allmänt skrev 2011-03-20 23:20:10 följande:
En utredning är en ganska lång procedur har jag förstått utifrån vad jag har läst, själv väntar jag på mitt första bedömingssamtal och vidare se om det är aktuellt med en utredning.
Ju äldre man är desto motvilligare är dom att göra en utredning förstås, "har du klarat dig hittills så går det väl bra resten av resan också" lite den inställningen (har jag HÖRT alltså, själv är jag 23 och har just fått in en lilltå i karusellen)
Men misströsta icke! Man får stå på sig. Först måste man fråga sig själv, vad skulle jag få ut av en diagnos?
Själv vill jag ha en utredning/diagnos för att i ena fallet dementera att det är ADD/ADHD och kunna släppa det och leta vidare vad annars det kan vara för fel och hur jag skall få hjälp. I andra fallet bekräfta att jag har ADD/ADHD och få stöd och samtal och väldigt gärna
medicinering. Jag känner inte att jag fungerar i vardagen som det är idag, både kronofogden och socialen står och stampar åtåligt alldeles bakom hörnet, vill reda ut det här innan jag sätter mig i skiten mer än jag redan gjort! pråttom pråttom!
Jag ringde till min vårdcentral för att prata om psykisk ohälsa, "jag mår så dåligt att jag har svårigheter att klara av min vardag" sa jag. Då fick jag komma och prata med en distrikt läkare som frågade lite, jag drog upp de symtom jag lider mest av, koncentrations- och motivationssvårigheter, och hon kom på själv att det lät som att jag kanske hade ADD och skickade en remiss för bedömningssamtal. Så nu väntar jag!
Ingen höna är för gammal för att vara med och sprätta i hagen. En utredning är befogad när man känner att det skulle bli lättare efter en, än det var innan en.
Hej!
Jag vet att det är svårt att få den vård eller utredning som behövs,
Vill bara säga att om jag skulle få diagnosen ADD så kan jag lätt identifiera många års tvivel, funderingar om varför kan inte jag förstå. Jobbig tid i skolan gick ut lågt snitt, minnesluckor och utskällningar, till de alla depressioner m.m för att få komma hem om du förstår hur jag menar.
Landa med att jag faktiskt inte har varit "normal" som jag har känt i hela mitt liv för att det berott på något neurologiskt tillstånd.