd med uppmärksamhets-nånting och impulsivitets-nånting ;)

Precis som du säger är det för mig. Det GÅR bara inte att komma loss och göra, fastnar totalt, och sitter istället och har ångest över det jag borde göra<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Jag fick diagnosen ADHD för snart 2 år sedan,  jag är född 1985, och jag känner igen mig i minst 90% av det ni har skrivit i listan.

<div class="quote" data-id="63132195"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2012-01-20 22:52:19 följande:div>Håller helt med! Jag hade kaos i rummet också och var väldigt lugn och "snäll". Hela grundskolan gick jättebra och det mesta av högstadiet också. Men har aldrig läst en läxa. Hade jag pluggat hade jag säkert gått ut med högsta betyg. Men det var tråkigt att göra läxor ju. Såklart. Jag fick verkligen tänka efter innan jag kom fram till att jag dagdrömde väldigt mycket, och satt och klottrade i böcker på lektionerna istället för att lyssna på lärarna och så.

Gymnasiet gick åt skogen och jag har försökt läsa in det under tio år nu.div>Det här med kaos i rummet har jag funderat en del över, alltså nu är inte jag så insatt i hur det fungerar med neurotypiska barn för jag känner inte så många sådana särskilt väl om jag ska vara ärlig, men blir det inte kaos i barnrum om inte vuxna ser till att det hålls rent och snyggt?

Mitt rum när jag var liten var ett bombnedslag, min garderob var totalt mayhem där inte gick å hitta nåt. I mina byrålådor låg mat som jag tagit i köket och sen "städat undan" ner i nån byrålåda som blev liggande halvårsvis och möglade (detta när jag gick på mellanstadiet alltså). Är det kaos? Eller helt normalt för att inte mina föräldrar städade i mitt rum?

Skolan funkade inte alls för mig, i lågstadiet hängde jag med hjälpligt och gjorde de uppgifter jag hade lust med, men i mellanstadiet sket det sig totalt. Läxor var jag nästan aldrig medveten om att jag hade. förrän de skulle lämnas in. "Vadå, det har ingen sagt till mig. Jag har inte hört nåt om några läxor!"

Urinprovet som skulle in till skolsyster som mamma sett till att jag gjort blev liggandes i ryggsäcken i månader, likaså ruttnande frukt och annat trevligt. Men inga läxböcker. Är det för att jag var ett "kaosigt" barn eller för att min mamma borde tagit mer ansvar för att saker och ting blev gjorda? Eller både och? Min mamma bar helt garanterat ADD förresten.

Känner igen mig i mycket utav de som stod i listan. Jag fick min diagnos 2007 men fick inte någon medicin förens 2011. Så nu har jag haft concerta sedan i sommras och jag mår så himla mycket bättre!

Tjena på er!

När jag läste listan så hajade jag till när jag läste det om kaffe, jag verkligen hivar i mig kaffe om dagarna !! Ja, men nu vet jag anledningen då hahaha dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

En annan sak jag har funderat på, är det nån som också har extremt känsligt luktsinne? Då menar jag inte att man är känslig för dofter utan menar att man känner dofter jättelång tid innan alla andra känner. Det händer jätteofta för mig nämligen och det är likadant för en kompis som misstänker att hon har ADD. Det tror dock inte jag men det är en annan femma dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Det kan utspela sig såhär= - Vad är det som luktar bränt här? Kollega/or = Nä jag känner inget?

Tio minuter senare =Kollega = - Ja nu känner jag, vad är det som luktar bränt?

Händer väldigt ofta. Så funderade (kanske knasigt jag vet :-P ) om det är nåt typiskt för ADD eftersom jag har den diagnosen dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Bara lite kul isåfall!

<div class="quote" data-id="63135863"><div class="quote-nick">elina87a skrev 2012-01-21 09:40:51 följande:div>Känner igen mig i mycket utav de som stod i listan. Jag fick min diagnos 2007 men fick inte någon medicin förens 2011. Så nu har jag haft concerta sedan i sommras och jag mår så himla mycket bättre!div>jag ska börja med medicin om ca två veckor, vad kan jag vänta mig? Vet inte alls hur det ska kännas liksom? Hoppas på att också må bättre!<div class="quote" data-id="63136292"><div class="quote-nick">Anonym (virrpanna) skrev 2012-01-21 10:18:53 följande:div>Tjena på er!

När jag läste listan så hajade jag till när jag läste det om kaffe, jag verkligen hivar i mig kaffe om dagarna !! Ja, men nu vet jag anledningen då hahaha dth="15" height="15">

En annan sak jag har funderat på, är det nån som också har extremt känsligt luktsinne? Då menar jag inte att man är känslig för dofter utan menar att man känner dofter jättelång tid innan alla andra känner. Det händer jätteofta för mig nämligen och det är likadant för en kompis som misstänker att hon har ADD. Det tror dock inte jag men det är en annan femma dth="15" height="15">

Det kan utspela sig såhär= - Vad är det som luktar bränt här? Kollega/or = Nä jag känner inget?

Tio minuter senare =Kollega = - Ja nu känner jag, vad är det som luktar bränt?

Händer väldigt ofta. Så funderade (kanske knasigt jag vet :-P ) om det är nåt typiskt för ADD eftersom jag har den diagnosen dth="15" height="15"> Bara lite kul isåfall!div>Jag har rätt kasst luktsinne, men jag har säkert sabbat det med massa års rökning. Däremot är jag väldigt temperaturkänslig. Och ljudkänslig<div class="quote" data-id="63132612"><div class="quote-nick">Anonym (relentless) skrev 2012-01-20 23:13:47 följande:div>Det här med kaos i rummet har jag funderat en del över, alltså nu är inte jag så insatt i hur det fungerar med neurotypiska barn för jag känner inte så många sådana särskilt väl om jag ska vara ärlig, men blir det inte kaos i barnrum om inte vuxna ser till att det hålls rent och snyggt?

Mitt rum när jag var liten var ett bombnedslag, min garderob var totalt mayhem där inte gick å hitta nåt. I mina byrålådor låg mat som jag tagit i köket och sen "städat undan" ner i nån byrålåda som blev liggande halvårsvis och möglade (detta när jag gick på mellanstadiet alltså). Är det kaos? Eller helt normalt för att inte mina föräldrar städade i mitt rum?

Skolan funkade inte alls för mig, i lågstadiet hängde jag med hjälpligt och gjorde de uppgifter jag hade lust med, men i mellanstadiet sket det sig totalt. Läxor var jag nästan aldrig medveten om att jag hade. förrän de skulle lämnas in. "Vadå, det har ingen sagt till mig. Jag har inte hört nåt om några läxor!"

Urinprovet som skulle in till skolsyster som mamma sett till att jag gjort blev liggandes i ryggsäcken i månader, likaså ruttnande frukt och annat trevligt. Men inga läxböcker. Är det för att jag var ett "kaosigt" barn eller för att min mamma borde tagit mer ansvar för att saker och ting blev gjorda? Eller både och? Min mamma bar helt garanterat ADD förresten.div>ingen aning faktiskt, har själv funderat på samma sak. Men det var ju mer än kaos i rummet som gav mig diagnosen<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote" data-id="63132612"><div class="quote-nick">Anonym (relentless) skrev 2012-01-20 23:13:47 följande:div>Det här med kaos i rummet har jag funderat en del över, alltså nu är inte jag så insatt i hur det fungerar med neurotypiska barn för jag känner inte så många sådana särskilt väl om jag ska vara ärlig, men blir det inte kaos i barnrum om inte vuxna ser till att det hålls rent och snyggt?

Mitt rum när jag var liten var ett bombnedslag, min garderob var totalt mayhem där inte gick å hitta nåt. I mina byrålådor låg mat som jag tagit i köket och sen "städat undan" ner i nån byrålåda som blev liggande halvårsvis och möglade (detta när jag gick på mellanstadiet alltså). Är det kaos? Eller helt normalt för att inte mina föräldrar städade i mitt rum?

Skolan funkade inte alls för mig, i lågstadiet hängde jag med hjälpligt och gjorde de uppgifter jag hade lust med, men i mellanstadiet sket det sig totalt. Läxor var jag nästan aldrig medveten om att jag hade. förrän de skulle lämnas in. "Vadå, det har ingen sagt till mig. Jag har inte hört nåt om några läxor!"

Urinprovet som skulle in till skolsyster som mamma sett till att jag gjort blev liggandes i ryggsäcken i månader, likaså ruttnande frukt och annat trevligt. Men inga läxböcker. Är det för att jag var ett "kaosigt" barn eller för att min mamma borde tagit mer ansvar för att saker och ting blev gjorda? Eller både och? Min mamma bar helt garanterat ADD förresten.div>Men eftersom dina föräldrar inte städade i ditt rum eller visade dig hur man städar så blir det nog så för ett barn ser ju det den ser liksom. Föräldrarna är ju där för att vägleda sitt barn och visa hur saker ska vara. Men mina föräldrar städade hemma men mitt rum var också kaos och mina hem som jag bott i som vuxen har varit otroligt röriga och ostrukturerade. Alltså jag har inte det där sinnet för organisering och att se sånt där. Har märkt dock att när jag fått medicin som fungerar så liksom infinner sig det sinnet samt att jag blir mer motiverad till att städa. Tankarna blir mer "raka" på något sätt.

Nu har jag barn och när jag fick min första sökte jag hjälp för jag insåg att det inte skulle funka för mig annars och då kom de fram till diagnosen. Känner igen det där som din mamma gjorde men själv tänker jag och kämpar mycket med såna saker eftersom jag vet att mina barn är beroende av mig. De har också en pappa som är ordningssam och det underlättar ju väldigt mycket! Men det är ett himla sjå att hålla reda på saker som gympakläder och frukt eller liten matsäck som ska med osv. Saker blir ju inte alltid bra men hoppas och tror att man är ganska ok som förälder iallafall.

Hur är det för dig idag som vuxen? Är du rörig idag också? Det finns ju hjälp att få om du inte redan sökt hjälp. Min terapeut har sagt att om det blir för jobbigt och rörigt hemma så kan hon komma hem till mig och hjälpa mig att reda ut och säga vad jag ska göra osv. Eller att jag eventuellt kan få boendestöd. Och det ska jag nyttja om det går för långt. Har just flyttat till eget boende då jag och pappan har delat på oss så har sagt att om det inte funkar så ska jag ta hjälp av psyk med mitt hem.

Ja detta blev långt och mycket om mig men det var skönt att skriva av sig iallafall dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">