• Lindalej77

    ADD symptom hos vuxna

    strulmaja skrev 2011-03-10 10:45:56 följande:
    Hej! Jag har ingen erfarenhet alls av den medicinen. Jag tycker dock du ska ge den en chans, funkar det inte så be om att få byta.
    Jo jag tänker absolut ge den en chans, är bara så jäkla orolig=(
     Hoppas ju verkligen att den funkar o att biverkningarna är minimala! Den enda jag kan tänka mig är att jag får gå ner lite i vikt=)
    Jag är så jäkla rädd för att upptäcka att medicinen inte hjälper mig så mycket, har verkligen massor av förhoppningar!
  • strulmaja
    Lindalej77 skrev 2011-03-10 10:52:55 följande:
    Jo jag tänker absolut ge den en chans, är bara så jäkla orolig=(
     Hoppas ju verkligen att den funkar o att biverkningarna är minimala! Den enda jag kan tänka mig är att jag får gå ner lite i vikt=)
    Jag är så jäkla rädd för att upptäcka att medicinen inte hjälper mig så mycket, har verkligen massor av förhoppningar!
    Jag förstår dig. Jag är fortfarane under utredning och ingen medicin har kommit på tal än men jag kommer be om att få prova om jag inte blir erbjuden. Och jag har också stora förhoppningar samtidigt som jag är lite skraj för eventuella biverkningar. Det är självklart bra att hoppas och vara positivt inställd. Men inte förvänta FÖR mycket. Medicinen kommer inte att göra några direkta underverk och helt och hållet ta bort alla jobbiga ADHD-drag. Dock tror jag att den kommer underlätta och skapa lite mer ordning i tankekaoset och bara det, även om det är pyttelite, är mycket värt för mig.  
  • Anonym (funderar)
    Lindalej77 skrev 2011-03-10 10:22:21 följande:
    Hej!
    Ny här... eller jag har varit här ett tag o läst men inte skrivit förut!
    Är precis i början av min utredning med de första bedömningssamtalen klara, o screeningtestet gjort.
    Läkare, kurator o sjuksyster alla överens om att det lutar starkt åt att jag har rätt i att jag har ADD!
    Väntar nu att på allvar få komma igång med utredningen o ska få börja med medicin redan nu!
    Ska antagligen få börja med Strattera. Är det nån som har nån erfarenhet av Strattera?
    Har läst om den men hittar så mycket negativt om den så jag känner mig lite orolig o nedstämd just nu!
    förstör inte medecinen utredningen då ? eller blir det inte missvisande om man får hjälp medans man gör utredningen lite nyfiken
  • Joppelina

    Är också ny i tråden och med ADD (misstänkt men medicinerar.)

    Man lär ju inte hinna läsa ikapp men får försöka hänga med hädanefter Glad

  • Anonym (Morhoppan)

    Hej alla!
    Står i kö för att få göra en utredning, har varit på de första samtalen o gjort en screening. Väntar på att den "riktiga" utredningen ska sätta fart!
    Har fått medicin att prova med sålänge o ska börja äta den imorgon. Är skitnervös för alla biverkningar o hur den kommer att påverka mig!
    Ska äta Strattera 36mg i två veckor o sen uppföljning där jag misstänker att dosen ska upp ett snäpp.. Om någon här har erfarenhet av strattera dela gärna av dig till mig=)

  • Anonym (känner igen)
    Anonym skrev 2011-03-20 19:21:19 följande:
    Hur sent i livet är det befogat att göra en utredning? Ska man bara strunta i det och försöka fixa vardagen iaf?
    De undrar jag oxå då jag sett i listan på skrämmande många punkter som jag kan instämma med som passar på mig.......undrar just varför jag har haft svårt i skolan samt ser saker i svart och vitt som vuxen.
    Tänker på hur många som tycker att jag pratar i mun på dem......har svårt att komma ihåg och tappar saker ur händerna hela tiden.... vill göra saker och får jag minst 2-3 saker att välja på så blir de ofta inget av det.... jag kan fortsätta men det räcker nog så här långt ......

    Ja...hur gör jag nu?

    Kan man på ngt vis rädda sig med en utredning och ev mediciner?

     
  • Anonym
    Anonym (känner igen) skrev 2011-03-20 21:00:59 följande:
    De undrar jag oxå då jag sett i listan på skrämmande många punkter som jag kan instämma med som passar på mig.......undrar just varför jag har haft svårt i skolan samt ser saker i svart och vitt som vuxen.
    Tänker på hur många som tycker att jag pratar i mun på dem......har svårt att komma ihåg och tappar saker ur händerna hela tiden.... vill göra saker och får jag minst 2-3 saker att välja på så blir de ofta inget av det.... jag kan fortsätta men det räcker nog så här långt ......

    Ja...hur gör jag nu?

    Kan man på ngt vis rädda sig med en utredning och ev mediciner?

     
    Du beskriver ju mig!
    Hur gammal är du? 
  • Anonym (känner igen)
    Anonym skrev 2011-03-20 21:45:54 följande:
    Du beskriver ju mig!
    Hur gammal är du? 
    Jag är 43.....och du?
  • allmänt

    En utredning är en ganska lång procedur har jag förstått utifrån vad jag har läst, själv väntar jag på mitt första bedömingssamtal och vidare se om det är aktuellt med en utredning.

    Ju äldre man är desto motvilligare är dom att göra en utredning förstås, "har du klarat dig hittills så går det väl bra resten av resan också" lite den inställningen (har jag HÖRT alltså, själv är jag 23 och har just fått in en lilltå i karusellen)

    Men misströsta icke! Man får stå på sig. Först måste man fråga sig själv, vad skulle jag få ut av en diagnos?

    Själv vill jag ha en utredning/diagnos för att i ena fallet dementera att det är ADD/ADHD och kunna släppa det och leta vidare vad annars det kan vara för fel och hur jag skall få hjälp. I andra fallet bekräfta att jag har ADD/ADHD och få stöd och samtal och väldigt gärna medicinering. Jag känner inte att jag fungerar i vardagen som det är idag, både kronofogden och socialen står och stampar åtåligt alldeles bakom hörnet, vill reda ut det här innan jag sätter mig i skiten mer än jag redan gjort! pråttom pråttom!

    Jag ringde till min vårdcentral för att prata om psykisk ohälsa, "jag mår så dåligt att jag har svårigheter att klara av min vardag" sa jag. Då fick jag komma och prata med en distrikt läkare som frågade lite, jag drog upp de symtom jag lider mest av, koncentrations- och motivationssvårigheter, och hon kom på själv att det lät som att jag kanske hade ADD och skickade en remiss för bedömningssamtal. Så nu väntar jag!

    Ingen höna är för gammal för att vara med och sprätta i hagen. En utredning är befogad när man känner att det skulle bli lättare efter en, än det var innan en.

  • Anonym (känner igen)
    allmänt skrev 2011-03-20 23:20:10 följande:
    En utredning är en ganska lång procedur har jag förstått utifrån vad jag har läst, själv väntar jag på mitt första bedömingssamtal och vidare se om det är aktuellt med en utredning.

    Ju äldre man är desto motvilligare är dom att göra en utredning förstås, "har du klarat dig hittills så går det väl bra resten av resan också" lite den inställningen (har jag HÖRT alltså, själv är jag 23 och har just fått in en lilltå i karusellen)

    Men misströsta icke! Man får stå på sig. Först måste man fråga sig själv, vad skulle jag få ut av en diagnos?

    Själv vill jag ha en utredning/diagnos för att i ena fallet dementera att det är ADD/ADHD och kunna släppa det och leta vidare vad annars det kan vara för fel och hur jag skall få hjälp. I andra fallet bekräfta att jag har ADD/ADHD och få stöd och samtal och väldigt gärna medicinering. Jag känner inte att jag fungerar i vardagen som det är idag, både kronofogden och socialen står och stampar åtåligt alldeles bakom hörnet, vill reda ut det här innan jag sätter mig i skiten mer än jag redan gjort! pråttom pråttom!

    Jag ringde till min vårdcentral för att prata om psykisk ohälsa, "jag mår så dåligt att jag har svårigheter att klara av min vardag" sa jag. Då fick jag komma och prata med en distrikt läkare som frågade lite, jag drog upp de symtom jag lider mest av, koncentrations- och motivationssvårigheter, och hon kom på själv att det lät som att jag kanske hade ADD och skickade en remiss för bedömningssamtal. Så nu väntar jag!

    Ingen höna är för gammal för att vara med och sprätta i hagen. En utredning är befogad när man känner att det skulle bli lättare efter en, än det var innan en.
    Hej!

    Jag vet att det är svårt att få den vård eller utredning som behövs,
    Vill bara säga att om jag skulle få diagnosen ADD så kan jag lätt identifiera många års tvivel, funderingar om varför kan inte jag förstå. Jobbig tid i skolan gick ut lågt snitt, minnesluckor och utskällningar, till de alla depressioner m.m för att få komma hem om du förstår hur jag menar.

    Landa med att jag faktiskt inte har varit "normal" som jag har känt i hela mitt liv för att det berott på något neurologiskt tillstånd.
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna